Tillämpad friktionslära för klättring
När ett hårt material som t.ex. en kil eller en friends kammar trycker mot ett hårt material som granit spelar kontaktytan ingen roll för friktionskraften mellan materialen. Det beror på att när ytan minskar ökar trycket i motsvarande grad.När ett mjukt material, som hud eller klättergummi, möter ett hård material, som sten, så ökar däremot friktionskraften ju större kontaktytan är. Därför strävar vi efter så hög kontaktyta som möjligt när vi håller sluttande grepp och när vi står på sluttande steg. På sluttande steg håller vi hälarna lågt för att maximera ytan.
Det finns dock en stor skillnad i friktionsegenskaperna mellan hud och klättergummi. För klättergummi är den dynamiska friktionskraften högre än den statiska. Med det menar jag att när foten glider lite så kan vi öka kraften uppåt. Ett typisk exempel är när vi står på ett sluttande fotsteg så får vi räkna med att foten glider lite neråt om vi vill utöva maximal kraft i fotstegen.
Ett utmärkt sätt att lära sig acceptera denna lätta glidning neråt är att göra flacka boulderproblem utan att använda händerna, eller med tennisbollar i händerna. Studera en riktig expert på friktionsklättring så ser ni någon som avslappnat är i konstant rörelse uppåt. De som å andra sidan är dåliga på svaklättring klättrar ryckigt och extremt statisk och lutar sig framåt för att toknypa i tillgängliga grepp så fort som fötterna börjar glida lite. (Ett undantag är på vissa typer av lös sandsten där det är en katastrof om foten börjar glida lite, då det gör stegen sandiga och sanden blir som ett smörjmedel mellan foten och klippan.)
För händerna är däremot den statiska friktionskraften högre än den dynamiska, så händerna måste helst hållas helt stilla på greppen.
För att få optimal friktion mellan klippa och gummi väljer tillverkaren en blandning som är lagom hård. Tyvärr varierar gummis hårdhet med temperatur. De flesta tillverkare optimerar sin blandning så att friktionen är som bäst i kall temperatur då friktionen mellan hand och klippa samtidigt är som bäst.
Styvhet & storlek
För små positiva grepp är det tvärtom viktigt att ha relativt styvt gummi för att maximera mängden gummi på greppet, om skon är allt för mjuk så rullar gummit och ytan minskar. På små positiva fotsteg använder vi ofta en motsatt strategi jämfört med sluttande steg för att öka kontaktytan: vi lyfter hälen lite för att aggressivt trycka så mycket gummi som möjligt in mot steget.Ofta vill vi ha styvare gummi för klättring på små positiva lister än vad som är optimalt för sluttande eller runda steg. Därför är varje klättersko och varje typ av gummi en kompromiss.
Även när det kommer till storlek på klätterskor så måste vi kompromissa. För klättring på väldigt små fotsteg så vill vi har så små skor som vi kan stå ut med. På andra änden av spektrumet har vi handsprickor där fotstegen är gigantiska och där vi vill maximera gummit (och komforten) genom att ha så stora skor som möjligt (utan att de vrids av foten). Någonstans i mitten har vi skor för rena friktionssteg.
Form & färg
De flesta klätterskor har numer en svag till stark bananform som följer fotens böj och tvingar tårna ut mot den inre kanten fram på skon, åt stortån till. Särskilt på de mjukare skomodellerna är detta ett sätt att delvis kompensera för deras sämre egenskaper på småsteg. En annan fördel med bananformen är att det är lättare att få tryck på positiva steg på brant klippa. Nackdelen är att man på många grepp måste hålla hälen något lägre.Flata skor är klart bättre för sprickklättring än bananformade skor. Flata skor är dessutom mer bekväma vilket har betydelse om man skall klättra leder med många replängder. För många av oss är relativt flata skor också bättre på tunn småstegsklättring.
De flesta skor, oavsett form, har en tunn innansula från mitten av skon och framåt för att göra skon mer vridstyv. Några av de mjukare skorna undviker innansula för att ge bättre känsla mot underlaget.
En sak man skall tänka på när man köper skor är att ofodrade skor töjer sig mer än fodrade skor. Läder töjer sig också mer än syntetmaterial. Syntetmaterial luktar också mer än läder efter användning, och vore det inte för djurrättsetiska överväganden skulle jag rekommendera läder i alla lägen.
Typ av gummi
De största tillverkarna av gummi för klätterskor har åtminstone 3-4 olika gummiblandningar beroende på design av skor. En till två blandningar för tunna bananformade skor, en till två blandingar för något mindre bananformade kanstyva skor, och en blandning för nybörjarskor/uthyresskor (som skall hålla längre för klättrare som krafsar omkring med fötterna hej vilt).
Häl
Hälpartiet på en sko har ofta en elastisk slinga ut mot fronten av skon för att hjälpa till att trycka ut tårna mot fronten. Hur hälen är utformad i övrigt betyder en hel del för hur skorna presterar för hälkrok — tyvärr har vi människor olika form på våra hälar och hur väl hälen passar är ofta väldigt individuellt.Jag har svårt att få hälen att sitta bra på en hel del av skor jag gillar i övrigt. För en del boulderproblem med extrema flytt från hälkrok så tejpar jag fast skon i hälpartiet med vanlig atlettejp. Det funkar bra.
Länkar
Hur friktion mellan gummi och hårda underlag fungerar förklaras utmärkt här: http://insideracingtechnology.com/tirebkexerpt1.htm
