För den som vill styra sin resa söderut för sportklättring under Juli-Augusti finns det inte så många vettiga destinationer. I Frankrike är förstås Céüse ett givet alternativ med rimliga förhållanden i skuggan och fin klättring i gradspannet 6a till 9a. Céüse har klättring i yttersta världsklass men är trots sin timmeslånga branta anmarch mitt i den stekande solen absolut överfull av folk i Juli och framförallt i Augusti.
Ett annat sydeuropeiskt alternativ under högsommaren är klättringen runt Briançon i de franska alperna. Dalgången Serre Chevalier är välkänd för skidåkare, men det bjuder också på en hel del sportklättring på mellan 1000 och 2500 meter över havet (samt långturer, bouldering, sommaralpinism under sommarhalvåret, och skidåkning, vinteralpinism, isklättring och mixad klättring under vinterhalvåret).
 |
| Anmarcherna är inte alltid fula. Foto: JW |
Eftersom det finns nordvänd klättring på hög höjd är det ett av de få ställen man inte bara kan överleva en fransk värmebölja utan även klättra i hyggliga förhållanden.
David, en svensk som bor i dalen, försäkrar om att det finns klippklättring på sydvända klippor som även funkar i januari-mars, och hälsar att Pouit, Fressinier, St Crepin, och Raph är lämpliga sektorer. Jag har dock bara provat sommarklättringen.
Klättringen sker på mindre klippor med mellan 10 och 50 leder runt om i dalen. Det innebär en hel del bilkörning och navigering. För de flesta besökare är det nog bäst att installera sig i närheten av L'Argentière-la-Bessée.
För att vara i alperna är vädret mycket stabilt, med runt 300 soldagar per år.
Eftersom området är mycket populärt under semestertider, framförallt i Augusti och under vinterloven, så vimlar det av campingar, stugor, hyreslägenheter och hotel. Det finns också gott om små avkrokar att ställa en van på.
Bultningen är nästan chockerande generös för mig som vant in mig med den sydvästfranska stilen. Räkna med en bult per två meter, även på mycket långa leder, så för en 40m pitch behöver man 20 dragare.
Det finns en hel del klippor som har något tveksam klippkvalitet, och för den som är allergisk mot limmade grepp och chipping på industriell skala så har dalgången ett betydligt mer begränsat utbud. Den lokala klätterföraren skrivs av ett par äldre bergsguider och deras son och brorson. Familjen är också mycket aktiva med att sätta upp nya leder. Far i familjen tycker det skall finnas leder i varje grad på alla klippor, och om det inte finns grepp för det så arrangerar han naturen i en mer önskvärd konfiguration. Detta leder givetvis till en del konflikter med andra nytursmakare, som försöker hålla sina crags hemliga så att han inte skall hinna dit och snickra. Så trots att det finns massvis med klippor i föraren så finns det också en bunt hemliga klippor, som förarförfattarna aldrig får veta om.
Klippor vi testat
Pimaï. Vertikalt till lätt överhängande klättring på nordväst-vänd klippa mitt i en skidbacke. Klippan ligger på födelsedagen1900 meters höjd och är perfekt på sommaren. Solen börjar lysa på högerdelen runt 5-tiden. Många små grepp och korta flytt. Bitivs lite halvrutten klippa, men kul klättring. Längst till höger går fem leder Pimaï ca caille, 6c+, Pimaï qui m'aille 7c+, La Shibani 8a+, I wish I knew you before, 7c/+ och Gravity jump, 8a som alla har rätt hög klippkvalitet och dessutom är väl värda att göra.
 |
| Julia Sni klättrar I wish I knew you before, 7c+. Foto: JW |
 |
| Bybo på Gravity Jump, 8a. Foto: JW |
La Saume. För mig är detta dalens pärla. Några håller med mig, andra har en mer ljummen inställning till (tyvärr är min partner bland dessa). Vad som inte kan ställas på fråga är att klippan ligger bedövande vackert till, just på trädgränsen med en betesäng vid klippans fot.
Hursomhelst är klättringen väldigt lik svensk sportklättring med långa drag mellan rätt goda lister, den stora skillnaden är att lederna är mellan 20 och upp till 60 meter långa.
Klippan består av blå alpin kalksten av högsta kvalitet. Varken lim eller borrade pockets här.
Sektor 2, som är den enda sektorn vi besökt är nordostvänd och har sol till ungefär 12 på dagen, sedan är det skugga. Sektorn ligger på 2100 meters höjd, och är det för varmt där kan man gå upp till sektor 3 på 2400 meters höjd där det går en hel del fina leder sägs det. (20 nya utvecklades i år). Klättring mest i graderna 7a till 9a.
 |
| Okänd klättrar i bekymmer på Dragée Fuca, 8b+. Foto: JW |
Några klassiker: Dragée Fuca, 8b+, går längst en gul strimma och sägs vara superb, teknisk och hård (en viss McColl lär ha behövt sex försök för att länka till toppen). Petit Danseuse, 8a, är fin och ypperligt onsightvänlig, i alla fall om det hänger slingor. Mystic Reveur, 6c+ är superfin men kanske närmare 7a+? Skyrunning är en fin 7b+ och den har en förlängning som gör den till 8a. Le vent de l'errance är en cool 7a+-slab till ett mellanankare, sedan följer överhängande klättring längst ett arête till ett ankare 50 meter ovan backen om man vill göra 7c+.
 |
| Jonas W klättrar Petit Danseuse, 8a, med mycket möda och besvär. Foto: Julia Sni |
En bil med en viss markfrigång, eller en viss okänslighet mot skrap rekommenderas starkt. Ta ut full försäkring om ni tänkt köra hyrbil.
 |
| Henrik af Petersens provar en 8a i La Saume. Foto: JW |
Atelier. Älska det eller hata det. Detta är en sprillans ny klippa efter den gamla provensalska skolan. Pyttesmå krimpers, små hala fotsteg, öppna slopiga tvåfingers-pockets och långa drag i juggiga enfingerspocket med värdelösa fotsteg gör att klättringen känns som en blandning av Verdon, Buoux och Céüse. Tycker du det är helt rimligt att Cthulhu i Verdon är 6c+ kommer du nog tycka att graderna här känns helt normala.
Klippan ligger på 1350 meters höjd och är nordvänd. Det är nog alltså inte lämpligt att klättra här de allra hetaste dagarna.
Anmarchen är besvärlig med en fix repstege i stället för en via ferrata. Tricket är tydligen att hälkroka i stegen. Jag gick hand över hand med fötterna släpande i väggen och var mer slutkörd än uppvärmd när jag kom upp till hyllan lederna startar från.
Vi gjorde bara ett kort besök, men kan rekommendera framförallt King Line, en 7c som dessutom kändes helt normalt graderad, och en brutal 7a+ till höger på klippan.
Jo Trango Fin klippa med klättring från 6a till 7c med många låga sjuor på 1300 meters höjd. Solen kommer på just efter 12, så den måste nog kombineras med andra klippor i närheten. Man kan till exempel vila några timmar vid älven och sedan köra till
Rocher des Brumes som sägs vara fin, eller till ovannämnda Atelier
Fessourier Fin norvästvänd klippa på 1350 meters höjd. Går bra alla dagar utom de allra varmaste. Solen kommer på ett slag vid 5-6 tiden, men försvinner strax utom runt midsommar då den står högt nog för att skina längre. Mestadels vertikala sjuor, många nästan 40 meter långa. Vi spenderade några dagar här och jag tror jag provade alla leder på huvudektorn utom tre. Alla leder är fina eller mycket fina utom möjligtvis
Sauvons la planéte 6b+ some dessutom är galet hård, och en 7a just till höger om denna. Bäst var Therapie Genial, 6c+, D'art d'art, 7a, Million Dollar, 7a+, Cause Tojours 7b, Christian Xerox, 7c, och Grande Arche 7c+ (som alltid var upptagen, så den har jag inte testat, går på rekommendationer).
Botten av klippan är vattenpolerad och superhal. Sedan blir friktionen bättre ju högre man tar sig. Det tar ett par leder innan man vänjer sig med friktionen i starten av lederna, så börja försiktigt!
80 m. rep är väldigt trevligt att ha, men det går tar sig ner från de flesta leder med en 70 m genom att använda mellanankare.
Grand Bois ligger just nedanför Tournoux och träffas av solen runt femtiden. Båda de första två sektorerna är fina, båda tar man sig till med en via ferrata. Den vänstra sektorn har en bekväm hylla och på den högra får man vara inklippt hela dagen. Jag hade flunsa då vi var till den vänstra sektorn och låg mest i fosterställning, Julia rapporterar dock om många fina låga sjuor. Det går en klassisk 8a/+ med kompressionsklättring där också. Klättringen på högra sektorn var fin, men en sandbagsvarning utfärdas för
L'été des stars, en exponerad och lite skräckig 6c+ som jag gladeligen tog 7b för. Minst.
Tournoux ligger på 1700 meters höjd och går in i skuggan vid 12-tiden. Blandande grader och lutningar, men vi klättrade bara där en dag och gjorde ett antal vertikala saker på vänstra delen av huvudsektorn. Inget speciellt att rekommendera.
 |
| Jonas W får tokpisk av Final fantasy 7b+? Foto: Julia Sni |
 |
| Klättrare i Tournoux. Foto: Julia Sni |
Praktisk information
Resa dit Milan, Geneve och Marseille ligger alla på ungefär tre timmars avstånd till Briançon. Det är i allmänhet lättast att hitta lågprisflyg till Milan. Man behöver hursomhelst en bil, så antingen får man köra hela vägen ner eller hyra en bil för hela resan.
Det är knappt två timmar mellan Céüse och Briançon, så det går utmärkt att kombinera de båda.
Utrustning: Helst ett 80 m rep. 70 m duger till den mesta klättringen. 18 kortslingor, varav 4-5 fullängds (27 cm).
Topo:
Briançon Climbs. Text på engelska och franska.
.
 |
| Världscupen på besök i Briançon. 5000 kvinnor och män med stora underarmar i publiken. Foto: JW |
 |
| Stor underhållning. Foto: JW |
Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer
