Äntligen finns en svenskspråkig instruktionsbok för klippklättring i tryck, Nils Ragnar Gustavssons »Stora boken om klättring». Inte sedan Per Callebergs »Stora klippklättringsboken», för länge sedan slut på förlaget och utan hopp om nytryck, har det funnits en fullödig instruktionsbok skriven för det svenska utbildningssystemet.
Det känns därför lite märkligt att recensera boken; då även utländska instruktionsböcker i översättning, som t.ex. »Lär dig klippklättring» eller »Klätterhandboken», är slut på förlagen så finns det inget alternativ på svenska.Det finns utmärkta norsk- och engelskspråkiga instruktionsböcker men de använder ju naturligtvis inte svenskt språkbruk, och eftersom det är väldigt viktigt att inga missförstånd uppstår runt inlärning av rutiner som faktiskt kan skilja på liv och död är det bra att läsa om dessa på modersmålet.
Så vare sig jag gillar boken eller inte så är det den enda svenskspråkiga bok som uppfyller Svenska klätterförbundets normer för Grundkurs i klippklättring samt Sportklätterkurs på klippa.
Därför är det extra glädjande att »Stora boken om klippklättring» är ett så gediget verk. Redan omslaget är snyggt och inspirerande på ett sätt som få instruktionsböcker i klättring lyckats med, svenska så väl som utländska. Boken är välskriven och bra illustrerad med genomgående mycket fina och relevanta fotografier*. Författaren har gjort en god bedömning av hur omfattande materialet till en nybörjarkurs i klippklättring behöver vara, och boken är precis så omfattande att den inte blir överväldigande i sitt omfång eller å andra sidan för tunn för att vara den begynnande klättraren till glädje under dennas första år.
Jag tvekar inte att säga att det är en blivande klassiker.
Stora boken om klättring har ett logiskt upplägg och börjar med självaste kroppsrörelsen uppför vertikal miljö. Först får läsaren lära sig ord som beskriver hur olika grep och steg tas och hur olika rörelsetekniker utförs och benämns. För att vara en nybörjarbok för klättring är teknik och teknikinlärning ovanligt förnuftigt beskriven, (dessutom illustreras texten av handjam med en bild på ett alldeles korrekt taget handjam, för kanske första gången i en instruktionsbok?) Min enda invändning mot kapitlet är att några av rörelsescheman, t.ex. flaggning, kanske blev tydligare beskrivna med hjälp av schematiska teckningar än med de i allmänhet utmärkta fotografierna.
Efter kapitlet om rörelseteknik följer ett kapitel om klätterutrustning, en torr men nödvändig genomgång av all grundläggande klätterutrustning från kortslingor och olika typer av borrbult till hexor och dubbelrep. Just dubbelrep nämns bara i förbifarten eftersom boken är helt inriktad på enkelrepsteknik, men där vidarebefordrar tyvärr författaren den vanliga uppfattningen om att dubbelrep skulle ge upphov till lägre fångryck. En av bokens få blamager.
Ett kapitel om de få knutar en klättrare måste kunna avslutar bokens inledande del med genomgång av »förkunskaper».
I delen som följer tas de olika sätten att bedriva klättring på ett säkert sätt upp: Boken börjar med topprepsklättring och firning.
Efter det följer två verkligen utmärkta kapitler om säkringar och ankare, och det framgår att författaren har stor praktisk erfarenhet som instruktör. De säkringsplaceringar som beskrivs är enbart de som klättrare verkligen lägger i praktiken, och författaren har tack och lov avhållit sig att beskriva de märkliga och ofta rent löjeväckande kråkbon som komprometterar en del instruktionsböcker. Ankare beskrivs på ett utomordentligt gediget sätt, och just konstruktion av goda ankare är utan tvekan den delen som är viktigast att den blir bra.
Författaren har gjort den lite kontroversiella bedömningen att bara beskriva klättring på korta leder och skriver egentligen ingenting om fler-replängders klättring. För en bok riktad mot nybörjare i södra Sverige är nog detta en helt korrekt avvägning, men tyvärr gör det boken något mindre användbar som nybörjarlitteratur för oss i norr. Här är många av de bästa lätta till medelsvåra kilsäkrade lederna två replängder, och för de flesta nybörjare från Östersund, Umeå eller Luleå är det naturligt att klättra på respektive Stuguns stora vägg, Blåberget, eller Dödlarsberget redan första gångerna man åker ut. Kapitlet om »Replagsklättring» innehåller de mesta man behöver veta för klättring på sådana berg, men är i sitt upplägg betydligt mer inriktade mot klättring på ställen som t.ex. Ringkallen där man efter 10-30 m kommer upp på en stor plattå med träd och stora stenar att säkra upp replagskamraten till.
Bokens huvudel avslutas med kapitel om »Ledklättring» och »Sportklättring», samt ett kort kapitel om »Bouldering» och övriga klätterstilar utan rep (DWS och soloklättring). Kapitlen om ledklättring och sportklättring är matnyttiga och tar upp allt det viktiga för nya klättrare, hur man klipper kortslingor, hur man undviker repdrag, moderna säkringsdon, dynamisk säkring, ledklättring av brant klippa, reträtt från olika typ av bultade ankare, osv.
Efter ett kort kapitel om repklättring avrundas boken med några ytterligare ämnen som hur man läser förare, access till klippor, och förstabestigningens etik upp, på ett i mitt tycke helt invändningsfritt** sätt. (Repklättring förresten: efter 18 år med klippklättring har jag aldrig jumererat upp längst ett rep av andra orsaker än för att ta foton eller då jag gått tvåa på aidreplängder. Ingår detta verkligen bland grundläggande nybörjarmaterial?)
Såvitt jag kan bedöma är Stora boken om klättring lättläst, och de goda bildmaterialet gör boken lätt att följa; boken är ett måste för begynnande trad- och sportklättrare.
-----
Fotnot
* Jo, jag har två små fotografier med i boken; dessutom täcker min nuna ett helt uppslag.
** Inga är ju så snarstuckna som klättrare, så motröster lär snart göra sig hörda
