Tävlingsdags!

kommentarer

Det svåraste dynot

Johannes Nilssons avskedssalut från 2004, Starchip troopers, saknar fortfarande en repetition.

Johannes är lång och har osedvanligt god vristspänst, han var också stark nog i fingrarna att hänga in i hyggligt små grepp.  På början av 00-talet repeterade Johannes klassikern Hale bopp i Cuisinière Crête Sud som går i samma stil som Starchip troopers: starta i två hyggliga krimpar och gör sedan ett långt hopp till kanten. Baserat på en teori om att Hale bopp har grad 7b för två meter långa klättrare och med insikten om att Starchip troopers var minst en grad hårdare än Hale bopp föreslog Johannes 7b+ som grad på detta hopplöst långa flytt.

På fotot ovan misslyckas Henke Johansson med att nypa av första repetitionen.

kommentarer

Nya förare på gång inför sommaren 2012!

Vi kommer sammanställa två nya PDF förare som vi släpper i början av Juni. Tanken är att det blir en Sportförare och en Boulderförare. Den senare kommer landa på drygt 50 sidor.

Frågan är nu ifall vi glömt nåt? Lägg din åsikt i kommentarer eller i forumet. Det går ju såklart alltid uppdatera i efterhand men det är roligare ifall så mycket som möjligt är med från början. Vissa områden är tveksamma att ha med då kvalitén och intresset för dem är lågt. Ett exempel är Lappviksberget i Rosvik som jag inte planerar lägga med i nuläget, trots att jag lagt ner åtskilliga dagar med att utveckla området (vill många annat är jag dock inte omöjlig).

Boulderförare
Jävre (färdig)
Brändön (färdig)
Sangis (färdig)
Kantaberg (påbörjat)
Bjässberget (boulder - påbörjat)
Bälingeberget (påbörjat)
Åbergsstenen
Hundberget (?)
Rian (väntar till efter NBM)

Rep
Åberget, inkl. fortet (färdig)
Källsberget (färdigt)
Niemisel (påbörjat)
Hundberget (påbörjat)
Falkberget - Kalix. 
Dödlarsberget (läggs till senare)

kommentarer

I skuggan av Eden

Umeå har haft finfrämmande av Armin Buchroithner som bland annat flashade I skuggan av Eden, Fb 7C+, i Mosjön. Detta är möjligtvis första gången 7c+ flashats i upptagningsområdet. (För några år sedan flashade Dylan Smith Nangijala på Raholmen, ett problem som tilldelats alla möjliga grader från 7B+ till 7C+.)

Det finns lite filmmaterial från Buchroithners besök i Mosjön vilket förhoppningsvis dyker upp på globalclimbing.net, men till dess så kan ni ju kolla in det här klippet.

kommentarer

Rainbow Rocket 2

Ebbe Borg som nyligen flyttat ner till den djupa södern är rätt kort* men kan hoppa väldigt högt. I början av april gjorde Ebbe den andra norrlandsbestigningen av Rainbow Rocket, 8a, i Franchard Carriers, på kort tid.
Ebbe började klättra för bara några år sedan och med Rainbow Rocket hoppade hans personbästa på bouldering från 7b till 8a! C'est fou!

  

---

* Enligt mitt ögonmått är Ebbe mellan 170 och 175 cm

kommentarer

Vad gör jag här?

kommentarer

Recension: Stora boken om klättring

Äntligen finns en svenskspråkig instruktionsbok för klippklättring i tryck, Nils Ragnar Gustavssons »Stora boken om klättring». Inte sedan Per Callebergs »Stora klippklättringsboken», för länge sedan slut på förlaget och utan hopp om nytryck, har det funnits en fullödig instruktionsbok skriven för det svenska utbildningssystemet.

Det känns därför lite märkligt att recensera boken; då även utländska instruktionsböcker i översättning, som t.ex. »Lär dig klippklättring» eller »Klätterhandboken», är slut på förlagen så finns det inget alternativ på svenska.Det finns utmärkta norsk- och engelskspråkiga instruktionsböcker men de använder ju naturligtvis inte svenskt språkbruk, och eftersom det är väldigt viktigt att inga missförstånd uppstår runt inlärning av rutiner som faktiskt kan skilja på liv och död är det bra att läsa om dessa på modersmålet.

Så vare sig jag gillar boken eller inte så är det den enda svenskspråkiga bok som uppfyller Svenska klätterförbundets normer för Grundkurs i klippklättring samt Sportklätterkurs på klippa.

Därför är det extra glädjande att »Stora boken om klippklättring» är ett så gediget verk. Redan omslaget är snyggt och inspirerande på ett sätt som få instruktionsböcker i klättring lyckats med, svenska så väl som utländska. Boken är välskriven och bra illustrerad med genomgående mycket fina och relevanta fotografier*. Författaren har gjort en god bedömning av hur omfattande materialet till en nybörjarkurs i klippklättring behöver vara, och boken är precis så omfattande att den inte blir överväldigande i sitt omfång eller å andra sidan för tunn för att vara den begynnande klättraren till glädje under dennas första år.

Jag tvekar inte att säga att det är en blivande klassiker.

Stora boken om klättring har ett logiskt upplägg och börjar med självaste kroppsrörelsen uppför vertikal miljö. Först får läsaren lära sig ord som beskriver hur olika grep och steg tas och hur olika rörelsetekniker utförs och benämns. För att vara en nybörjarbok för klättring är teknik och teknikinlärning ovanligt förnuftigt beskriven, (dessutom illustreras texten av handjam med en bild på ett alldeles korrekt taget handjam, för kanske första gången i en instruktionsbok?) Min enda invändning mot kapitlet är att några av rörelsescheman, t.ex. flaggning, kanske blev tydligare beskrivna med hjälp av schematiska teckningar än med de i allmänhet utmärkta fotografierna.

Efter kapitlet om rörelseteknik följer ett kapitel om klätterutrustning, en torr men nödvändig genomgång av all grundläggande klätterutrustning från kortslingor och olika typer av borrbult till hexor och dubbelrep. Just dubbelrep nämns bara i förbifarten eftersom boken är helt inriktad på enkelrepsteknik, men där vidarebefordrar tyvärr författaren den vanliga uppfattningen om att dubbelrep skulle ge upphov till lägre fångryck. En av bokens få blamager.

Ett kapitel om de få knutar en klättrare måste kunna avslutar bokens inledande del med genomgång av »förkunskaper».

I delen som följer tas de olika sätten att bedriva klättring på ett säkert sätt upp: Boken börjar med topprepsklättring och firning.

Efter det följer två verkligen utmärkta kapitler om säkringar och ankare, och det framgår att författaren har stor praktisk erfarenhet som instruktör. De säkringsplaceringar som beskrivs är enbart de som klättrare verkligen lägger i praktiken, och författaren har tack och lov avhållit sig att beskriva de märkliga och ofta rent löjeväckande kråkbon som komprometterar en del instruktionsböcker. Ankare beskrivs på ett utomordentligt gediget sätt, och just konstruktion av goda ankare är utan tvekan den delen som är viktigast att den blir bra.

Författaren har gjort den lite kontroversiella bedömningen att bara beskriva klättring på korta leder och skriver egentligen ingenting om fler-replängders klättring. För en bok riktad mot nybörjare i södra Sverige är nog detta en helt korrekt avvägning, men tyvärr gör det boken något mindre användbar som nybörjarlitteratur för oss i norr. Här är många av de bästa lätta till medelsvåra kilsäkrade lederna två replängder, och för de flesta nybörjare från Östersund, Umeå eller Luleå är det naturligt att klättra på respektive Stuguns stora vägg, Blåberget, eller Dödlarsberget redan första gångerna man åker ut. Kapitlet om »Replagsklättring» innehåller de mesta man behöver veta för klättring på sådana berg, men är i sitt upplägg betydligt mer inriktade mot klättring på ställen som t.ex. Ringkallen där man efter 10-30 m kommer upp på en stor plattå med träd och stora stenar att säkra upp replagskamraten till.

Bokens huvudel avslutas med kapitel om »Ledklättring» och »Sportklättring», samt ett kort kapitel om »Bouldering» och övriga klätterstilar utan rep (DWS och soloklättring). Kapitlen om ledklättring och sportklättring är matnyttiga och tar upp allt det viktiga för nya klättrare, hur man klipper kortslingor, hur man undviker repdrag, moderna säkringsdon, dynamisk säkring, ledklättring av brant klippa, reträtt från olika typ av bultade ankare, osv.

Efter ett kort kapitel om repklättring avrundas boken med några ytterligare ämnen som hur man läser förare, access till klippor, och förstabestigningens etik upp, på ett i mitt tycke helt invändningsfritt** sätt. (Repklättring förresten: efter 18 år med klippklättring har jag aldrig jumererat upp längst ett rep av andra orsaker än för att ta foton eller då jag gått tvåa på aidreplängder. Ingår detta verkligen bland grundläggande nybörjarmaterial?)

Såvitt jag kan bedöma är Stora boken om klättring lättläst, och de goda bildmaterialet gör boken lätt att följa; boken är ett måste för begynnande trad- och sportklättrare.

-----
Fotnot
* Jo, jag har två små fotografier med i boken; dessutom täcker min nuna ett helt uppslag.
** Inga är ju så snarstuckna som klättrare, så motröster lär snart göra sig hörda

kommentarer

Nanna Söderin sänder i Katalonien

Foto ©: Micke Sundberg. Nanna Söderin klättrar Avant Match, Terradets.
Att tävla mot sin far verkar vara ett vinnande koncept. Sanne/Per Lundberg blev ju en tävling på högsta nivå, där Sanne till slut drog längsta stråt (sorry Per, men så var det ju). Lägg till detta Nanna/Gudmund Söderin, där den gamle får börja passa sig....

På en vecka i Spanien klättrade Nanna Söderin Antológica 7c (8/8+), i Margalef i sista stund just innan de åkte vidare till Terradets. »Vilket var tur, för pappa lyckades sätta den samma dag lite tidigare», meddelar Nanna.

I Terradets gick Nanna Söderin Avant Match 7c (sv 8/8+) i Terradets.


Foto ©: Micke Sundberg. Nanna Söderin med okänd säkrare.

Efter Spanien drog färden till Schweiz, närmare bestämt Chironico, där det var först varmt sedan blött, finns det något ytterligare att meddela dyker det säkert upp på storebrors blogg.

kommentarer