2014-12-14

Janis årsredovisning

Jani Lehtolas redovisning av senaste säsongen i form av en video med bouldering i Rian och Ängesbyn i Norrbotten och Luohua, Paavola, och Myllis i Österbotten.

Northern Bouldering 4 from Jani Lehtola on Vimeo.

kommentarer

2014-12-10

Att välja klättersko

En bra klätterskor som passar just dig är den enda klätterutrustning du kan köpa som gör dig till en bättre klättrare. Ingen klättrar en grad hårdare för att de har en fantastiskt bekväm klättersele, eller en jättesnygg mössa, men med de rätta skorna för just dig kan du faktiskt klättra en grad hårdare än med  skor som är fel för dig.

Tillämpad friktionslära för klättring

När ett hårt material som t.ex. en kil eller en friends kammar trycker mot ett hårt material som granit spelar kontaktytan ingen roll för friktionskraften mellan materialen. Det beror på att när ytan minskar ökar trycket i motsvarande grad.

När ett mjukt material, som hud eller klättergummi, möter ett hård material, som sten, så ökar däremot friktionskraften ju större kontaktytan är. Därför strävar vi efter så hög kontaktyta som möjligt när vi håller sluttande grepp och när vi står på sluttande steg. På sluttande steg håller vi hälarna lågt för att maximera ytan.

Det finns dock en stor skillnad i friktionsegenskaperna mellan hud och klättergummi. För klättergummi är den dynamiska friktionskraften högre än den statiska. Med det menar jag att när foten glider lite så kan vi öka kraften uppåt. Ett typisk exempel är när vi står på ett sluttande fotsteg så får vi räkna med att foten glider lite neråt om vi vill utöva maximal kraft i fotstegen.

Ett utmärkt sätt att lära sig acceptera denna lätta glidning neråt är att göra flacka boulderproblem utan att använda händerna, eller med tennisbollar i händerna. Studera en riktig expert på friktionsklättring så ser ni någon som avslappnat är i konstant rörelse uppåt. De som å andra sidan är dåliga på svaklättring klättrar ryckigt och extremt statisk och lutar sig framåt för att toknypa i tillgängliga grepp så fort som fötterna börjar glida lite. (Ett undantag är på vissa typer av lös sandsten där det är en katastrof om foten börjar glida lite, då det gör stegen sandiga och sanden blir som ett smörjmedel mellan foten och klippan.)

För händerna är däremot den statiska friktionskraften högre än den dynamiska, så händerna måste helst hållas helt stilla på greppen.

För att få optimal friktion mellan klippa och gummi väljer tillverkaren en blandning som är lagom hård. Tyvärr varierar gummis hårdhet med temperatur. De flesta tillverkare optimerar sin blandning så att friktionen är som bäst i kall temperatur då friktionen mellan hand och klippa samtidigt är som bäst.

Styvhet & storlek

För små positiva grepp är det tvärtom viktigt att ha relativt styvt gummi för att maximera mängden gummi på greppet, om skon är allt för mjuk så rullar gummit och ytan minskar. På små positiva fotsteg använder vi ofta en motsatt strategi jämfört med sluttande steg för att öka kontaktytan: vi lyfter hälen lite för att aggressivt trycka så mycket gummi som möjligt in mot steget.

Ofta vill vi ha styvare gummi för klättring på små positiva lister än vad som är optimalt för sluttande eller runda steg. Därför är varje klättersko och varje typ av gummi en kompromiss.

Även när det kommer till storlek på klätterskor så måste vi kompromissa. För klättring på väldigt små fotsteg så vill vi har så små skor som vi kan stå ut med. På andra änden av spektrumet har vi handsprickor där fotstegen är gigantiska och där vi vill maximera gummit (och komforten) genom att ha så stora skor som möjligt (utan att de vrids av foten). Någonstans i mitten har vi skor för rena friktionssteg.

Form & färg

De flesta klätterskor har numer en svag till stark bananform som följer fotens böj och tvingar tårna ut mot den inre kanten fram på skon, åt stortån till. Särskilt på de mjukare skomodellerna är detta ett sätt att delvis kompensera för deras sämre egenskaper på småsteg. En annan fördel med bananformen är att det är lättare att få tryck på positiva steg på brant klippa. Nackdelen är att man på många grepp måste hålla hälen något lägre.

Flata skor är klart bättre för sprickklättring än bananformade skor. Flata skor är dessutom mer bekväma vilket har betydelse om man skall klättra leder med många replängder. För många av oss är relativt flata skor också bättre på tunn småstegsklättring.

De flesta skor, oavsett form, har en tunn innansula från mitten av skon och framåt för att göra skon mer vridstyv. Några av de mjukare skorna undviker innansula för att ge bättre känsla mot underlaget.

En sak man skall tänka på när man köper skor är att ofodrade skor töjer sig mer än fodrade skor. Läder töjer sig också mer än syntetmaterial. Syntetmaterial luktar också mer än läder efter användning, och vore det inte för djurrättsetiska överväganden skulle jag rekommendera läder i alla lägen.

Typ av gummi

De största tillverkarna av gummi för klätterskor har åtminstone 3-4 olika gummiblandningar beroende på design av skor. En till två blandningar för tunna bananformade skor, en till två blandingar för något mindre bananformade kanstyva skor, och en blandning för nybörjarskor/uthyresskor (som skall hålla längre för klättrare som krafsar omkring med fötterna hej vilt).

Häl

Hälpartiet på en sko har ofta en elastisk slinga ut mot fronten av skon för att hjälpa till att trycka ut tårna mot fronten. Hur hälen är utformad i övrigt betyder en hel del för hur skorna presterar för hälkrok — tyvärr har vi människor olika form på våra hälar och hur väl hälen passar är ofta väldigt individuellt.

Jag har svårt att få hälen att sitta bra på en hel del av skor jag gillar i övrigt. För en del boulderproblem med extrema flytt från hälkrok så tejpar jag fast skon i hälpartiet med vanlig atlettejp. Det funkar bra.

Länkar

Hur friktion mellan gummi och hårda underlag fungerar förklaras utmärkt här: http://insideracingtechnology.com/tirebkexerpt1.htm
kommentarer

2014-12-02

Minimera repdrag på mycket långa replängder

På kontinenten har det blivit mer och mer populärt med sportklättring på väldigt långa replängder. Med ett tunnt (≤9.4mm) 80m långt rep och några långa slingor kan man klättra nästan alla 40-43m långa leder utan allt för besvärande repdrag. (Med ett okapat 80m rep kan man bli nedfirade runt 43m eftersom repen är dynamiska och några procents förlängning gör stor skillnad)

Är lederna mer än 40m långa eller har en tvär travers eller en stor hylla får man i allmänhet väldigt begränsande repdrag. 50-60m replängder är fortfarande möjliga att klättra som vanligt om linjen är enastående rak och det är väldigt långt mellan bultarna. En bra tumregel är att efter man klippt mer än 20 bultar spelar det ingen roll om leden är spikrak, repdraget kommer ändå att vara besvärande.

Vill man klättra långa klassiker som t.ex. Grande Adventure i Gorge du Tarn (80m, 7b) behöver man antingen ha mycket god marginal för ledens svårighet, eller ha kunskap om lite mer avancerade repkonster än vad som vanligtvis används inom sportklättring.

Dessa repkonster är inte att rekommendera för dig som inte har några års erfarenhet av reparbete och en god kunskap om säkerhetssystemen vid klättring. Det finns så många möjligheter att göra bort sig att ingen vill ta ansvar för att beskriva dem. De mest utförliga beskrivningarna av detta system jag hitintills hittat lyder ungefär: “Dessa leder är mycket långa och du tar dig inte ner med ett hundra meter långt rep. Kunskap om hur man firar ner någon med två rep och två grigris är nödvändig.”

Jag beskriver ändå dessa tricks i hopp om att alla förstår att instruktionerna måste följas på egen risk.

Först beskriver jag en metod för att klättra en lång led med hjälp av två rep och två grigris (eller cinch eller eddy). I beskrivningen nedan antar jag att vi har två rep: rött och blått. Och två grigris röd grigri och blå grigri.


  1. Knyt in dig i både blått och rött rep. Klättra en lagom bit, ofta runt 30m och klipp enbart blått rep i kortslingorna. Säkraren säkrar som vanligt med blå grigri på blått rep. Det röda repet släpar ner i backen. 
    Figur 1. Rött rep släpar ner i backen
  2. Efter 30m klipp in rött rep. Säkraren klipper nu in röd grigri till rött rep och börjar säkra med detta don samtidigt som säkraren matar ut några armlängder slack på blått rep. (Ibland finns det ett mellanankare ungefär här, och då passare det ju perfekt att bara klippa in två kortisar i var sin ankarbult.)
    Figur 2. Klättraren har klippt två bultar i rött rep och är redo att knyta loss blått rep
  3. Efter du klippt in två eller tre bultar i rött rep, knyt ut blått rep och släpp ner det till marken. Du kan nu klättra till toppen som vanligt.
    Figur 3. Blått rep är nere på marken. Klättraren har nu nästan inget repdrag


Att ledrepet inte har några kortslingor de första 30m är av stor fördel när du skall ner till backen.

Ponera att det röda repet är 100m långt och att klättraren tar ett jättefall ut i tomma luften i den sista bulten som är slagen 62m ovan backen. Klättraren tar sig alltså inte ner till backen på ett 100m rep. Om säkraren släpper ner klättraren så kommer det röda repet vara 62*2-100=24m för kort för att klättraren skall kunna nå marken (om repen är perfekt statiska... i verkligheten kommer det bara saknas runt 17m rep).

Efter fallet använder sig säkraren av både det röda och det blå repet samt både blå och röd grigri.

Klättraren hänger alltså för närvarande i det röda repet.
  1. Säkraren knyter ihop blå och rött rep.
  2. Säkraren klipper in blå grigri på det blå repet tätt emot knuten.
    Figur 4. Repen ihopknutna. Grigri redo på blått rep
  3. Säkraren firar ner klättraren till dess att rött rep tar slut och röd grigri vilar mot knuten som håller ihop repen.
  4. Klipper in blå grigri i selen (och slå en åtta på blått rep en bit bakom grigrin.)
    Figur 5. Blå och röd grigri i selen. Dra ut en ögla i rött rep och koppla ur röd grigri från selen
  5. v1. Eftersom det är så mycket rep ute i system så kan säkraren greppa det röda repet med ena handen och dra ut en ögla slack. Sedan klipper säkraren bort röd grigri från selen, släpper den och sätter handen på det blå repet. Säkraren släpper långsamt ut det blå repet och börja fira ner på det röda repet.
  6. v2. Om klättraren är betydligt tyngre än säkraren, eller säkraren har dåligt nyp, eller kanske bara lite bättre förstånd kan säkraren sätta en jumar med benslinga på det röda repet och ställa sig i benslingan för att dra ut en ögla slack. Gör sedan som i 5.v1.
  7. Det är nu en stor fördel att rött rep inte är klippt i några kortisar de första 30m, eftersom knuten som håller ihop repen inte kommer att fastna mot en karbin förrän efter 30m. På så sätt kan man alltså släppa ner en klättrare från en 65m lång led med ett 100m långt rep.
    Figur 6. Det är nu möjligt att fortsätta fira ner klättraren till dess röd grigri fastnar i kortslinga högt upp


Varianter av detta förfarande kan användas för att släppa ner klättrare till mellanankare. You do the math.

* * *
Ibland kan klättringen i början av en replängd vara så svår att det är ogörligt att klättra med den extra tyngden av två rep. Då får man nöja sig med att klättra med ett rep.

Vid mellan-ankare (dubbla bultar) och ett rep:
  1. Sätt en kortslinga i en bult och slå ett dubbelt halvslag i karbinen med en ögla som är just så lång att repet inte belastas, men inte längre.
  2. Backa upp denna ögla med ett dubbelt halvslag i en andra kortslinga.
  3. Ropa “lägg av” till säkraren som då kopplar bort säkringsdonet.
  4. Dra upp allt rep till dig och kasta ner det igen, vänta tills säkraren har klippt in dig igen och ropat “säkring klar”
  5. Ta ur första halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Ta ur andra halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Du är nu klippt in i två kortslingor och kan fortsätta mot toppen.
[Uppdatering: Denna text finns nu att ladda ner som pdf från Svenska Klätterförbundets nätsida, med kommentarer från Säkerhetskommittén]

kommentarer

2014-11-29

Chulilla


De vertikala brandgula kalkstensväggarna runt byn Chulilla väster om Valencia var, sägs det, mycket populära ett tag under 1980-talet. Av något skäl så dog aktiviteten plötsligt ut, och de enda som besökte området var några få lokala klättrare.

Den spanske legenden Pedro Pons har alltid haft ett gott öga till klättringen här och tillsammans med Nuria Marti startade han upp en refugio just utanför byn. Nya leder och sektor utvecklas i jämnt högt tempo och klättrare från hela världen har börjat strömma till.

Varför Pons, Marti och besökare från när och fjärran gillar Chulilla är lätt att förstå. Långa ihållande välbultade leder på kalksten av hög kvalitet. Lederna hittar vi i två trånga raviner med klippor som vätter i alla riktningar. Allt detta i ett mycket torrt klimat gör Chulilla till en utmärkt vinterdestination.


Sektorer
Man kan hitta fina leder lite överallt, men de två viktigaste sektorerna är Pared de Enfrente med omgivande sektorer för den som vill klättra i solen och Oasis med omgivande sektorer för den som vill klättra i skuggan. Samtliga leder, inklusive de nya, finns listade på climbmaps.com (klicka er fram till Valencia och sedan till Chulilla på kartan). Graderingen av lederna på climbmaps jämnare än i föraren.



På Oasis får man under inga som helst omständigheter missa de långa till mycket långa tufa-lederna i sektor Chorreras till höger på klippan. Till vänster om Oasis ligger sektor Algarobbo med några klassiska mycket lättlästa leder i 7c-c+ registret. Ytterligare vänster finner vi Bálcon/Balconcito med många låga åttor.

Grader
Det finns klättring i alla grader utom de allra hårdaste (inga leder hårdare än 8c+ vad jag vet). Det sagt så är klättringen nog bäst för de som vill klättra på blick mellan 7a/a+ och 8b. Jag har bara testat några få sexor och av dem var nästan alla mycket polerade och stenhårda. Det finns mycket få leder lättare än 6a/b.

Typ av klättring
Mestadels vertikal till lätt överhängande sportklättring i huvudsak på lister. En del klättring på kolonner/tufor. Relativt långa ihållande leder.

Rekommenderade leder
Jag kan absolut inte säga att jag har klättrat tillräckligt mycket i alla grader för att ge en utförlig lista av de allra bästa lederna i Chulilla. Och jag gillade nästan alla jag testade, så jag tror det är svårt att bli mycket besviken. Hursomhelst.

Long dong John 6b+. 35m. Sektor Chorreras. Fantastisk resa längst en typ av terräng som mycket sällan går klättra i sjätte graden.
Rastreator y su pedro policia 7b. 35m. Sektor Chorreras. Har tyvärr ett bitigt krux mitt på, men det är slutet man vill åt. De sista 15m är rätt unika.
Sendero Luminoso 7a/7b 35/45m. Sektor Chorreras. Mycket fin.
Los Caminantes 7c. 50m. Sektor Chorreras. Ett måste för den som har ro i kroppen. Racka på många långa slingor.
Los Merenderas 7b 37m. Sektor Chorreras. Lång och ihållande tufaklättring.
Plan Z dos 7a. 30m. Sektor Oasis. Mycket mycket fin. Det är allt jag minns.
Magneto resistencia gigante 6b+. 30m. Sektor Oasis. Bitig start. Polerad. Fin.
Los animáculos de la placa 7b. 35m. Sektor Oasis. Get your crimp on. Lite glesare bultad än normalt för området. En finfin led för den som gillar att krimpa och att vara koncentrerad under en lång tid.
Hipotermia 7c. 20m. Sektor Algarrobo. Less på all lång uthållighet? Vill bara smälla av ett hårt krux och sedan springa till ankaret? Hipotermia kan vara leden för dig.
Nibelungelos 7c. 25m. Klassisk första 7c-onsight. Var ursprungligen graderad 7b+ och många hävdar att den är lätt för graden. Jag tillhör icke dem. Jag tyckte den var knallhård. Lite glesbultad. Uthållighetsklättring på lister.
El Bufa 8a. 40m. Sektor Balconcito. Ett måste för de som har nivån. Onsightvänlig, men det är inte över förrän det är över. Fråga mig, jag vet.
Altos, guapos y fuertes. 8a. 40m. Sektor Pared Blanco. Med ett namn som detta (Gamla, vackra och starka) var jag naturligtvis tvungen att prova. Jag blev inte besviken. På ledens kvalitet dvs. Inte heller denna är över förrän sopranens slutaria klingat av.
Segui lluitan 7b. 35m. Sektor Nanopark. Lång och varierande. Krimpar, juggar, flak och tufor.


Bor man i refugion så kan man fråga världarna om tips på leder. Jag tror inte någon kan överträffa deras kännedom och entusiasm för klättringen i Chulilla.



Utrustning
Minst ett okapat 70m rep. 80m om ni har. 20 kortslingor per person. Åtminstone fem långa kortslingor (typ petzls längsta kortisar) och en 60 cm slinga om ni vill klättra de allra längsta lederna.

Säsong
Höst, vinter och vår. Denna del av Spanien är väldigt torr och det regnar mer sällan än i Katalonien. Det är möjligt att klättra här över jul och nyår. Jag skulle vilja säga att det är ett säkrare resmål för en jul-nyårsresa än Siurana.

Boende
Vill man bo på Refugion El Altico bör man maila eller ringa (+34 650 82 92 40) dem innan. Refugion är inte alltid bemannad så det är bäst att boka. Refugion är mycket ren, vacker belägen, har pool, en fantastisk inomhusvägg, välutrustat kök, och fina sovsalar (3-15 personer per sal. Det är bäst att boka i tid om man vill slippa den stora sovsalen.)



Det finns dessutom gott om lägenheter i byn. Klättrarnas högsäsong är resterande turisms lågsäsong...


Mat
Det finns en liten matvarubutik i Chulilla, och är man van att laga mat utan halvfabrikat så räcker den gott och väl. Refugion har bra mat, men köket är inte öppet varje kväll. Det finns ett antal resturanger i Chulilla och närliggande byar, men vi har inte provat dessa.

Resa dit
Närmaste flygplats är Valencia (en timmas bilfärd från Chulilla). Alicante ligger ungefär tre timmar från Chulilla. Madrid ligger drygt tre timmar från Chulilla.

Guidebok
En tvåspråkig (engelska/spanska) säljs hos tobakshandlaren mitt i byn och i Refugion. Föraren är rätt ny men redan lite bristfällig med alla nya leder som satts upp senaste året. Jag tog ett antal screenshots från climbmaps.com och sparade de i min telefon som komplement.

Klätterutrustning
Närmaste butik som säljer klätterskor och krita ligger i Valencia en timma bort.

Länkar
http://climbmaps.com
http://chulillaclimbing.com
http://www.ukclimbing.com/articles/page.php?id=6242


kommentarer

2014-11-17

Resultat Juljuggen 2014

JULJUGGEN 2014
Resultat Final

Herrar
  1. 1  Kristoffer Lindbäck, Luleklättrarna
  2. 2  Linus Malm, IKSU
  3. 3  Per Wemelin, Sundsvalls Klätterklubb
  4. 4  Alexander Rydén, Åredalens Klätterklubb
  5. 5  Urban Dufva, UKHK
  6. 6  Gustav Bohman, Östersunds Klätterklubb
  7. 7  Mikael Andersson, Östersunds Klätterklubb

    Damer
    1  Nanna Söderin, Östersunds Klätterklubb
    2  Caroline Janson, Västkustens Sportklätterklubb
    3  Annelie Göransson, Östersunds Klätterklubb
    4  Nencia Fransson, Åredalens Klätterklubb
    5  Anna Thorsaeus, Sundsvalls Klätterklubb
  1. Junior
  1. 1  Moa Sundquist, KFUM Skellefteå
  2. 2  Alexander Stenlund, Sundsvalls Klätterklubb
  3. 3  Tor Johansson, Östersunds Klätterklubb
  4. 4  Pontus Andersson, Östersunds Klätterklubb
    4 Oskar Lind, Sundsvalls Klätterklubb

Resultat Kval


KVAL HERRAR
1 Kristoffer Lindbäck Luleklättrarna  720
2 Linus Malm IKSU  720
3 Per Wermelin Sundsvalls Klätterklubb  640
3 Alexander Rydén  Åredalens Klätterklubb  640
3 Urban Dufva UKHK  640
3 Gustav Bohman Östersunds Klätterklubb  640
3 Mikael Andersson Östersunds Klätterklubb  640
8 Johan Edman Östersunds Klätterklubb  580
9 Fredrik Bodin Sundsvalls Klätterklubb  560
9 Alexander Fallden Sundsvalls Klätterklubb  560
11 Robert Ö Sundsvalls Klätterklubb  520
12 Linus Eckeskog UKHK  420
13 Daniel Andersson Östersunds Klätterklubb  380
13 Daniel Fagerlund Östersunds Klätterklubb  380
15 Anders Lidström Sundsvalls Klätterklubb  360
16 Tony Berglund Sundsvalls Klätterklubb  340
16 Douglas Eskelius Åredalens Klätterklubb  340
16 Karl Theander Sundsvalls Klätterklubb  340
19 Oskar Lundberg Åredalens Klätterklubb  300
19 Keith Edström Sundsvalls Klätterklubb  300
19 Marcus Hernegård Åredalens Klätterklubb  300
22 Jonas Lidén Sundsvalls Klätterklubb  280
22 Fredrik Hällström Östersunds Klätterklubb  280
22 Fredrik Nyberg Sundsvalls Klätterklubb  280
25 Jonas Rondolph Östersunds Klätterklubb  270
26 Simon Rantapää Luleklättrarna  260
27 Gudmund Söderin Östersunds Klätterklubb  230
28 Julius Wermelin Östersunds Klätterklubb  210
28 Anders Olsson Östersunds Klätterklubb  210
30 Henrik Westling Östersunds Klätterklubb  200
30 Anders Renström Östersunds Klätterklubb  200
32 Tomas Smedberg Sundsvalls Klätterklubb  190
33 Per Fredriksson Åredalens Klätterklubb  180
34 Philip Hung Östersunds Klätterklubb  170
35 Johan Hedman Sundsvalls Klätterklubb  160
35 Tommie Östersunds Klätterklubb  160
35 Björn Hjulström Östersunds Klätterklubb  160
35 Ulf Renman Östersunds Klätterklubb  160
35 Adam Thomas Östersunds Klätterklubb  160
40 Calle Persson Östersunds Klätterklubb  150
41 Napoleon Wallin Åredalens Klätterklubb  130
42 Stefan Pettersson Östersunds Klätterklubb  120
43 Marcus Junkka Östersunds Klätterklubb  105
44 Kaj Söderin Östersunds Klätterklubb  70
KVAL DAMER
1 Nanna Söderin  Östersunds Klätterklubb  480
2 Caroline Janson  Västkustens Sportklätterklubb  420
3 Carola Bergström  Östersunds Klätterklubb  300
4 Nencia Fransson  Åredalens Klätterklubb  200
5 Annelie Göransson  Östersunds Klätterklubb  150
6 Anna Thorsaeus Sundsvalls Klätterklubb  140
7 Gertrud Edler  Östersunds Klätterklubb  130
7 Anna Ahlström  Sundsvalls Klätterklubb  130
8 Helena Wandin  Östersunds Klätterklubb  100
9 Ginna  Sundsvalls Klätterklubb  85
10 Catarina Montell  Östersunds Klätterklubb  85
11 Hanna Larsson  Östersunds Klätterklubb  75
12 Emmy Halvarsson  KFUM Skellefteå  70
KVAL JUNIORER
1 Moa Sundquist KFUM Skellefteå  180
2 Alexander Stenlund Sundsvalls Klätterklubb  150
3 Oskar Lind Sundsvalls Klätterklubb  140
4 Tor Johansson Östersunds Klätterklubb  110
4 Pontus Andersson Östersunds Klätterklubb  110
5 Jesper Berglund Sundsvalls Klätterklubb  95
6 Nellie Smedberg Sundsvalls Klätterklubb  85
7 Isak Granquist Östersunds Klätterklubb  65
7 Viggo Johansson Östersunds Klätterklubb  65
8 Tilda Granquist Östersunds Klätterklubb  55
9 Julia Eriksson Östersunds Klätterklubb  50
9 Pelle Östersunds Klätterklubb  50
10 Doris Åredalens Klätterklubb  45
11 Mattis Renman Östersunds Klätterklubb  40
kommentarer

2014-11-02

Novemberdraget 2014

I går avgjordes första etappen i Norrlandscupen, då IKSU/Umeå KHK anordnade Novemberdraget. 130(!) deltagare ställde upp.

Bland herrarna gällde att gammal är äldst då Dufva visade ungtupparna (nåja...) var skåpet skall stå:
1. Urban Dufva
2. Adam Evanne
3. Kristoffer Lindbäck.

Då Borrbultredaktion blir helt matt bara på tanken att lyfta händerna ovan huvudet är vi mäkta imponerade av Urbans framfart...

En annan verklig veteran som imponerade var Skellefteås Fredrik Brännström  som vi inte sett i resultatlistor sedan tidigt 00-tal (då han bland annat vann ett SM-guld i bouldering.) Tyvärr fick han utgå från finalerna denna gång pga skada.

Topptrion bland damerna innehöll idel kända namn, där framförallt vinnaren, Linn Björ, och tvåan, Nanna Söderin, båda hade väldigt imponerande kvalpoäng.

1. Linn Björ
2. Nanna Söderin
3. Lovisa Hedberg Nilsson.

IKSUs klättersektion har fullständiga resultat

http://www.iksu.se/sektioner/klattring/resultat-novemberdraget-2014/


kommentarer

2014-10-20

Norrlandscupen 2014/2015

ISKU klättring hälsar välkomna till första deltävlingen i Norrlandscupen på lördag 1 november!


Deltagaravgiften är 150,- och registrering sker kl 10.00.

Tävlingen har fina priser och är sponsrad av: Utebutiken, UKHK, Black Diamond, Houdini, Nord Access, Paleo Crunch och Celsius.

Redan två veckor senare, söndagen den 15 November är det dags för tävling två: Östersund klätterklubbs klassiska tillställning Juljuggen.
kommentarer

2014-09-24

Mumana sittstart (8A+) återklättrad av Linus Malm

Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst
Linus Malm har lyckats klämma sig upp för sittstarten till Mumana i Mosjön igen, efter att den stora juggen i taket lossnat. Linus hade också första bestigningen av sittstarten till Mumana i sitt originalskick, då hade den graden 7C—vilket föranledde viss irritation bland gästande storfräsare.

Nå allt i Norrland är ju egentligen 6C (lätt) ,7A (medel), 7A+ (svårt) eller 7B+ (jätte-svårt): existensen av några andra grader uppåt eller neråt i gradskalan vill vi helst icke erkänna.

Linus har dock lämnat 7B+ bakom sig för rätt länge sedan, måste vi nog tyvärr medge, och för denna sittstart föreslår han 8A+ vilket gör det till Norra Norrlands näst hårdaste boulderproblem så vitt jag förstår. (Uppdatering: Vid ett närmare studier av kartor uppdagas att Mosjön icke ligger varken i Västerbotten, Norrbotten eller Lappland. Så låt oss säga näst hårdaste boulderproblem i Borrbult.nus upptagningsområde)

Linus har ju sedan länge förstått de nya reglerna för bouldering: ingen film=inget tick, och levererar som vanligt utsök filmkvalitet.

Nu väntar vi bara på ett svar från Norrbotten.


kommentarer

2014-09-22

Kristoffer Lindbäck gör ‘A day in life’ (8b)

Kristoffer Lindbäck satte personbästa på led på kvällen den 17 september genom att länka "A day in life" 8b i Niemisel. Grattis!
Nöjd Kristoffer. Foto© Klas Morin

kommentarer

2014-09-01

Johan Hasslow, Finska skriket

Vi säger grattis till Johan Hasslow som klättrat sin första 8a (9–), Finska skriket på Rösåsberget. Finska skriket, liksom de flesta sportleder på Rösås, sattes upp av Saku Korosuo under tiden han bodde i Umeå och har en handfull repetitioner.

Johan gjorde dessutom nyligen en av mycket få repetitioner av andra replängden av Halvvägs till himlen på Offerhällan, på blick dessutom!


Finska skriket tick from Umeå Climbing on Vimeo.
kommentarer

När lammen tystnar, Markus Lehtonen

Slouppi rapporterar att i augusti repeterade vår vän maskinen Markus Lehtonen, som ju också besökte Niemisel i fjol, “När lammen tystnar”, 8b+ (9+). Dessutom lyckades han städa bort “Jedi mind trix” på tre försök.

Markus-LaMuerteDelSponsor-1
Det här är Markus. Leden han klättrar är inte När lammen tystar, men man kan inte få allt.
kommentarer

2014-08-23

Sänt och gjort de senaste halvåret del 1

Ja just det, medan jag och Magnus har sovit vid rodret (eller rättare sagt: riktat vår energi mot andra saker en denna blog... mer om detta senare) har naturligtvis det skickats leder både till höger och vänster.
Jari på Jedi mind tricks. Foto: Jonas Wiklund
Färskaste nyheten är att Uleåborgs ålderman Jari Pöllänen äntligen, efter sju resor och åtta bedrövelser, fått ihop Jedi mind tricks 9 (8b) i Niemisel. Ge aldrig upp!

En gammal nyhet är att Pitekometen och räckhävsmästaren Patrik Landberg sydde ihop He-man 9- (8a/+) och dess utstegsvariant 9- (8a+) i början av sommaren.
Patrik nöjd och belåten efter He-man. Foto: Johan Norén?

Film då Patrik klättrar utstegsvarianten i kamoflagekläder...

 
kommentarer

2014-07-25

Wadi Rum, Jordanien


På väg mot Rum

I södra Jordanien, upp i öknen öst-nord-öst om röda havets norra spets, finner vi den berömda dalgången Rum, eller “Rumm” som Lawrence av Arabien stavade den. Vishetens sju pelare vaktar nordsidan av dess mynning och längs den trånga dalgången tornar sig vertikala sandstenstoppar vid namn Jebel än det ena och Jebel än det andra.
Byn Rum, omgiven av Jebel osv...

Dalgången (arabiska: Wadi) som omger byn  har flera källor, och det har från tid till annan varit möjligt att bedriva jordbruk där. Därför har dalgången bebotts sedan förhistorisk tid. Nu bor mest Zalabia-beduiner i Rum, efter att Nabatéerna lämnat.

Om en icke-klättrare till äventyrs känner till Wadi Rum är det nog just för att Lawrence av Arabien tidvis var baserad där under den Arabiska revolutionen 1917-1918. Lawrence bok, Vishetens sju pelare, beskriver dalgången och Hollywood-filmen är till stora delar inspelad i Wadi Rum.

Nuförtiden lever beduinerna i Wadi Rum i stort sett på den turism som först klättrare och sedan vandrare har drivit hit. Turismen verkar mer och mer bli inriktad på att köra runt folk i Jeep.
Julia följer Inshallah factor. Jag har missat ankaret och säkrar från enkelbult halvägs upp på integralen. Ingen superidé

Beduinerna själva har gott om hårdföra klättrare. Beduiner har genom århundradena funnit passager upp till de flesta toppar genom att följa efter ibexfår. Ibland har de förbättrat passager med hammare och mejsel, så kallade “beduinsteg”. Kunskapen om dessa leder har sedan förts från far till son. Några leder har dött ut med ättlinjer, andra är fortfarande vältrafikerade. De flesta har klätterpassager med svårighetsgrader mellan 2 och 5– (!) ungefär.

Den moderna klättringen kom till Jordanien med Tony Howard, legendarisk boss över den engelska klättermanifakturen Troll, som blev inbjuden till Jordanien på 80-talet för att undersöka möjligheterna för vandrings och klättringsturism.
Julia på första replängden av The Beauty.
Det visade sig snabbt att Wadi Rum har en hel del potential för äventyrlig vandring och klättring, och under 80-talet så stod Howard, tillsammans med fransmannen Wilfried Colonna de legendariska Remybröderna från Schweiz, och de tyska elbsandstein-hårdingarna Haupolter och Precht för utvecklingen.

Det är Tony Howard som har sammanställt den enda guideboken över området: «Treks and Climbs in Wadi Rum».

Klippkvalité

Så vitt jag kan utröna har inte särskilt många skandinaver klättrat i Wadi Rum, och de få som varit där har förtäljt om otroligt rutten klippa. Att klippan bitvis är väldigt lös kan inte förtigas, men väljer man nivå efter förmåga så tillför bitvis lös klippa en dimension. En del leder går dessutom helt, eller i huvudsak längst väldigt fast, nästan svart sandsten.
Merlin's Wand. En superspricka i öknen.

Klippan har väldigt varierande former med sprickor av alla storlekar, flak av alla storlekar och timglas av alla storlekar.

Precis som i de flesta sandstensområden så är det en mycket dålig idé att klättra första dygnet efter regn. Klippan blir mjuk av vatten och även om den ser torr ut på ytan så är den blöt på insidan. De flesta dödsolyckor i sandstensområden sker inom 24-48 timmar efter regnväder.

För de som söker ultrafast klippa så rekommenderar jag att klättra “The Beauty”, “Merlin” och “The star of Abu Judaiah”.
The Star of Abu J. Nästan som hemma.

Utrustning

En helt vanligt fjällrack duger fint. Det vill säga: dubbelrep, ett drygt set kil, kamkilar från fingrar till knytnävar dubblering av mittstorlekarna. En camalot/friend #6 behövs för "The Beauty" en av de mest klassiska lederna. Utöver det behövs tubband för att knyta av timglas, nylonslingor fungerar mycket bättre än dynema/spectra. Dessutom behövs en hel del 7-8 mm repslingor för att byta ut firningstationer och för att knyta av borrade timglas.  Slingor slits otroligt snabbt i öknen.

Eftersom det är så torrt går det nästan ingen krita alls. Ta med tejp för jamhandskar. Liten ryggsäck för förstärkningplagg och vattenblåsa.
Julia följer “Climb or go home” repan på Jihad

Säsong

Oktober till April.

Förare

Tony Howards «Walks and Climbs» är för närvarande bibeln. Wilfried Colonna jobbar på en uppdaterad förare. Camptocamp är en nästan oundgänglig källa till (tyvärr) franskspråkig beta. Det verkar som franska bergsguider helt på eget bevåg bultat upp standplatser/firningpister på alla klassiska leder, det positiva med det är väl att en hel del komplicerade nedstigningar
Huvudväggen på Jihad är rätt mäktig ändå!

Guide

Det finns en del lokala guider som tränats av BMC i England. De är kompetenta och duger fint för all vandring och för alla klassiska lederna.

Boende

Det klassiska boendet är tältning vid The Rest house (5JD/dygn). Det bör nämnas att matutbudet i Wadi Rum är inte mer än tillräckligt. Att äta på The Rest house kostar 10 JD/mål, dryck ej inkluderat.

Vi sov på futonger på golvet i Ali Hamads hus. Med helpension och fria jeep-resor till insteg betalade vi 25 JD/dygn (för sovplats betalar man 5JD/dygn). Jag rekommenderar alla klättrare att inkvartera sig via Alis Sunrise camp.

Språk

Arabiska eller Engelska. Det låter ju helt sjukt, men man klarar sig perfekt med Engelska i Jordanien. Lär dig några fraser på Arabiska ändå.

Budget

Vi kom in i Jordan från Eilat/Israel.

Taxi: Från gränsstationen mellan Aqaba och Eilat till Wadi Rum: 25 JD om ni låter Alia deala och wheala. 40 JD om ni försöker själv.

Visa: 10JD per person.

Entré Wadi Rum: 10 JD /person

Boende inklusive frukost och middag: 25 JD per person per dygn.

Mat är halvdyr i de små kvartersbutikerna i Rum.
kommentarer

2014-07-17

Gorges du Tarn

Said Belhaj klättrar 8a+ i värmeböljan. Älven är aldrig långt bort
Gorges du Tarn är utan tvekan en av de finaste sportklätterområden jag besökt. Tarn-älven har borrat ner en djup trång dalgång strax norr om Millau i södra Frankrike. Under sommaren så fylls älven av tyskar, fransmän och holländare som “paddlar” kajak, eller rättare sagt flyter med strömmen. På älvsbranterna står det fullt av höga, branta väggar av sandig kalksten som är helt perfekta att klättra på. Väggarna är lite mindre fullt belägrade av fransmän och en del tyskar.

Efter en olycka i september 2010 då en 8mm doggningsbult på ett projekt drogs ut vid ett fall stängdes över av hälften av sektorerna av helt för klättring, och de öppnades inte förrän 2012 efter att samtliga leder bultats om med 12mm expander eller limbult. Under tiden som många sektorer var avstängda så förlorade förstås Tarn i popularitet, en popularitet som dalgången kanske inte riktigt återvunnit ännu.
Les Novelles plantation du Christ, 8a, sektor Tennesee. 7c+ till första ankaret. 

En av alla saker som är bra med Gorges du Tarn är att det är ett fantastisk ställe för klättrare på nästan alla nivåer. Jag har aldrig klättrat en dålig led i Gorges du Tarn, och från 6a och uppåt (så långt jag kan avgöra i alla fall) finns det gott om trestjärniga leder. Sektorerna nära varandra, har korta anmarcher, ibland för korta, och dessutom finns det ofta trestjärniga leder i grad 6, grad 7 och grad 8 på samma sektor.

Det finns nästan alla sorters leder i Tarn: brant, tak eller vertikalt; korta, långa eller helt sinnesjukt långa leder. 
Féerie pour une autre fois, 8a.

De helt sinnesjukt långa lederna går under beteckningen “Abus”. Abus betyder normalt sett ungefär “missbruk” eller “överdrift”, men betecknar här leder längre än 40m, med berömda leder som Féerie pour une autre fois (8a, 75m) eller La grande Aventure (7b, 75m).

Reptrassel

Vill man klättra Abus utan att lida av brutalt repdrag är det två rep och två grigri som gäller. Gör så här: klättra de första 30m med ett gult och ett svart rep. Klipp enbart det gula repet till dess lagom lätt passage vid 30m-strecket nåtts. Klipp då istället det svarta repet i två bultar, knyt ut det gula repet och släpp ner det. Klättra glatt till ankaret. Säkraren knyter ihop repen och börjar fira ner på det svarta repet till dess repet börjar ta slut. Klipp in i en bult medan säkraren flyttar över till det gula repet och kan släppa ner dig till backen.

(Är leden 60m lång och det svarta repet är 80m räcker det att klättra på den gula repet i drygt 20m, är leden 75m och det finns ett mellanankare efter 40m måste ni klättra på gula ända upp till mellan-ankaret. Ja ni fattar hoppas jag. Om ni inte fattar, låt bli att klättra leder längre än 50m)
Från gamhyllan

På sektorer som De Que fas Aqui? har jag och Julia varit det enda replaget med ett 80m-rep. Alla de övriga replagen hade 100m-rep. När Petzl hade en “Rock-trip” i Tarn 2013 så hade de skurit upp ett antal 200m-rep för att stjärnorna skulle slippa trassel.

Bultning

Som jag nämnde så har hela området bultats om med antingen 12mm rostfri expander eller limbult (om lederna drabbas av genomrinning). Bultningen känns trygg och i allmänhet väldigt genomtänkt.

Det bör nämnas att det är otroligt tätt mellan bultarna i botten av lederna, och ibland mycket glest mellan bultarna i slutet av lederna. Gorges du Tarn dras med ett rykte om att det kryllar av helt vansinniga utklättringar mellan bultarna. Det är inte sant. Visst, en del leder, särskilt de längre lederna, har ibland långt mellan bultarna men av alla leder jag varit upp på så är det inga som varit farliga. Många leder har nästan lika många bultar som det skulle haft i Sverige, och förutom den nämnda incidenten med projektbulten som drogs ut har det aldrig skett en olycka i samband med ett fall i Gorges du Tarn.

Guidebok

Finns bara ett alternativ. Les Gorges du Tarn utgiven av CAF Millau, som lagt ner över hundratusen euro på att bulta om lederna. Guideboken är femspråkig (franska, engelska, tyska, italienska och spanska).

Utrustning

Ett okapat 60m-rep och 12 kortslingor räcker på några riktigt fina sektorer, men för att kunna klättra alla leder på alla sektorer behövs ett 80m-rep. Ett 100m-rep är ännu bättre på vissa leder.

Ju längre leder desto längre kortslingor behöver man. För det längsta lederna behövs mer än 20 kortslingor, och då bör de flesta av dessa vara 25cm eller längre.

De flest fotsteg är stora och avrundade, man behöver inte ha särskilt fräscha klätterskor.

Tuforna lyser med sin frånvaro, och det är ont om knälås. Jag brukar inte ta med knäskydd för knälås upp till klippan.

Resa dit

Klättringen ligger strax uppströms från byn Les Vignes strax utanför Millau. Närmaste större ort är Montpellier. Det tar 2 timmar 45 min från vår lägenhet i Toulouse till parkeringen.

När

Från början av mars till mitten av november. Från början av juni till början av september kan det vara både bra eller sinnesjukt varmt. Det går hitta sektorer i skugga eller i sol under i stort sett hela dagen, men klipporna med morgonsol kan ha blivit för upphettade under förmiddagen för att de riktigt skall fungera förrän sent på kvällen.

Under vintern stiger solen nästan aldrig över randen på dalgången, så det blir brutalt kallt. Åk någon annanstans. 

Annan klättring i närheten

Boffi i Millau är fint och sydvänt om det är för kallt i Gorges du Tarn. Gorges de la Jonte lär vara förstklassigt och bjuder på klättring i några replängder, men jag har aldrig klättrat där.
Campingen Le Beldoire

Boende

Det finns gott om campingplatser nära Les Vignes. Vi brukar bo på Le Beldoire som ligger fint vid vattnet. Det är inte heller allt för dyrt under lågsäsong = klättrares högsäsong. För den lite större budgeten rekommenderar jag världshuset Les Fleurines, en otroligt fin upprustad gammal bondgård. Fina rum och stort allmänt kök. Passa på att äta maten världparet lagar åtminstone en gång (21€/person) för att smaka resultatet av ett mycket kompetent franskt lantkök.

Från campingen i Le Beldoire är det i princip möjligt att gå/cykla till klättringen, och det borde vara möjligt att göra en bilfri resa till Gorges du Tarn. Det finns ingen bankomat i byn och många ställen tar inte kort.

Les Vignes lever i stort sett på turism, söker ni något speciellt boende så går det bra att prata med deras turistkontor. Stockholmsnomaden Martin Leidebrant tipsar om att när Campingen är stängd för säsongen går det hyra superbilliga stugor via Village de Gîtes du Castel de la Peyre

Barerna och resturangerna i Les Vignes är tyvärr usla*, den minst dåliga maten lagas av Le Grillon
Julia klättrar Femme Grigri, 7b

----
* Jag har börjat bli assimilerad i Frankrike: klagar som en fransos.
kommentarer

2014-01-15

Ljuset kommer från norr?



Någon av Norrlandsklubbarna måste rimligtvis vara årets klätterklubb, det säger ju sig själv… Känner ni att det finns någon profil eller klubb från gångna året som klätterförbundet speciellt bör lyfta fram?

http://www.klatterforbundet.se/nyheter.php?id=957

Klätterförbundets Jury för 2014 består av mig (Jonas W) från norr, Fredrik Rapp från den djupaste södern och Hanna Melin från västkusten, medan de centrala delarna av landet representeras av Erik Massih och Anja Hodann.  Ingen av oss är väl direkt intresserade av ohyggliga mängder eget arbete rörande kandidater, så har man en bra kandidat som man vill hylla funkar det nog bäst om man skriver en egen rejäl motivering.
kommentarer