 |
| Bourrinator 8a |
Det är möjligt att klättra i Céüse åtminstone nio månader per år, och enligt lokala klättrare är klättring i solen på tidiga vårar och sena höstar bäst för goda förhållanden. Det vet vi inget om, för vi har liksom de flesta bara besökt klippan under sommarmånaderna.
Många hävdar att Céüse är den bästa craggen i världen. Det är det inte, eftersom bland annat Verdon är bättre. Det är dock ingen tvekan om att Céüse är en av de bättre klipporna i Frankrike.
Uttal
Man bör nog allt säga [seyz] om man vill att lokalbefolkningen skall förstå vad man syftar på.
Anmarch
Det första man får höra om Céüse är att anmarchen är ett helvete. Det är i alla fall mycket varmt om man går upp mitt på dagen. Anmarchen är knappt 3 km lång och startar runt 1400 möh och slutar runt 1900 möh. För en otränad men acklimatiserad kontorsarbetare tar det knappa timmen att gå upp i maklig takt — längre om hen icke är acklimatiserad, så räkna med 75 minuter första två dagarna.
Det finns en källa mellan sektorerna Biograhpie och Demi-Lune där det går att fylla på vatten. Det kan hända att den torkar ut, men det har aldrig hänt när jag varit där.
Efter första dagen kan man gömma rep och kortslingor uppe vid klippan. Förut blev rep stulna lite titt som tätt vid craggen, och folk gömde repen på alla möjliga komplicerade sätt. Jag tror de dagarna är förbi. Jag har aldrig gömt rep och kortslingor särskilt noga och har aldrig blivit av med grejor. Vi har å andra sidan mer sliten utrustning än de flesta.
Matteo, en trevlig italienare som ni ofta kan träffa på stötandes på åttor i sektorn Demi-Lune har sprungit från kyrkan i Sigoyer upp till den högst belägna sektorn (Grand Face) på trettiofyra minuter på tävling med officiell tidtagning.
Typ av klättring
Lite av varje. Allt från svaklättring till tak. Det mesta är lätt överhängande i en stil som mycket påminner inomhusklättring med långa drag mellan stora grepp med få men mycket goda fotsteg och en allmän avsaknad av mellangrepp. Många leder är också rätt homogena i svårighet med eventuella boulderkrux på insteget. Det rör sig alltså om en stil som mycket påminner ledklättring inomhus, och inomhusspecialisten finner rimligtvis klättringen i Céüse enkel.
De flesta grepp tar man som flata lister för tre eller fyra fingrar, men man stöter också på juggar, tvåfingers och några enstaka enfingerspockets. Stora slopers och pinchar är rätt ovanliga. Det finns bara några få droppstenskolumner (tufor).
Utrustning
Sjuttio meter rep och tretton dragare bör räcka. Man kan klättra en hel del klassiker på ett sextio-meters rep också. I föraren varnas det om man inte tar sig ned på ett sjuttiometersrep, ingen sådan varning ges för sextiometersrep, så om ni klättrar på mindre än ett sjuttiometers är det bra om ni är bra på reptrix.
Vett och etikett
Om du kör på en led där slingorna redan hänger har den som hängt in dem företräde: flytta inte tickmärken och låt dem göra sitt försök före dig om de vill. Därför är det bäst att själv hänga in slingor. Det finns gott om klassiker, så välj någon utan slingor hängande (och förbered dig på anstormningen när kreti och pleti ser kortisarna hänga). Vill du prova en led där slingorna redan hänger: fråga först!
Borsta greppen på väg ner. Efter varje försök! Även på uppvärmningsleder! (Dina uppvärmningsleder kan vara någons projekt, Alex Megos uppvärmningsleder är dina projekt.) Efter lyckad rödpunkt: borsta också bort alla tickmärken. Trots att man ibland kan få motsatt intryck så är Céüse inte en inomhusgym med personal som tvättar greppen när det behövs.
 |
| En känd svensk provar ett berömt blått streck |
Åka dit och boende
Närmaste stad är Gap. De har ett bra hockeylag men ingen flygplats. Varken Turin (Italien), Marseille, Lyon eller Avignon har bra hockeylag, men de har alla stora flygplatser och ligger alla inom 200 km från Gap.
AirBnB har massor av alternativ i närheten av Sigoyer. I allmänhet kan man hitta objekt för OK pris i Juli i alla fall. Det finns en populär och billig camping (Les Guerins) på gångavstånd, men är man lättstörd kan man inte räkna med fullgod sömn. Det finns ett antal giter också, jag vet ingenting, google är din vän.
Bor man i Sigoyer kan man klara sig utan bil. Man kan ta sig till Sigoyer med lokalbuss från Gap, och till Gap tar man sig med samåkning (blablacar.fr), buss eller tåg (sncf.fr) beroende på budget.
 |
| En britt känner sig som hemma i regnet på Les Colonettes, 7c+ |
Sektorer
Céüse är generellt sydvänd och konvex, det innebär att den vänstra delen av klippan (västerut alltså) är i skuggan på morgonen och kommer in i solen senare på dagen. Å andra sidan är sektorerna på högra delen av klippan i solen på morgonen och kommer in i skuggan senare på dagen. De exakta klockslagen när varje sektor kommer i solen beror lite på solens höjd.
Det finns en god anledning att klättra populära ultraklassiker i Céüse: de är i allmänhet inte brutalt svåra för sin grad. Om en led är okritad med blott ett fåtal tick på tick-sajterna (27crags, ukclimbing, 8a, etc...) har de i allmänhet lika fin klättring som allt annat, men de är en till tre grader undergraderade beroende på vad man jämför med; det skall man ju verkligen inte behöva tåla i Provençe där de flesta leder ändå är graderade på sportklättringens orginalskala—något som vi idag finner orimligt hårt, elakt och orättvist.
Cascade (Kaskad)
Längst till vänster finns en handfull sektorer jag inte vet något om, annat än att de går många leder i graderna 4 till 7b där. Cascade är en berömd sektorn, så namngiven efter vattenfallet som efter längre perioder av regn eller snösmältning kan bildas på sektorns mitt. En av de brantaste och mest polerade sektorerna. Inte mycket av intresse under 7a/+ här, och de bästa lederna är i graderna 7b och upp.
Solen dyker upp just innan lunch, så det vill till att man stiger upp tidigt om man tänkt klättra här. De som är ohyggligt vältränade kör morgonpass på denna sektor, äter lunch och chillar under Biographie, och sedan klättrar på eftermiddagssektorerna till dess solen går ned.
“Super Mickey”, 7b, och “Privilège du Serpent”, 7c+ är de mest kända lederna. Den senare sägs vara frankrikes bästa 7c+ och därför har jag sparat den till någon gång i framtiden då jag tydligen skall vara i form.
Det finns lite lättare leder på sektor Thorgal alldeles till höger om Cascade att värma upp på.
Thorgal
Svaiga och tekniska leder i sexa registret. Kan även vara lämplig uppvärmning för omliggande sektorer.
FFME (SKF)
Många femmor. Ser rätt bra ut, när man går förbi.
Face de Rat (Råttansiktet)
En brant sektor som ser väldigt imponerande ut. Rätt få leder för en sådan stort klipparti så det är mestadels väldigt greppfattigt. Jag har inte klättrat här, men vet självfallet att klippan är namngiven efter leden “Face de Rat” som enligt mina preliminära anteckningar skall vara den populäraste leden i grad 8a+ i hela Céüse. Den skall tydligen också vara fin och ihållande och så.
Berlin
En majestätisk sektor. Kronan på verket för många besökare. Tyvärr innebär det att det inte går klättra på denna sektor utan vassa armbågar och antisocialt betéende. I alla fall inte i andra delen av Juli, eller i Augusti. Kommer in i skuggan runt fyra-tiden eller så.
Lederna på denna sektor kräver ofta en extremt välutvecklad förmåga att klättra i fyra-åtta minuter utan att nå några större vilogrepp. Perfekt för onsight, men fullständigt desperat att klättra på sin rödpunktgrad.
“Blockage Violent”, 7b+ är en superklassiker. Mycket pumpande klättring, kan kännas fullständigt desperat innan man klättrat in sig på klippan. Den har sedan mitten av nittiotalet sju bultar + ankare. På den gamla goda tiden var det fyra bultar + ankare. “Couleur du Vent”, 8a, är kanske den bästa 8an i Provençe, otroligt ihållande och rätt hård. “La Petite Illusion”, 7a+ är lång och har magiskt bra klättring hela vägen (utklättringarna är lätta, så ingen anledning till oro). I högerdelen går det två rättmätigt populära 7b+: “San Joses pecos” och “Cent Patates”, båda mycket onsightvänliga.
Biographie (Biografi)
På sektor Biographie finner vi leden med samma namn på ett av de blå strecken i mitten av klippan. Självaste leden börjar som en hel del klassiker i Céüse med ett rätt ajigt boulderproblem som inte är allt för trevligt, men sedan skall det tydligen vara mycket fin klättring. Räkna med kö på denna (!). Överhuvudtaget går det mest ett antal extremklassiker på denna sektor, i graderna 8b+ till 9b+ (projekt). För vanliga dödliga så är “Les Colonettes” en klassisk 8a (7c+ om man drar sig förbi instegskruxet med den fasta slingan...), och dess 65 meter långa förlängning är en rätt populär 8b+ (gjord på kil av Arnaud Petit).
Det går två rätt fina 7a längst till höger på sektorn (“Saint Georges Picos” och “J'aime Lolo”) som kan vara bra för värmning.
Sektorn kommer in i skuggan något tidigare än Berlin, så runt halv-fyra tiden.
Demi Lune (Halvmåne)
De flesta leder på denna sektor är just över eller just under vertikal, men i högerdelen finns det ett antal leder som bryter igenom ett stort taköverhäng. Dessa branta leder är mycket populära bland klättrare med stora överarmar, vilket tycks vara en försvarlig del av besökarna.
Längst till vänster på sektorn, just till höger om källan går det två klassiska Edlinger-skräckisar från 80-talet. “Femme Blanche” 8a+ och “Femme Noire” 7c. De delar instegskrux (vidrigt instegskrux som blir svårare och svårare för varje år för övrigt) med Le chirurgien du Crepuscule, 8b som också är mycket populär. Femme Noire är mycket fin, lätt skräckig och mycket svår för graden medan Femme Blanche är svårt skräckig och mycket lätt för graden (om långa utklättringar på polerade svasteg är ens melodi).
Mitt på väggen hittar man tre till superklassiker vägg i vägg: “Angel Dust” 7a+, “Melody Nelson” 7a+ och “La Javanaise” 7a. Se till att huvudet är ordentligt åtskruvat innan du går på så att du inte förlorar koncentrationen!
När jag tänker efter är nog detta min favorit-sektor, för jag skulle kunna skriva en uppsats om nästan varje led. Jag besparar er kanske detta och avslutar med att nämna att “Lapinerie”, 7b i den branta högerdelen är välkänd som den lättaste 7b i Céüse för inomhusklättraren (så ni kan ju gissa hur polerad den är) och att strax till höger om Lapinerie går den ultraklassiska “Carte Blanche”, 8a, för den som gillar att träna medelst Bacharstegen och Campusbrädan.
Beau Movement (Vacker rörelse)
Fin liten sektor mellan Demi Lune och Pont sur l'infini. Går i skuggan lite tidigare än båda dessa, så det kan vara bra att värma upp här, om man kan värma på 7b. Två klassiska leder här är “Au sud du nulle part” och “Pourqoui pas?”, den ena 7b+ och den andra 7a+ i föraren, men de är nog exakt lika svåra.
Den mest kända leden på sektorn är “Bourrinator”, 8a. En “bourrin” är en åsna, men används i överförd betydelse om någon som är stark men saknar finess.
Un pont sur l'infini (En bro över evigheten)
I skuggan vid fyra-tiden. Mestadels vertikal klättring. Ett antal mycket fina leder i lägre sjuaregistret. Tre klassiska Edlinger-leder sida vid sida: Dietetic line, Opéra verticale, och 2001 – l'odyssée du grimpeur, alla 7b. Den längst till vänster är bäst. I min mening är “Retour en Afrique”, 7a+, den bästa leden på sektorn tätt följd av själva “Un pont sur l'infini”, 7a. Den sistnämnda tror jag är svårast att onsighta av alla dessa.
Les maîtres du monde (Världens härskare)
En brant sektor jag inte vet någonting om, annat än att den populäraste 8bn i Céüse går här: “L'ami du tout le monde”.
Grand face (Stora väggen)
Som namnet antyder är denna vägg rätt stor, med leder upp till tre-fyra replängder. De flesta leder når dock inte högre än 40-50m innan de slutar i ett ankare. Sektorn går i skugga tidigare än de ovanstående. Strax innan klockan tre kan man börja klättra här, vilket kombinerat med den relativt lättsamma klättring gör att det är en utmärkt sektor att värma upp på.
De leder jag tyckte var bäst var de vertikala krimpiga femtio-meterslederna. För dessa behöver man upp mot ett tjugotal dragare (lederna är mycket tätbultade i jämförelse med de klassiska sektorerna). För att ta sig ner från de längsta lederna behöver man hundra meter rep. Om man inte har en hundrameterslina så räcker det med två rep, varav ett är 70. Tekniken för att ta sig ner är förklarad här.
Klättra “Les volets bleus”, 7a+, “Le Messi est Argentin”, 6c, “La pierre de Mars”, 7a+ och “Emmenez-moi”, 7a så blir du inte besviken. Längre högerut är “Les marionettes des Alpes” 7b/A0, “Trous Line”, 6b+, “Indignation au pays de bétonneurs”, 7a, och “Divine Nautre”, 7b+ alla väl värda att klättras.
Grand face är utvecklad betydligt senare, och bultningen är betydligt generösare än på de klassiska sektorerna.
Nitshapa
Den mest östliga sektorn. Ofta utsatt för vind, och därför den bästa sektorn under värmeböljor för de som inte ids stiga upp tidigt på morgonen. Mycket bra kalksten rakt igenom.
“No country for old man”, 7a+, är en fin och lång svatur. “Bleu comme toi”, 7a, kan vara den bästa av graden i Céüse – leden börjar med ett hejdundrade boulderproblem som går undvika genom att dra i den första slingan (6c A0 i så fall, och troligtvis finare så). “Le grand lion du désert”, 7b+ and “Bébert” are other good routes.
