Jenny Johansson och Petra Rantatalo passade på att besöka Flatanger över midsommarhelgen, och Jenny har både tagit fina foton och skrivit ett trevligt resereportage som vi publicerar i hopp om fler besök från oss öster om vattendelaren. Det glädjer oss speciellt att det numer verkar finnas klättring för alla i Flatanger, vilket borde göra det lättare att fylla en bil och dra dit! (Några av lederna finns beskrivna på headwall.com)
------------------------------------------
Nasjonal klatresamling i Flatanger 2012
Text & Foto: Jenny Johansson |
Einvikfjellet till vänster och Sandmælen till höger,
två av de nybultade klipporna
|
Trondheims klätterklubb och Norska klätterförbundet bjöd in till klätterträff den 22:a till den 27:e juni i Flatanger. Här finns en enorm grotta, Hanshelleren, som bjuder in till ungefär hur svår klättring som helst. Då det bara är 65 mil från Umeå till Flatanger lät det lockade att spendera midsommaren där; så jag och min replagskamrat Petra packade bilen och drog i väg.
Inför klätterfestivalen hade 100 nya leder bultats. I området finns dessutom trad och bouldering. Bonden på gården Strøm hade slagit sina lägdor och gjort plats åt bilparkering och tältplatser. I ladan var det iordningställt för middagar och föredrag, i mjölkrummet var det dusch. I runda tal var det 250 deltagare: sportklättrare, traddare, bouldrare, barnfamiljer och världselit.
I föraren fanns 100 nya leder utan grad, namn eller förstebestigare (FA, first accent), där endast antalet bultar var angivet. Att klättra sportleder utan grad var en ny upplevelse och nyttig träning för ledpsyket. Den person som var först upp fick ge leden ett namn, samt ge gradförslag. Vid gården kunde man på kvällen sedan se vilka leder som var gjorda. Lite extra krydda till klättringen var det allt att få namnge en led! På kvällarna var det föredrag med de elitklättrare som var där, Ethan Pringle, Dani Andrada och Magnus Midtbø. Minnesvärt från föredragen var bland annat att få se att även proffsen ibland förlänger en slinga!
 |
| Dani Andrada håller låda i lada |
 |
| Självaste hålan. Här går de hårda lederna. |
På lördagen var det klättertävling för de bästa i Hanshelleren, men undertecknad var inte där då egen klättring på annat håll lockade mer. Ryktet säger att det var ca tvåhundra åskådare och att Ethan Pringle avgick som segrare. Senare samma kväll bjöd Norska klätterförbundet på en mycket god buffé, och efter den kvällens föredrag tändes Sankt Hansbålet vid stranden.
Klätterfestivalen pågick från fredag till onsdag och vi hade sol alla dagar! Vi kom mitt på torsdagen och stannade till söndagen. Det hela var mycket bra arrangerat och bra klättring. Vi gick en traditionellt säkrad 6- »Trang fødsel« i Hanshellerens vänsterkant som var överhängande och välsäkrad, rekommenderas! Stenen i Hanshelleren bör upplevas–den är fantastiskt, och nu finns det även en del lättare sportleder i grad 6, så det finns något för alla. (Många av trad-lederna i festival-föraren är fel inritade så det rekommenderas att titta i till exempel Trondheimsföraren).
 |
| Föraren fylls på med namn och grader |
Sedan spenderade vi en hel del tid med de nybultade lederna. I de lättare graderna var det mest sva- till vertikalt, ibland märktes det att det var 100 leder bultade på kort tid då en del bultar hade kunnat vara annorlunda placerade och ett och annat grepp fick borstas fram, men i stort sett var det fina och bra leder.
Det var absolut värt 65 mil körning från Umeå. Trondheims klätterklubb har gjort ett fantastiskt arbete och bonden i Strøm är värd många guldstjärnor!
Det var två nöjda klättrare som inte bara hade klättrat utanför komfortzonen utan också hade fått varsin första bestigning som styrde kosan hemåt.
 |
| Aktivitet på Einvikfjället |
 |
| St. Hansbål |
