Riglos

Lokal klättrare nära sista standplats på Fiesta de Los Biceps 

I Riglos, en by mellan Huesca och Zaragoza i norra Spanien, ringlar en 250 meter lång vit orm upp för det brant överhängande konglomerat-tornet La Visera. Det är krita på de stora stenarna som sticker ut ur matrisen på den alltid torra leden Fiesta de los Biceps: en av de mest berömda lederna i världen.

Första replängden, runt 40 m 6b+ börjar med lite flack klättring, men blir strax vertikal. Andra replängden, som är det tekniska kruxet i grad 7a är vertikal, hyperpolerad och – om man har otur – alldeles kladdig av solkräm och går bra att dra ihop med nästa replängd som är runt 30m 6c i samma stil, fast lite brantare. När man hänger på standplats ovan tredje replängden kommer tvivlet krypande: det går det inte begripa att ingen av de fyra efterföljande replängderna är i sjunde graden. Redan fjärde replängden (6b+) är rejält brant, och femte (6c) och sjätte (6c+) hänger över minst 20 grader innan leden flackar av lite för sista replängden (6b, knappt överhängande).

Ett typiskt scenario på Fiesta: ett superlångsamt replag i täten.

Visst är Fiesta mycket mycket polerad, och alldeles för populär. Under säsong (tidig vår, sen höst) får man räkna med att ha minst ett långsamt replag framför sig (om man inte klarar att ta en rejäl alpinstart). Ändå tycker jag alla som har chansen skall klättra den. Klättringen är helt galen, och gillar man att jogga upp för brant klättring med gigantiska grepp är särskilt den femte replängden en av de finaste replängderna man kan hitta någonstans i någon grad.

På toppen av Visera leder en 40 minuter lång promenad en tillbaka till byn där man kan njuta på baren medan man tittar på replag som kämpar uppför La Visera, El Pison eller något av de andra tornen.

Galen och otroligt luftig lätt överhängande 6a klättring på Alberto Rabadá!

Dagen efter vi klättrade Fiesta så klättrade vi den mest klassiska leden uppför La Visera, Alberto Rabadá (eller Murciana). Något längre, något mindre brant, något mindre grepp och något lägre grad — men definitivt ett snäpp svårare än Fiesta de los Biceps. (Fjällklättring följer ju inte någon särskilt enkel logik. Alpingrader är mer informativa än sportklättergrader.) De flesta klättrar Alberto Rabadá med 15 kortisar och dubbelrep eller 80m rep, men jag rekommenderar ändå att man tar med sig några kilar eller någon friend i mellanstorlek för första replängden (6b!). Vi hade inga egna säkringar och jag är glad att Julia ledde första.

Ihållande juggklättring på Direktleden

Efter en vilodag så klättrade vi Direktleden på Visera. Fram till 2010 var det en uppvisning i blind skräck på rostiga 8mm bultar och solblekta repstumpar knutna runt utstickande stenar, men efter renovering (och efterföljande hätsk spansk bultdebatt) är det en tätbultad sportled. Det var mycket trivsamt att klättra på relativt opolerad klippa. Direktledens sista replängd går ihop med den sista replängden på Zulu Demente, som också varit en drömled för mig under många många år. Den sista replängden på Zulu är självaste grädden på det moset: 30 grader överhängande explosiv klättring upp till självaste spetsen på väggen.

Från toppen av Zulu hängde 700 m statiskt rep dubbelvikt ner till ett ankare på backen. Detta för att underlätta rephopp från toppen. Vi avböjde vänligt men bestämt.

Från sista stand på Zulu Demente. Två replag på Fiesta kan skönjas. Kass bild, jag vet.

Fakta

Klättring: Multipitch runt 6-8 replängder. Mestadels bultat. Konglomerat.

Legendariska Leder: Normalleden på Puro, 200m 6b (5c obl.). Alberto Rabadá, 290m 6c+ (6a), Tucan Ausente, 280m 7a+! (6c). Carnavalada, 280m 7a+ (6c). Zulu Demente, 260m 7a+ (6b). Moskitos 240m, 6b+ (5c/6a). La Fiesta de los Biceps, 260m 7a (6b+).

Klättrar man de mest berömda lederna som dessa (och några till) så får man garanterat: acceptabel till utmärkt bultning, fantastisk klättring, relativt fast eller bombfast klippa, en vit stig av grepp att följa och svårt polerade steg och grepp. Klättrar man mer okända leder måste man kolla med föraren (Riglos Vertical) i vilket tillstånd bultningen är. Det är också en bra idé att kolla lite på spanska bloggar om hur skräckig/lös/fantastisk etc klättring är. Google translate är din vän.

Solnedgång över byn

Utrustning: Arton kortslingor varav två 60 cm långa. Ju längre kortslingor desto bättre. 23cm är en perfekt längd. Enkelrep eller dubbelrep. För att ta sig ner från El Pison behöver man göra några 35 m firningar, så minst 70 m, gärna 80 m om ni klättrar någon av lederna där på enkelrep. För Visera (där man hittar Fiesta de los Biceps och Zulu Demente) räcker det med ett 50 m enkelrep. Returen är en 40 min promenad längst en bekväm stig.

Åka dit: Några mil öst om Huesca. Närmaste stad med internationell flygplats är Zaragoza. Barcelona eller Reus fungerar också. Riglos ligger ungefär en timme öst om Rodellar, så det är lämpligt att kombinera med en Rodellar-trip.

Guidebok: Riglos Vertical har text på spanska, med översättningar till fullt begriplig franska och rätt obegriplig engelska, men har framförallt välritade topos och tydliga symboler, så text behövs i princip inte. Bibeln (Parois de Legende, Stephanie Bodet och Arnaud Petit) har topos för de mest klassiska lederna. För de mest klassiska lederna kanske det räcker att googla “riglos croquis escalada”. (Kom ihåg att för lederna på Pison behöver ni info om firningspisten.)

Sova: Det finns en Refugio, man kan också hyra rum i baren (delad toalett). Det verkar vara OK att sova i bilen på parkeringen i byn. Det gäller förstås att sköta sig extra bra i så fall.

Finn Fiesta de los Biceps

kommentarer