Nå.
På väg till Toulouse för att leta efter lägenhet så stannade jag (JW) och Julia till i Berga just söder om tunneln vid Andorra. Runt Berga finns ett antal fina kalkstenssektorer, bland annat den superba sommarsektorn i Riugreixar. Vi åkte dock till Font Freda och en av de äldsta sektorerna i Berga, Roc de l'Alou.
Julia, som har en nästan encyklopedisk kunskap om Kataloniens vertikal-till-lätt-överhängande sportklättring i gradspannet 7c-8a, visste att det i Roc de l'Alou går två klassiska leder, den supertekniska Andale Pixie, 7c+ (8+) samt den helt otekniska Rol de Rorros, 8a, (9-), vilka båda är lätta för graden och på ett klipparti som är möjligt att klättra på sommaren.
 |
| En något yngre man klättrar Rol de Rorros. Foto: Bergaclimb |
Rol de rorros är en populär “första 8a” och har dessutom ganska många onsight-bestigningar. Det är inte så märkligt, den är nog rätt billig, går på lätt överhängande orange-färgad, och greppen är ordentligt vitfärgade av krita men i övrigt är klippan rätt blank. Den är dessutom lite halvglest bultad, vilket jag finner väldigt tacksamt när man klättrar på blick. (Jag tror att överbultningen i skandinavien är en av anledningarna att det är så förtvivlat svårt att klättra sportleder på blick där.)
Efter att ha med stora besvär halkat upp för en 6c och blivit brutalt nedstängd på en 7a+ på uppmjukningen så hade jag inte allt för stora förhoppningar om stordåd, men temperaturen höll sig nere på låga tjugo och en skön bris drog genom dalen.
De första fem bultarna av Rol de Rorros är ihållande på små flata grepp med några krimpers och två undertagsjuggar inslängda. Jag hade sjukt tur med ledläsningen och rörde bara ett grepp som jag inte använde, och trots lite nervkräfta på slutet gick det bra att hålla ihop klättringen.
