Patrik är lite nöjd efter att klättrat Diablo. Foto © Kristoffer Lindbäck |
I vinter har jag legat i väldigt bra med träningen. Laban som är lite utav en läslus har läst på mycket om klätterträning och utefter det så har vi kört strikt efter ett periodiskt schema som verkar ha gett overkligt bra resultatSjälv tänker jag mig att det kan vara skönt att ha stick på Diablos lite friktionsberoende krux, men är mest glad över att slippa stå och skaka ut i juggarna efter kruxet i lätt snöfall en marsdag några mil söder om polcirkeln. Banzai! Man måste vilja också!
Diablo klättrades första gången av Kenneth Marklund på slutet av 90-talet. Ursprungligen slogs bultarna in längre till vänster, men då någon bybo påpekade att de inte ville att det skulle sitta en märla i snipkon* så fick bultarna flyttas längre till höger. De första åren klättrades dock Diablo längst en linje längre till vänster. Sami Haapakoski och Jani Lehtola hittade dock en betydligt lättare sekvens längre åt höger (som dessutom går genom torrare klippa) och svårigheten sjönk från styv 8a+ till 8a. Idag är Diablo den populäraste leden att göra som första 8a i Norrbotten och även om det finns ett par som nog är fysiskt lättare så är Diablo mentalt lättare att nöta ner.
----------
Fotnot. Färgskiftningarna på Snipen (klippans lokala namn) bildar en figur som ser lite ut som en ko.