Rickard Flodkvist har gjort personbästa med den klassiska leden Rallyplaneten 7c+ på Källsberget. Enligt hans scorecard krävdes 20-25 försök över 6-7 dagar.
Rickard Flodkvist på insteget av Rallyplaneten. Foto: Tobias Karlsson
Småbarnspappan och sportklätterlegenden Urban Dufva har för närvarande inte tid att knyta in sig med rep, men verkar vara rätt boulderstark och har bland annat gjort den andra repetitionen av Nirvana indirekt 8A i Mosjön.
“Dit tåget går följer vagnarna”. Att hitta nya boulders, borsta upp dem, bedöma om linjer är värda att göra, och är klätterbara, hitta sekvenser, och genomföra dessa är som bekant betydligt svårare och mer tidskrävande än att repetera problem.
Vi bjuder på en översikt över de hårdaste etablerade boulderproblemen i borrbults ungefärliga upptagningsområde för de som vill bli dragna av loket. På grund av siffermagi är tröskeln för hårda boulder satt till 8A.
Sundsvall
I Sundsvallsregionen har Fredrik Bodin länge dragit det tyngsta lasset, men det var faktiskt Christofer Björklund som för tio år sedan satt han upp den första åttan i regionen: Saga, på Raholmen.
Saga var den första, och är säkerligen också den mest repeterade åttan i mellersta Norrland.
Fyra år senare sattes den andra åttan i området då Fredrik Bodin la till en sittstart till sitt jättedyno “Matrix” i Krokviken. Det bör också nämnas att Fredrik har satt upp ett dussintal 7C+ i Sundsvallstrakten för de som vill bygga en rejäl bas av sjuor innan de testar åttor... En av dessa, Marni på storblocket i Marna, gjorde han året efter—och då ingen annan lyckats klösa sig upp och efter att ha testat och funderat har Fredrik beslutat sig för att uppgradera denna till 8A
Det dröjde ända till 2012 innan nästa 8A satts upp runt Sundsvall. Då Per Wermelin gjorde “Sending demons” en travers in från vänster till Bodins problem "Reload".
För Sundsvallsbor finns ju alltid möjligheten att åka söderut mot Söderhamn/Gävle där bland annat Mattias Flodin satt upp ett antal åttor under 00-talen. Den lokale klättraren Patrick Olander och besökande klättrare från Stockholmsregionen har också satt upp ett antal åttor de senare åren.
Östersund
Trots att en av sveriges starkaste bouldrare ursprungligen kommer från Östersund finns det, mig veterligt bara en åtta i Östersund, Ytterligheten assis, som sattes upp av Mikael Andersson för sju år sedan.
Härnösand
Inga åttor vad jag vet. Umeå-Övik
Längre norrut har det gått tyngre med bekräftade/bevittnade åttor. Den första åttan i Ume/Norra Övik-regionen är möjligtvis en eliminationsvariant av Nirvana i Mosjön, Nirvana indirekt, som gjordes av Linus Malm hösten 2010. Linus är definitivt den som dragit det tyngsta lasset i Ume för utveckling av nya hårda boulderproblem, och i Mosjön satte han upp en ny åtta i höstas då han återigen klättrade sittstarten till Mumana, som efter att den förlorat en jättejugg under taket gick från sandbaggad 7C+ till 8A+.
Mosjön fick också finfrämmande av Armin Buc under 2012, som då passade på att göra sittstarten till Soulweeper, 8A+/B, en linje som många suktat efter—men ingen riktigt hade begripet hur man klättrar. Se på filmen innan ni testar själv. Klättrare med svag bål och rumpmuskulatur gör sig icke besvär.
Linus Malm gick också sittstarten till Kunoichi i Skravelsjö våren 2012 som sin tredje 8A (varav två är förstabestigningar).
Skellefteå
Det finns en del fin bouldring runt Skellefteå, men inga åttor vad jag vet.
Norrbottenskusten
Runt Lule har delar av den finska bouldereliten agerat lok och satt upp en del åttor de senaste två åren. Den första åttan, Sami Haapakoskis Veni, vidi, vici, kom på sommaren 2013 då Sami Haapakoski och Jani Lehtola blev övertygade av några Luleklättrare att de skulle besöka Ängesbyn. Sami satt också upp en till 8A (Catch and kill) i Ängesbyn samma sommar. Senare på hösten lade Anton Johansson från Helsingfors till två flytt till starten av Veni, vidi, vici för 8A+.
Den höga sittstarten till Veni, vidi, vici räknades som det svåraste problemet i området tills i höstas då Jani Lehtola lade till en sittstart till Livstid i Rian, vilket blev den andra 8A+ i Luleregionen. (Sittstaren finns på film )
Screencap från filmning av Livstid assis
För Lulebor finns ju också möjligheten att utforska Norra Finland där Jani Lehtola har satt upp problem ända upp till 8B+, alla exemplariskt filmade.
Tidslinje
2005-09-12 Saga 8A, Raholmen, Sundsvall
2008-05-17 Matrix Reloaded 8A, Krokviken, Sundsvall
2008-08-31 Ytterligheten ss 8A, Stugun, Östersund
2009-10-10 Marni, 8A, Marna, Sundsvall
2010-10-21 Nirvana indirekt 8A, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05/06? Soulweeper ss 8A+/B, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05-26 Sending Demons 8A, Bergafjärden, Sundsvall
2012-05-29 Four Noble Truths 8A, Skravel, Umeå
2013-07-11 Veni, vidi, vici 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-07-27 Catch and kill 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-09-?? Veni, vidi, vici ss 8A+, Ängesbyn, Luleå
2014-09-23 Nya Mumana ss 8A+, Mosjön, Örnsköldsvik
2014-10-21 Livstid ss 8A+, Rian, Luleå (Kalix)
kommentarer
Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst
Linus Malm har lyckats klämma sig upp för sittstarten till Mumana i Mosjön igen, efter att den stora juggen i taket lossnat. Linus hade också första bestigningen av sittstarten till Mumana i sitt originalskick, då hade den graden 7C—vilket föranledde viss irritation bland gästande storfräsare.
Nå allt i Norrland är ju egentligen 6C (lätt) ,7A (medel), 7A+ (svårt) eller 7B+ (jätte-svårt): existensen av några andra grader uppåt eller neråt i gradskalan vill vi helst icke erkänna.
Linus har dock lämnat 7B+ bakom sig för rätt länge sedan, måste vi nog tyvärr medge, och för denna sittstart föreslår han 8A+ vilket gör det till Norra Norrlands näst hårdaste boulderproblem så vitt jag förstår. (Uppdatering: Vid ett närmare studier av kartor uppdagas att Mosjön icke ligger varken i Västerbotten, Norrbotten eller Lappland. Så låt oss säga näst hårdaste boulderproblem i Borrbult.nus upptagningsområde)
Linus har ju sedan länge förstått de nya reglerna för bouldering: ingen film=inget tick, och levererar som vanligt utsök filmkvalitet.
Vi säger grattis till Johan Hasslow som klättrat sin första 8a (9–), Finska skriket på Rösåsberget. Finska skriket, liksom de flesta sportleder på Rösås, sattes upp av Saku Korosuo under tiden han bodde i Umeå och har en handfull repetitioner.
Johan gjorde dessutom nyligen en av mycket få repetitioner av andra replängden av Halvvägs till himlen på Offerhällan, på blick dessutom!
Äntligen kan vi publicera en förare för sportklättringen i Skorped, 5 mil väster om Örnsköldsvik. Klippan har 39 leder från grad 5 (5b) till grad 9- (8a), men i huvudsak mellan 6c och 7b+. Lederna går på granit av hög kvalitet, är mellan 10- och 35 m långa och är i allmänhet lätt överhängande.
Klippan är synnerlig accesskänslig ur flera synvinklar: både ovanlig fauna och ovanliga kryptogamer trivs där. Det gör de helt vanliga myggen med för den delen...
Nåväl, fåglarna har flygit sin kos för detta år och det är bara att klättra, men håll låg profil!
Vår pdf bygger på en skiss som Jan Wermelin ritat och information som han tillsammans med de andra tre huvudsakliga utvecklarna av klippan, Per Öhman, Lars Lundqvist och Kari Nikumaa gett oss.
I min mening är Skorped en av de absolut finaste sportklätterklipporna i Norra Norrland och förtjänar att bli välbesökt, trots att den ligger långt från de flesta större städer (utom Ö-vik)
Att utveckla en sådan här stor klippa tär på en liten klubbs ekonomi. Därför är föraren inte gratis, utan betala vad ni tycker den är värd på Höga kustens klätterklubbs PlusGiro 85 90 96 - 0, märk betalningen “Bultkassa”.
Linn Björ gjorde Ingen big deal 7B i Skärsviken/Härnösand på första försöket. Linn hade klättrat Big deal, en 6C som korsar Ingen big deal förut men i övrigt var det flash.
Snön har smält, klippan torkat och säsongen är i full gång.
Linn Björ repeterade igår Greven, 7B+ på Hökberget i Umeå efter tre dagars arbete. Jag tror det var personbästa för Linn och jag vet faktiskt inte om någon annan norrländsk dam gjort ett problem med högre grad? (Kommentera gärna isf!)
Robert Österholm presterade också igår med en repetition av sittstarten till Traicion, 7C+, i Skottsund, Sundsvall, ett populärt problem som han själv borstade upp för två år sedan. Gradmässigt är det också tangerat personbästa för Robert.
Samtidigt var Fredrik Bodin ute för att städa upp lite på det klassiska men kanske lite bortglömda sport- och blockområdet i Nolby söder om Sundsvall och passade på att sätta upp en ny 7C, Katod.
Längre norrut gjorde Kristoffer Lindbäck en “typ-flash” av Scarface, 7B, på det alldeles nyfunna boulderområdet i Ängesbyn 25 km från centrala Luleå.
Tillbaka i Umeå så klättrade Linus Malm sittstarten till Android, 6C, i Norrmjöle golfby vilken tydligen förtjänade ett helt nytt namn: 3, 7C+.
Bra väder över norra Sverige i går alltså!
I mer internationella nyheter så har Geir Söderin från Östersund stannat till i Schweiz på väg hem från Spanien och passade på att flasha Foxy Lady, 8A, den första i graden som Geir flashat tror jag. Mer på Geirs blogg.
kommentarer
(Skrivit av J, men med hjälp av framförallt Magnus E-B, samt även Mikael A., Geir S och Christer B. Alla eventuella misstag står J. för)
Första delen i borrbults unika artikel om klättring i Norr (d.v.s från linjen Östersund-Sundsvall vilken skär av Sverige på mitten och allt norröver det). Denna del täcker sporklättringen, från nord till syd.
Stjärngradering:
En stjärna: Är du i krokarna, åk dit!
Två stjärnor: Kan vara värt en omväg.
Tre stjärnor: Värt en resa.
* FALKBERGET KALIX*
Samma stenart som i Niemisel, med ungefär samma ledlängd upp till 25 meter eller så, men betydligt flackare och krimpigare även i de mer mänskliga graderna. Några riktigt fina leder. Sol fram till lunchtid ungefär.
Grader: 5- (5a) till 8+ (7c+)
Bästa grader 6 (6a+) till 8- (7b). Mycket fint från 6+ (6b/+) till 7+ (7a/+).
Säsong: Mitten av maj till slutet av september. Ofta bra på eftermiddagar på sommaren.
Mygg: Inte så farligt, rätt öppen och torr terräng. En hel del flugor och brems kan störa under högsommaren.
Utrustning: 50 meters rep och 17 kortslingor.
Bästa leder:
Epilepsi 8 (7b)
Kleptomani 8- (7a+)
Ryggskott 6 (6b)
* * * NIEMISEL * * *
Den bästa sportklättringen i Sverige. En sorts märklig diorit/gabbro-blandning (?) som är fett kul att klättra på. De stora lederna mitt på väggen bjuder på sköna grepp och härliga flytt.
Grader: 7 (6c) till 10- (8c)
Bästa grader: 8- (7a+) till 9 (8b). Huvuddelen av de bästa lederna är runt 8/8+ (7b+/7c).
Säsong: Mitten av Maj till mitten av Oktober. För lokala klättrare den bästa tiden på året varma soliga dagar från mitten av februari till slutet av Mars med kruttorr solvarm klippa och helt magisk friktion. Sedan följer tjällossningen och Niemisel stänger till mitten av maj. Andra halvan av maj och juni är ofta fint med ljusa kvällar eller tidiga morgnar. Juli-augusti mer blandat då det ofta är omöjligt att klättra efter kl 10 på morgonen om det är varmt och soligt. Ibland ohyggligt mycket mygg också. September - oktober kan också vara superfint om hösten är rimligt torr. Solen har då dåligt tryck och klippan torkar mycket långsamt.
Mygg: Betrakta observationer rörande vattenföringen i Kukkasjärvi. Om vattenföringen var ovanligt hög för två veckor sedan så är det jättemycket mygg nu. Ta hursomhelst med myggspiraler och elda friskt med dessa nära instegen.
Utrustning: Man tar sig ner från alla leder med ett sprillans nytt 50-meters rep. 15 kortisar bör räcka och bli över.
Bästa leder:
Wild Thing, 8- (7a+). Solid 7a+ och en fantastisk introduktion till klättringen i Niemisel. Klättra denna några varv och du lär dig hur man skall klättra i Niemisel! Stora grepp och bara 16 meter lång men ändå förvånandsvärt jobbig.
Great Blondino, 8 (7c). Fantastisk klättring. En favorit för alla som gillar branta jugrace. Väldigt lik »Wild thing», men 10 meter längre.
A day in life, 9 (8b). Börjar fantastiskt med pang-på-klättring, det är bara en lite lättare bit på mitten drar ned betyget från världsklass till sverigeklass.
Spacecowboy, 8+ (7c). Solid 7c med spektakulär hjelte-klättring på slutet. Ni måste göra denna!
Rage against the machine, 9- (8a). Mentalt prövande att rödpunkta för den som är på väg att bryta in i graden. Den solida 9- klättraren bjuds däremot på ren njutning.
Blockig klippa (tror inte det är granit utan hellre någon annan metamorf bergart, kanske gabbro?) av blandad kvalité som bitvis bjuder på riktiga klassiker. Populär under heta sommardagar då solen försvinner relativt snabbt från väggen. Hyffsad friktion men något lös klippa på sina håll.
Grader: 6 (6a) till 9 (8a+)
Bästa grader: 7 (6c) till 9- (8a).
Säsong: Maj - oktober. Under sommaren är det en bra kvällsklippa då solen försvinner från väggen runt 13 tiden.
Mygg: Jotack! I stora mängder. Klippan ligger i skyddat sydöstläge med delvis björkskog och våtmark nedanför så mängden mygg kan vara brutal i juni/juli. Har det regnat mycket innan är det rent outhärdligt. En torr sommar helt ok.
Utrustning: 50 meters rep fungerar på de flesta lederna även om ett 60 m rep underlättar. 16 kortslingor
Bästa leder:
Rallyplaneten 8+ (7c+). Snyggaste linjen som går rakt över taken på mitten av väggen. Klassiker!
Godzilla 7+ (7a). Fin jugklättring för sin grad.
Plast Kens äventyr 8 (7b+). Lång och hyggligt ihållande, men en lite avig travers på mitten gör att de flesta verkar föredra lederna runt om denna. Bigger than Jim får kanske vara back-up rekommendationen.
Klassiskt filmklipp från fornstora dagar.
* * XXXXXED * *
På grund av rara fåglar, rara kryptogamer, och en rutten tjänsteman på ett av skogsbolagen är Norrlands tredje bästa sportklippa hemlig. 30 st upp till 40 meter långa leder på lätt överhängande granit. Kan du krimpa?
Grader: 5+ (5c) till 9- (8a)
Bästa grader: 7 (6c) till 8 (7b+).
Säsong: Juli - oktober.
Utrustning: 60 meters rep. 12-18 kortisar.
Övrig information fås vid förfrågan.
* STUGUN *
Granitsportklättring med idiosynkratiskt graderade leder på Jämtlands populäraste klippa. Några fina tradleder också, med Sveriges första 9- på kil som bonusled. Det stora svat ser mest ut som ovanligt brant skog, men skall tydligen också vara rätt fint.
Grader: 4 (4) till 9- (8a)
Bästa grader: 7+ (7a) till 9- (8a) för sportklättringen på småklipporna.
Säsong: Vår och höst. Blir snabbt för varmt och halt under sommaren
Bästa leder:
Onda ögat 6+ (6b). 90 meter fint bultat sva. Unik sverigeklassiker.
Skucku-skräcken 7+ (7a). Bladbultar och något eget kanske. Spännande men inte jättefarligt. Håll tungan rätt i mun bara.
Naturell 8+ (7c/+). Intensiv och snygg.
720 7 (6c+). Fin och varierande klättring.
* FRÖSÖN * *
En stor porfyrklippa mitt i bostadsområdet Frösön i Östersund med många leder i alla grader upp till 8c. Redaktionen har dålig överblick men vet att klippan har både erfarna förespråkare (Geir Söderin) såväl som belackare. Det är väl säkrast att säga att klippan är såväl mycket omfattande som något för finsmakare. Det är lednamnen med
Grader: 3 (3) till 10- (8c)
Bästa grader: 6 (6a) till 9- (8a).
Säsong: April-oktober
Bästa leder: (detta är endast på hörsägen)
Älg svälg 7 (6c+)
Himlakul "Plus" 9- (8a)
Hålögd 8- (7b)
Frutta fresca 8+ (7c)
* * MIDSKOGSBERGET * *
En numera ganska omfattande sporklätterklippa med många leder som inte är värda att klättra, men några leder som är värt att åka långt för. Ett berg av ganska grovkorning gråvacka med hög friktion och med fina formationer. Ett gäng stora block ligger utspridda under berget med några problem som är värda att göra.
Bästa grader: 3+ till 6- (5c/6a) samt 7+ (7a+) till 9- (8a)
Säsong: Mars - oktober. Sydvägg, som trots det går bra att klättra på förutom de allra varmaste dagarna.
Mygg: Det är hyggligt öppet vid klippan så mygg är sällan ett stort problem.
Utrustning Man tar sig ner från alla leder med ett sprillans nytt 50-meters rep.
Bästa leder:
Elvis, 8+ (7c+). Elegant linje som drar diagonalt över en snygg vägg.
Milestone, 9- (8a). Startar rakt under utsteget till Elvis och går ihop med denna på slutet. Borde vara fullt möjlig att gå på blick.
Pullti, 8 (7b+). Snyggt utsteg.
Supercat, 8- (7b). Inte direkt jämn, men kul, och så får man ju avluta med den magnifika »Tommy the Cat»
Silence sucks, 7+ (7a+). 20 meter lång perfekt kilspricka i hörn. Kan man blunda för att leden trots det har 16! bultar + ankare (nej, jag skämtar tyvärr inte) så är klättringen fin.
Hur skulle det se ut om blockklättrarna varje år var först med att klättra torr klippa?
Det där med att skotta fram block är inte riktigt min grej, så jag och Johan Hasslow åkte ner till Rösås denna strålande februaridag. Tanken var att det skulle vara torrt och fint i Ravinen. Tyvärr så smälte en hel del av den snö som fallit tidigare i veckan under dagen och rann ner längst överdelen av lederna. Lederna var bara torra upp till överhänget slutade. Allt blev blötare och blötare under dan. Det var ungefär så jobbigt som man kan tro att ta sig fram till instegen, det tog oss drygt 40 minuter medels snöskor. Vi klättrade med varierande framgång 3,5 leder innan vi gav upp.
Jag kan helt enkelt inte låta bli att dela denna video av Fredrik Lindgren på Stressgubben, Överhängande väggen i Ringkallen, Nordingrå. Klätterglädje helt enkelt!
Den Överhängande väggen är i mitt tycke den finaste sektorn, med den kanske vackraste utsikten på berget -- och faktiskt klättrar man på Ringkallen för utsiktens skull lika mycket som av andra anledningar. Alla leder på Överhängande väggen är bra, eller mycket bra, och går på helt oantastlig klippa.
Jag är för övrigt djupt imponerad av Fredriks mantlingsfärdigheter, själv fladdrar jag betydligt mer på toppen av Stressgubben...
kommentarer