2014-12-14

Janis årsredovisning

Jani Lehtolas redovisning av senaste säsongen i form av en video med bouldering i Rian och Ängesbyn i Norrbotten och Luohua, Paavola, och Myllis i Österbotten.

Northern Bouldering 4 from Jani Lehtola on Vimeo.

kommentarer

2014-12-10

Att välja klättersko

En bra klätterskor som passar just dig är den enda klätterutrustning du kan köpa som gör dig till en bättre klättrare. Ingen klättrar en grad hårdare för att de har en fantastiskt bekväm klättersele, eller en jättesnygg mössa, men med de rätta skorna för just dig kan du faktiskt klättra en grad hårdare än med  skor som är fel för dig.

Tillämpad friktionslära för klättring

När ett hårt material som t.ex. en kil eller en friends kammar trycker mot ett hårt material som granit spelar kontaktytan ingen roll för friktionskraften mellan materialen. Det beror på att när ytan minskar ökar trycket i motsvarande grad.

När ett mjukt material, som hud eller klättergummi, möter ett hård material, som sten, så ökar däremot friktionskraften ju större kontaktytan är. Därför strävar vi efter så hög kontaktyta som möjligt när vi håller sluttande grepp och när vi står på sluttande steg. På sluttande steg håller vi hälarna lågt för att maximera ytan.

Det finns dock en stor skillnad i friktionsegenskaperna mellan hud och klättergummi. För klättergummi är den dynamiska friktionskraften högre än den statiska. Med det menar jag att när foten glider lite så kan vi öka kraften uppåt. Ett typisk exempel är när vi står på ett sluttande fotsteg så får vi räkna med att foten glider lite neråt om vi vill utöva maximal kraft i fotstegen.

Ett utmärkt sätt att lära sig acceptera denna lätta glidning neråt är att göra flacka boulderproblem utan att använda händerna, eller med tennisbollar i händerna. Studera en riktig expert på friktionsklättring så ser ni någon som avslappnat är i konstant rörelse uppåt. De som å andra sidan är dåliga på svaklättring klättrar ryckigt och extremt statisk och lutar sig framåt för att toknypa i tillgängliga grepp så fort som fötterna börjar glida lite. (Ett undantag är på vissa typer av lös sandsten där det är en katastrof om foten börjar glida lite, då det gör stegen sandiga och sanden blir som ett smörjmedel mellan foten och klippan.)

För händerna är däremot den statiska friktionskraften högre än den dynamiska, så händerna måste helst hållas helt stilla på greppen.

För att få optimal friktion mellan klippa och gummi väljer tillverkaren en blandning som är lagom hård. Tyvärr varierar gummis hårdhet med temperatur. De flesta tillverkare optimerar sin blandning så att friktionen är som bäst i kall temperatur då friktionen mellan hand och klippa samtidigt är som bäst.

Styvhet & storlek

För små positiva grepp är det tvärtom viktigt att ha relativt styvt gummi för att maximera mängden gummi på greppet, om skon är allt för mjuk så rullar gummit och ytan minskar. På små positiva fotsteg använder vi ofta en motsatt strategi jämfört med sluttande steg för att öka kontaktytan: vi lyfter hälen lite för att aggressivt trycka så mycket gummi som möjligt in mot steget.

Ofta vill vi ha styvare gummi för klättring på små positiva lister än vad som är optimalt för sluttande eller runda steg. Därför är varje klättersko och varje typ av gummi en kompromiss.

Även när det kommer till storlek på klätterskor så måste vi kompromissa. För klättring på väldigt små fotsteg så vill vi har så små skor som vi kan stå ut med. På andra änden av spektrumet har vi handsprickor där fotstegen är gigantiska och där vi vill maximera gummit (och komforten) genom att ha så stora skor som möjligt (utan att de vrids av foten). Någonstans i mitten har vi skor för rena friktionssteg.

Form & färg

De flesta klätterskor har numer en svag till stark bananform som följer fotens böj och tvingar tårna ut mot den inre kanten fram på skon, åt stortån till. Särskilt på de mjukare skomodellerna är detta ett sätt att delvis kompensera för deras sämre egenskaper på småsteg. En annan fördel med bananformen är att det är lättare att få tryck på positiva steg på brant klippa. Nackdelen är att man på många grepp måste hålla hälen något lägre.

Flata skor är klart bättre för sprickklättring än bananformade skor. Flata skor är dessutom mer bekväma vilket har betydelse om man skall klättra leder med många replängder. För många av oss är relativt flata skor också bättre på tunn småstegsklättring.

De flesta skor, oavsett form, har en tunn innansula från mitten av skon och framåt för att göra skon mer vridstyv. Några av de mjukare skorna undviker innansula för att ge bättre känsla mot underlaget.

En sak man skall tänka på när man köper skor är att ofodrade skor töjer sig mer än fodrade skor. Läder töjer sig också mer än syntetmaterial. Syntetmaterial luktar också mer än läder efter användning, och vore det inte för djurrättsetiska överväganden skulle jag rekommendera läder i alla lägen.

Typ av gummi

De största tillverkarna av gummi för klätterskor har åtminstone 3-4 olika gummiblandningar beroende på design av skor. En till två blandningar för tunna bananformade skor, en till två blandingar för något mindre bananformade kanstyva skor, och en blandning för nybörjarskor/uthyresskor (som skall hålla längre för klättrare som krafsar omkring med fötterna hej vilt).

Häl

Hälpartiet på en sko har ofta en elastisk slinga ut mot fronten av skon för att hjälpa till att trycka ut tårna mot fronten. Hur hälen är utformad i övrigt betyder en hel del för hur skorna presterar för hälkrok — tyvärr har vi människor olika form på våra hälar och hur väl hälen passar är ofta väldigt individuellt.

Jag har svårt att få hälen att sitta bra på en hel del av skor jag gillar i övrigt. För en del boulderproblem med extrema flytt från hälkrok så tejpar jag fast skon i hälpartiet med vanlig atlettejp. Det funkar bra.

Länkar

Hur friktion mellan gummi och hårda underlag fungerar förklaras utmärkt här: http://insideracingtechnology.com/tirebkexerpt1.htm
kommentarer

2014-12-02

Minimera repdrag på mycket långa replängder

På kontinenten har det blivit mer och mer populärt med sportklättring på väldigt långa replängder. Med ett tunnt (≤9.4mm) 80m långt rep och några långa slingor kan man klättra nästan alla 40-43m långa leder utan allt för besvärande repdrag. (Med ett okapat 80m rep kan man bli nedfirade runt 43m eftersom repen är dynamiska och några procents förlängning gör stor skillnad)

Är lederna mer än 40m långa eller har en tvär travers eller en stor hylla får man i allmänhet väldigt begränsande repdrag. 50-60m replängder är fortfarande möjliga att klättra som vanligt om linjen är enastående rak och det är väldigt långt mellan bultarna. En bra tumregel är att efter man klippt mer än 20 bultar spelar det ingen roll om leden är spikrak, repdraget kommer ändå att vara besvärande.

Vill man klättra långa klassiker som t.ex. Grande Adventure i Gorge du Tarn (80m, 7b) behöver man antingen ha mycket god marginal för ledens svårighet, eller ha kunskap om lite mer avancerade repkonster än vad som vanligtvis används inom sportklättring.

Dessa repkonster är inte att rekommendera för dig som inte har några års erfarenhet av reparbete och en god kunskap om säkerhetssystemen vid klättring. Det finns så många möjligheter att göra bort sig att ingen vill ta ansvar för att beskriva dem. De mest utförliga beskrivningarna av detta system jag hitintills hittat lyder ungefär: “Dessa leder är mycket långa och du tar dig inte ner med ett hundra meter långt rep. Kunskap om hur man firar ner någon med två rep och två grigris är nödvändig.”

Jag beskriver ändå dessa tricks i hopp om att alla förstår att instruktionerna måste följas på egen risk.

Först beskriver jag en metod för att klättra en lång led med hjälp av två rep och två grigris (eller cinch eller eddy). I beskrivningen nedan antar jag att vi har två rep: rött och blått. Och två grigris röd grigri och blå grigri.


  1. Knyt in dig i både blått och rött rep. Klättra en lagom bit, ofta runt 30m och klipp enbart blått rep i kortslingorna. Säkraren säkrar som vanligt med blå grigri på blått rep. Det röda repet släpar ner i backen. 
    Figur 1. Rött rep släpar ner i backen
  2. Efter 30m klipp in rött rep. Säkraren klipper nu in röd grigri till rött rep och börjar säkra med detta don samtidigt som säkraren matar ut några armlängder slack på blått rep. (Ibland finns det ett mellanankare ungefär här, och då passare det ju perfekt att bara klippa in två kortisar i var sin ankarbult.)
    Figur 2. Klättraren har klippt två bultar i rött rep och är redo att knyta loss blått rep
  3. Efter du klippt in två eller tre bultar i rött rep, knyt ut blått rep och släpp ner det till marken. Du kan nu klättra till toppen som vanligt.
    Figur 3. Blått rep är nere på marken. Klättraren har nu nästan inget repdrag


Att ledrepet inte har några kortslingor de första 30m är av stor fördel när du skall ner till backen.

Ponera att det röda repet är 100m långt och att klättraren tar ett jättefall ut i tomma luften i den sista bulten som är slagen 62m ovan backen. Klättraren tar sig alltså inte ner till backen på ett 100m rep. Om säkraren släpper ner klättraren så kommer det röda repet vara 62*2-100=24m för kort för att klättraren skall kunna nå marken (om repen är perfekt statiska... i verkligheten kommer det bara saknas runt 17m rep).

Efter fallet använder sig säkraren av både det röda och det blå repet samt både blå och röd grigri.

Klättraren hänger alltså för närvarande i det röda repet.
  1. Säkraren knyter ihop blå och rött rep.
  2. Säkraren klipper in blå grigri på det blå repet tätt emot knuten.
    Figur 4. Repen ihopknutna. Grigri redo på blått rep
  3. Säkraren firar ner klättraren till dess att rött rep tar slut och röd grigri vilar mot knuten som håller ihop repen.
  4. Klipper in blå grigri i selen (och slå en åtta på blått rep en bit bakom grigrin.)
    Figur 5. Blå och röd grigri i selen. Dra ut en ögla i rött rep och koppla ur röd grigri från selen
  5. v1. Eftersom det är så mycket rep ute i system så kan säkraren greppa det röda repet med ena handen och dra ut en ögla slack. Sedan klipper säkraren bort röd grigri från selen, släpper den och sätter handen på det blå repet. Säkraren släpper långsamt ut det blå repet och börja fira ner på det röda repet.
  6. v2. Om klättraren är betydligt tyngre än säkraren, eller säkraren har dåligt nyp, eller kanske bara lite bättre förstånd kan säkraren sätta en jumar med benslinga på det röda repet och ställa sig i benslingan för att dra ut en ögla slack. Gör sedan som i 5.v1.
  7. Det är nu en stor fördel att rött rep inte är klippt i några kortisar de första 30m, eftersom knuten som håller ihop repen inte kommer att fastna mot en karbin förrän efter 30m. På så sätt kan man alltså släppa ner en klättrare från en 65m lång led med ett 100m långt rep.
    Figur 6. Det är nu möjligt att fortsätta fira ner klättraren till dess röd grigri fastnar i kortslinga högt upp


Varianter av detta förfarande kan användas för att släppa ner klättrare till mellanankare. You do the math.

* * *
Ibland kan klättringen i början av en replängd vara så svår att det är ogörligt att klättra med den extra tyngden av två rep. Då får man nöja sig med att klättra med ett rep.

Vid mellan-ankare (dubbla bultar) och ett rep:
  1. Sätt en kortslinga i en bult och slå ett dubbelt halvslag i karbinen med en ögla som är just så lång att repet inte belastas, men inte längre.
  2. Backa upp denna ögla med ett dubbelt halvslag i en andra kortslinga.
  3. Ropa “lägg av” till säkraren som då kopplar bort säkringsdonet.
  4. Dra upp allt rep till dig och kasta ner det igen, vänta tills säkraren har klippt in dig igen och ropat “säkring klar”
  5. Ta ur första halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Ta ur andra halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Du är nu klippt in i två kortslingor och kan fortsätta mot toppen.
[Uppdatering: Denna text finns nu att ladda ner som pdf från Svenska Klätterförbundets nätsida, med kommentarer från Säkerhetskommittén]

kommentarer