2012-10-27

Norrlänningar i Tres Ponts

Både Geir Söderin och Jimmy Sundin hade en bra dag i Tres Ponts denna lördag.
Geir Söderin klättrar Aonvolsnà på blick, Foto: Julia Snihur.

Geir klättrade den klassiska 50 m långa Aonvolsnà, 9 (8b), på blick, och Jimmy klättrade den mycket fina Nidra, 8+ (7c+) i samma stil.  För Jimmy innebar detta dessutom personbästa, så ett grattis är definitivt på sin plats!
Jimmy är suddig efter en hel dag i ett blåshål och en halv öl på krogen. Foto: Jonas Wiklund


kommentarer

2012-10-16

FA-hets i Kirgizistan

Krister Jonsson, bergsguiden från Bredträsk och kungen över Blåberget* spenderade sammans med Anna Backlund tre sommarveckor i Aksu-dalen, centralasiens motsvarighet till Yosemite. De klättrade inte bara den ultraklassiska Perestroja-sprickan som vi tidigare skrivit om här, utan satte även upp tre nya leder i denna mytomspunna dal.

Krister har skickat ut information om lederna för intresserade och har gett oss tillstånd att översätta brevet och publicera det här.


Aksu 2012

Under tre veckor, från 9 augusti till 1 september besökte vi, Anna Backlund och Krister Jonsson Aksu-dalen i Kirgizistan.

Efter en flygresa till Osh från Bishkek åkte vi bil till Uzgarish via Batken. Från Batken vandrade vi 43 km upp til baslägret med hjälp av packhäst och drevkarl.

Vårt huvudsakliga mål med resan vara att repetera Perestrojka-sprickan, 800 meter hög, 24 replängder lång, grad 8- (7b).

För att värma upp klättrade vi en bredspricka på »Petit tour Russe«, en sju replängders 7+ (7a). Detta följdes av en tur uppför den nedre sektionen av »Peak Slesova«, eller »Russian Tower 4220m«; till vänster om leden Magic Mountain satt vi upp en nytur »Lazy Lizard«, 14 replängder 6/6+ (6b), med fin klättring över sprickor och svahällar med några trevliga utklättringar.  Inga bultar placerades längst leden, men replängd 4 använde en av standplatserna på Magic Mountain.
Anna Backlund följer på Petit Rousse, en bredspricka.

Våran nytur toppade ut precis på replängd 5 av Perestrojka-sprickan, så vi fick en fin överblick av Perestrojka-sprickan innan vi firade av längs dess firningspist.

Dagen efter gick vi upp till insteget av Perestrojka-sprickan och klättrade de fyra första replängderna och bivackerade innan vi klättrade till toppen helt i fri nästa dag. På toppen gjorde vi vår andra bivack innan vi firade av.

Med huvudmålet avklarat var det dags för Peak 3850 där vi klättrade en lång hård led som kallas »Magic Line«, inklusive vad vi kallade »Black Magic Corner« grad 8 (7b+), 18 replängder.  För returen satte vi upp ankare med  enkla fixa punkter.  Denna led startar 20 m höger om en italiensk led från 1998 som har fixa ankare; vi använde deras ankare för replängd ett.
Anna Backlund på Black Magic Corner, 8, ny led centralpelare på topp 3850.
Foto© Krister Jonsson
På centralpelaren på Peak 3850 satt vi också upp en kortare led på åtta replängder uppåt och vänster från »Petit tour Russe« som vi kallade »Leaning Flower Tower«, 8- (7b).  Också denna fick enkla ankarpunkter ner till botten.  För att ta er till denna led fortsätt upp förbi Tour Rousse och upp 200 meter längs rännan och sväng sedan hårt vänster över brant terräng. Håll utkik efter rösen!

När ni besöker detta område så rekommenderar vi starkt att vara försiktiga i val av lokal researrangör.  Vi använde »Asia Travel« som tog oss via Tajikistan på tillbakvägen. Då detta var oplanerat (EU-medborgare behöver inte visum för inresa till Kirgizistan) så hade vi inga visum och fick tillbringa två dagar i häkte, först hos militären och sedan hos polisen. Vi fick böta i domstol för olaglig inresa. Detta enbart på grund av en dålig researrangör. Inte en trevlig upplevelse!
Anna Backlund på vår nytur Leaning Flower Tower på topp 3850.
Foto: Krister Jonsson

Allt detta gjorde att vi missade vårt inrikesflyg och behövde boka om till Bishek. Till slut lyckades vi med några timmars marginal ta oss till Bishek i tid för flyget hem.

Sammanfattningsvis är detta en fantastisk klätterområde där det fortfarande finns många nya oklättrade linjer.

/Krister Jonsson 2012-09-26



-------
Fotnot:  Frisolo av Vikingasvärdet och Skiljelinjen, för att bara nämna två saker.
kommentarer

2012-10-03

Adrspach-Teplice, en klättrares paradis

sandsten-93
Stark tjeck på Martin-väggen, Tiblici. Foto: J. Wiklund

Fem dagar i det Böhmska höglandet fick mig att fundera över stil, höjd, och skillnad mellan fysisk och mental svårighet.  Mina tankar är knappast unika, och kanske icke värda någon längre utläggning.  Därför nöjer jag mig med följande meddelande rörande Adrspach och Teplice:

1) Teplice har den bästa sandstensklättringen jag upplevt. Bättre än Indian Creek, Fontainebleau, Red River Gorge, Bielaltal, eller Red Rocks.  Även de som saknar erfarenhet av normal tradklättring kan ha en fin resa till Teplice så länge de är villiga att klättra långt mellan fasta säkringar, eller egna timglas, över icke-trivial terräng. På många väggturer i de högre graderna tycks markfall helt osannolika.

2) Adrspach är mycket speciellt.  Även för rimligt vittberesta så är klippans sandiga natur utmanande.  Tornen är helt makalösa, men klättringen känns i allmänhet mer seriöst än den i Teplice.  Erfarenhet av sprickklättring särskilt från handspricka upp till kaminspricka är nästan helt nödvändigt.  Det är helt klart bra att kunna läsa de tjeckiska guideböckerna, eller få vägledning av en lokal klättrare.

De som kan läsa tyska kanske skall försöka jaga efter Ausgewählte Klettereien in Adrspach und Teplice på antikvariemarknaden.

3) Korshöjden, som ligger tvärs över vägen från Adrspach by, är förmodligen det lättsammaste området för svenska tradklättrare. Lättare, lägre, mer väggklättring och med sprickor som är mindre parallella än de i Adrspach, och alltså lättare att säkra med knutar. Klättringen har tyvärr inte samma makalösa kvalitet som i Adr eller Teplice.


Så här ser det ut på moderna sportturer i Teplice:



Här en sportled i Adr:



(AF betyder »Alles frei«, det vill säga helt fritt mellan ringarna, men med häng i varje ring om det behövs. AF är naturligtvis en stil som bara är av intresse om det är långt mellan säkringarna)

Se också vår artikel om Elbsandstein


kommentarer