Hur det hela började...

Vissa personer är inte nämnda i den här historien, men de är för den skull inte glömda...


Det hela började i en liten by långt uppe i norr (vars namn vi kan låta vara osagt)... Det var tidigt 90-tal och några av "byns" glada killar kände att de ville pröva lyckan genom att klättra i berg. De inhandlade vad de trodde sig behöva under en utflykt till Luleå och dess kompletta klätterbutik, Intersport. Efter mycket om och men och strulande med stitchar, kilar och gamla rep så lärde sig pojkarna (nästintill) själva hur man hanterar utrustningen.


Vad som hände härnäst är det inte många som vet och det finns inte mycket dokumenterat men vad vi vet är att en av de glada gossarna blev något mindre glad en solig dag på Hundberget när han skulle videofilma sitt nya boulderproblem. Han riggade noga upp kameran, kritade in sina händer och begav sig uppåt på klippan. Det tråkiga med den här lilla historien är att han kom ner fortare än fan själv och bröt nästan foten. Efter att ha kravlat sig fram till kameran och fått av den vedervärdiga filmen så linkade han sig skamset hem igen. Boulderproblemet var "Kentucky fried chicken" och vad vi erfar så finns tyvärr inte denna videofilm kvar och den nu så mycket mindre glada gossen klättrar inte längre...

Dr Def och Kinnunen

Om vi hoppar fram något år (till typ 1994) så har den nya glänsande klätterklubben hunnit bildas. "Misse" (som bodde i byn vid tidpunkten hade haft otur tidigare under sommaren och tagit ett fall på en slabb vid "Lulenissarnas" berg och brutit foten. Hur det gick till diskuteras än idag men troligtvis så halvsov (den dåvarande långhårige och mycket skäggige) säkringsmannen "Dr Def". "Misse" fick snällt gå ner till bilen för egen maskin (på sin trasiga fot). Den gode "Misse" förstörde resten av säsongen. Beträffande "Dr Def", så klippte han sig, ansade skägget och sökte sedan in på läkarlinjen för att studera till just...läkare (och så vitt jag vet är han kvar där än idag).

Samma år (då klubben blomstrade och resorna till de onda "lulenissarnas" mörka hemmaberg var många) så började även en liten späd kille som vi kan kalla "Plast Ken" sin bana uppåt för de lodräta granitmassiven i norrlands djupa skogar. Han var mäkta imponerad över de gamla rutinerade klättrarna i klubben och hakade snabbt på "Misse" och "Dr Def" och lät sig övertalas av allt vad de sa. Efter en trevlig sommar fylld av taskiga tekniker, plastpåsar från Ica och glada hejarop så drog sig sällskapet tillbaka för att tillbringa vinterhalvåret på olika håll. "Misse" och "Dr Def" sökte sig ner för att träna på en ranglig skapelse i en källare som de kallade för klättervägg och "Plast Ken" tog sitt pick och pack och styrde kosan till norrlandsklättringens huvudstad, Skellefteå.

Hundberget 1995

När våren på nytt gjorde sin ankomst märkbar så förenades den lilla trion uppe i byn igen. Sommaren -95 var en av de varmaste på åratal och livet lekte för de (i dagens mått rätt så dåliga) klättarna i byn. För "Plast Ken" och "Dr Def" så var det leder som räknades medan "Misse" (redan på den tiden) svammlade runt och borstade av varenda sten på berget med sin lilla diskborste. Bouldringen tog ny fart när "Untold Cave" utvecklades till fullo med en hilti slagborrmaskin i högsta hugg. Pockets, lister, juggar you name it dök fram ur den mörka klippans struktur. Detta år var aktiviteten relativt hög och den ena 7 minusen efter den andra smaskades upp på hundbergets röda klippor. Det stora genombrottet kom när "Misse" lyckades göra sin "Exorcisten, 7-" och när sedan "Dr Def" satte upp sin abnormt hårda led "Cyberman, 7" på en bit av klippan som kallades för "Röde snorren" var utvecklingen (och den fanatiska jakten på grader och oskuldsfull klippa) i full gång. Kort därefter så såg "Plast Kens" nyfödde, "Rymdmyran", dagens ljus på samma klippa. "Rymdmyran" fick sitt namn till minne av de tappra (och lyckligt ovetande) myror som "Misse" och hans onda gäng sköt upp i omloppsbana med nyårsraketer under sin (vad man kan tro med tanke på sådana handlingar) tragiska uppväxt.

Denna sommar så besökte 2/3 av den glada trion även Niemisel för första gången och de var mäkta imponerade av den ohyggligt stora klippan och den sjukligt hårda 7+ som hette "Beavis". Samma sommar började "Matt Dillon" åxå att bestiga de lodräta väggarna runt om i byn och han visade snabbt vart skåpet skulle stå genom att knipa bestigningen av "Beavis" före både "Misse" och "Dr Def". Bortförklaringarna sprudlade på vägen mot bilen och det talades om mygg, Thailand och latenta infektioner men det är en annan historia som inte hör hemma här... "Plast Ken" var vid det här laget fortfarande ovetande om hur bra denna klippa vid Boden egentligen var och slapp således att pendla 9 mil enkel väg för att besöka den. Han stannade troget kvar på Hundberget och slogs med korparna om en plats på väggen.

Den ökända "källaren"

I och med "Matt Dillons" inträde på klätterarenan i "byn" så bildades det två gedigna replag. "Misse" och "Dr Def" fortsatte att klättra ihop medan "Plast Ken" och "Matt Dillon" snabbt blev lekkamrater. Men tråkigt nog så har allting ett slut och så hade även denna sommaren. "Dr Def" och "Matt Dillon" flyttade ner till Umeå för att studera och förhoppningsvis senare bli rika. "Plast Ken" och "Misse" insåg att de inte hade någonstans att träna och byggde "byns" första riktiga klättergym med sina egna händer....

Hädanefter så gick utvecklingen i en rasande takt och det blir en hel roman om man ska skriva ner allting i text. I korta drag kan man säga att "Polisen" och "Sunken" även började sina karriärer i det lilla samhället i norr... "Jerry" från "grannbyn" blev inblandad på ett hörn och kommungränserna suddades ut mer och mer. Källsberget upptäcktes, ratades, upptäcktes igen och bultades. Någon flyttade men kom tillbaka som en jojo gång på gång. Tillslut hamnade majoriteten (av de nu äldre men fortfarande lika glada) klätterpojkarna i Umeå, någon bor i huvudstaden och bouldrar och en ensam stackare blev kvar och byggde sig en ny klättervägg i en enslig industrilokal. Resten är nutid...

Misse och Plast Ken, 1995

kommentarer