Klättring är en underbar aktivitet. Inte nog med att det är en livsstilssport i den allra bästa bemärkelsen, allsidig klättring tränar i någon mån alla
fem fysiska grundfärdigheter: styrka, rörlighet, snabbhet, koordination och
uthållighet.
Finns det därför någon anledning för klättrare att ägna sig åt fysträning, det vill säga träning som ägnar att öka fysiska grundfärdigheter, men inte utgör själva sporten i sig. Man kan ju bli starkare genom att bouldra eller klättra kaminsprickor, rörligare av att stämma sig upp i ett dieder eller mellan tufor, etc...
I vissa fall, ja. Låt oss börja med styrketräning.
Styrketräning, del 1. För vilka och varför?
Vad finns det för anledning för en
klättrare att också ägna sig åt styrketräning? Några väl etablerade fördelar
med styrketräning är:
1. Bindväv som senor, ledband (ligament) och ledkapslar blir starkare.
Detta hjälper förhindra skador. Skadad bindväv återskapas också snabbare med
(rehabiliterande) styrketräning.
2.
Efter långvarig tung styrketräning
blir skelettet starkare, vilket också hjälper att förhindra skador.
3.
Motoriken. Både nervsystemets
effektivitet och den koordination som krävs för att genomföra en rörelse runt
leden som tränas förbättras.
4.
Musklerna (både muskelceller och
omgivande strukturer) blir grövre och starkare.
Detta
är ju intressant i sig, men klättring ger också flera av dessa fördelar—och
tränar samtidigt upp klätterfärdighet.
Nackdelen med styrketräning är att den har liten
eller ingen direkt effekt på klätterfärdighet, och att övrig
träning kan ta tid och energi från klättring. Säg att du t.ex. klättrar två
gånger i veckan på en stabil svårighetsgrad. Om du lägger till 1–2 styrkepass i
veckan och över tre månader kraftigt förbättrar dig på några styrkeövningar,
vilka som helst (pullups, armhävningar, plankan, …) kommer din klätternivå inte
att stiga överhuvudtaget eftersom varken plankan eller uppdragning i räck är
klätterflytt. Det enda som kan göra dig bättre på klättring är att klättra
svårare boulder och leder.
Styrketräning kan göra dig fysiskt förberedd
på att göra svårare klätterflytt, och det kan faktiskt hända att du helt enkelt
saknar tillräcklig styrka för vissa flytt (något som är helt uppenbart i fall
med långa dynos t.ex.).
Bör en klättrare också ägna sig åt
styrketräning? Det korta svaret är nja: det beror på träningsbakgrund, ålder,
kön, tillgänglig tid och mål med träningen, men beror inte alls på
klätterfärdighet.
För träningsnybörjare
En del som upptäcker klättring har aldrig
gillat sport, och har kanske inte alls sportat förutom på skolans
idrottslektioner. I så fall är klättring på topprep ett säkert sätt att uppnå
alla fördelar ovan, utan stora risker för träningsskador. Om det finns tid och
lust för styrketräning är det en god idé.
Dagens moderna boulderhallar har dock tyvärr
alldeles för höga väggar för icke-atletiska personer. En helt otränad vuxen kan
få allvarliga skador av låga fall, även med en perfekt landning. De som aldrig
ägnat sig åt idrott tidigare bör i största möjliga mån inte hoppa ner på
madrasser (nedåtklättring är bättre) och måste göra något för att fysisk
förbereda sig för fall—klättring på topprep eller förberedande styrketräning
(cirkelgymnastik, yoga eller styrketräning). Några månader till ett halvår av förberedande
träning borde räcka.
För de något tränade
För de som har lång erfarenhet av någon
form av idrott, och någon erfarenhet av styrketräning i någon form, vare sig
gymnastik (yoga på indiska), cirkelträning, tyngdlyftning, eller stabilitetsträning,
– men mindre än tre års sammanhängande systematisk styrketräning är i egentlig
mening träningsnybörjare. Jag kallar dem dock något tränade.
De bör göra någon form av styrketräning. Till
att börja med cirkelträning i anslutning till klätterpass, men allt eftersom
vikt/svårighet ökar bör fokuserade pass genomföras under delar av året.
För barn
Ju tidigare barn startar med styrketräning
desto starkare, bättre koordination och skadefriare är de, ända upp i vuxen
ålder. Styrketräning ger också bättre självkänsla, framförallt för tjejer
under pubertetsåren. Normalt består styrketräningen av kroppsbelastande
övningar i anslutning till annan idrott (som t.ex. klättring). Träning med
vikter undviks normalt av praktiska anledningar (minst en tränare per barn
behövs om man arbetar med fria vikter).
För kvinnor
Alla kvinnor bör utöver klättring också
ägna sig åt styrketräning. Otränade män och kvinnor har i allmänhet ungefär
samma relativa styrka i ben och runt höfterna. Kvinnor är dock dramatiskt
mycket svagare i överkroppen, och har dessutom troligtvis haft mindre
fysträning under uppväxten än män. Kvinnor har färre muskelfibrer än män och
behöver tung styrketräning för att rekrytera alla tillgängliga muskelfibrer,
och i de fall då muskeltillväxt är önskvärt behöver de kanske göra mer övningar
än män.
En annan anledning för kvinnor att ägna sig åt
tung styrketräning är att det motverkar benskörhet.
När det gäller övningsval och last är det inte
mycket som skiljer mellan män och kvinnor, men kvinnor bör i allmänhet ha högre
träningsfrekvens och undvika styrketräning enbart under korta perioder.
För medelålders män
Med stigande ålder har män allt lägre
halter av könshormon, så av samma anledning som kvinnor bör män aldrig upphöra
med styrketräning.
För unga män
För en ung (sjutton till trettio år) manlig
skadefri klättrare med mångårig erfarenhet av regelbunden klätterträning (flera
gånger i veckan, året runt) med en god bakgrund inom allmänt förberedande
träning (styrketräning eller atletiska idrotter regelbundet och sammanhängande
i mer än tre år) behövs väldigt lite eller ingen allmänt förberedande styrketräning.
Den styrketräning som görs bör vara i hög grad specifikt anpassad till
klättring. För oss övriga bör allmän styrketräning vara en del av vårt program.
Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten