Tobias Karlsson klättrar Rollito Sharma 8b+

Pitesonen Tobias Karlsson passade på att besöka Katalonien under jullovet. Väl där nere bar det iväg till grottan i Santa Linya och Rollito Sharma, en av de mest uppenbara linjerna i grottan.

Tobias klättrade upp till första ankaret (8b+) efter fem dagars jobb i ruskig förhållanden runt nollan och utan solsken. När förhållandena bär emot kan man ju jobba på att förbättra sekvenser. Tobias skriver:

[Jag] Lade först en del tid på att öka precisionen i kruxmovet som antingen kan göras med ett massivt dyno à la Sharma men det kändes som ett lågprocents-move. Valde istället att gå på den alternativa betan med en känslig hälkrok och bumpa vänster hand i två steg på dåliga grepp.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Tobias Karlsson gör tredje repetitionen av To be continued ... 8b/+ i Niemisel

Filmtajm! Tobias Karlsson går från klarhet till klarhet och repeterade just Andy Gullstens «To be continued ...» 8b/+, en av de svåraste lederna i Niemisel, och den svåraste rena linjen, fri från varianter. Nu förväntar vi oss att racet att förlänga leden till toppen av klippan är i full gång!


Foto: Kristoffer Lindbäck

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Namn & Nytt mitt i Rötmånaden

Rickard Flodkvist har gjort personbästa med den klassiska leden Rallyplaneten 7c+ på Källsberget. Enligt hans scorecard krävdes 20-25 försök över 6-7 dagar.

Rickard Flodkvist på insteget av Rallyplaneten. Foto: Tobias Karlsson

Småbarnspappan och sportklätterlegenden Urban Dufva har för närvarande inte tid att knyta in sig med rep, men verkar vara rätt boulderstark och har bland annat gjort den andra repetitionen av Nirvana indirekt 8A i Mosjön.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Kristoffer Lindbäck klättrar nieminus på blick [uppdaterad]

Kristoffer Lindbäck klättrar fortsatt starkt denna sommar, och har repeterat Niemiselklassikern (om man får säga så om en link-up) När lammen tystnar (8b+). I Kalymnos har han lyckas göra sin första 8a-onsight med Punto Caramelo i Grande Grotta.

Kristoffer Lindbäck på Punto Caramelo. Foto: Martin

Källa: Instagram@kristofferlindback

[Uppdatering]

En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Kristoffer har onsightad sin andra 8a, Fun de Chichunne, i Kalymnos Grande Grotte. Även Jimmy Sundin har gjort Fun de Chihunne onsight i år, som vi rapporterat om tidigare.

Last day best day seems to prove right! After A lot of sweating, 30 minutes and 40 meter of awesome 3d roof climbing with stalactites hanging down everywhere managed to Onsight Fun de Chichunne (: A super Nice 1 and a half week of intense climbing comes to an end Can you spot the climber halfway up the route? #climbing #kalymnos #8a #Luleklättrarna #Northernclimber

A photo posted by Kristoffer Lindbäck (@kristofferlindback) on Jul 30, 2016 at 11:03pm PDT

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Sommarsänd

Kvällarna är ljusa och dagarna långa. En hel drös med klättrare har visat framfötterna sedan vi senast meddelade något till omvärlden.

Jimmy Sundin har varit i Kalymnos och klättrat. Formen skulle enligt uppgift ha varit dålig, men det hindrade inte honom från att klättra trettio leder mellan 7a och 8a onsight. Svårast var Fun de Chichuenne, hans andra 8a onsight.

Perfekt och oväntat avslut på en perfekt semester! #Kalymnos #onsight #FundeChichuenne #8a #luleklättrarna

A photo posted by @jimmysundin on Jun 17, 2016 at 5:27am PDT

Eva Hägglund har gjort sin första 7B: Petty Officer på Rörmyrsberget. Tidigar i sommar gjorde Eva också Lapin ou Canard i Franchard (inte illa med en sommarbestigning av 7A i fontan!).

Petty officer 7B Eva from Mac on Vimeo.


David Hedlund har skippat 7B+ och gjort Nirvana, i Mosjön som sin första 7C. Mer (inklusive film) på Davids blog: Branchen Umeå


Erik Molin har gjort Dessertör, 7C på i20-stenen, som sin första i graden.

Erik, paddorna och stenen. Foto: David Hedlund

Det är lite av vad som hänt medan vi varit upptagna med annat.


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Bielsa

Kör man norrut från Rodellar, via Huesca mot Frankrike passerar man först den lilla staden Bielsa och sedan på gränsen Bielsa-tunneln innan man kommer över till den franska sidan av Pyrenéerna. Runt Bielsa finns en helt sinnessjuk mängd brant kalksten. Nära riksvägen har den legendariska bergsports-gruppen “Team TBR” (Team Terradets-Bielsa-Rodellar, som ett antal franska ledmakare i övre medelåldern kallar sig) utvecklat tre riktigt fina sektorer: Las Devotas, Super Devotas och Foz de la Canal. Under senare år är också en ny sektor, Rincon de Sin, större än någon av de tidigare sektorerna under utveckling.

De som klättrat i Rodellar är ju välbekant med klassiska TBR-leder som Pince sans rire, etc. Bielsa har mer av samma.

Las Devotas är ett paradis för tufa-leder i grader mestadels mellan 6b till 7c. Klippan är i skugga på eftermiddagen, och någotsånär hög höjd kombinerad med vind gör att klättringen här är fullt möjlig under sommaren. Leder mellan 20 och 43 meter, med många 40-meters lätt överhängande tufa-leder från 7a till 7b+ (leder upp till 8a+ ungefär). Anmarch 5 min.

Super Devotas ligger på våningen ovanför (anmarch 20 min) och har extremt branta leder runt 40 meter långa och grader runt 8a, plus eller minus någon grad. Också i skugga på eftermiddagen.

Foz de la Canal är nog kronan på verket, men det finns väldigt lite att hämta under 8a. En superfin 7c, någon lite lättare led (en ok 7b och en ok 7a), men resten är mellan 8a och 9a/+. Också tufor, men mindre juggiga än i Devotas/Superdevotas och lite kortare (runt 30 meter). Klippan går in i solen just efter lunchtid, så det är rätt vanligt att klättrare sover över i bilen på parkeringen, och går upp med tuppen för att få in lite klättring innan solen slår till. Anmarchen tar väl runt 20-30 min och är rätt freaky: en överhängande något exponerad via ferrata måste navigeras–vilket är nog så spännande med fullmatad ryggsäck...

Det finns helt klart klättring för runt en vecka eller längre i området, och jag tycker att det inte bara är ett komplement till Rodellar eller Riglos, utan faktiskt värt en resa. Tre stjärnor.

Klättrin på Foz de la Canal

Jag har tidigare varit lite tveksam till att rekommendera detta, bland annat för att det saknats förare. Nu har det äntligen styrts upp. (Rättare: det kom en förare i fjol, men jag märkte inte det, för jag var annorstädes).

Föraren täcker också Vallées d'Aure på den franska sidan av gränsen, med den legendariska old-school craggen Pène Haute. Problemet med föraren är dock att graderna är rätt ojämna, och ibland av de mer brutala slaget. För att undvika att bli brutalt sandbaggad kan det vara värt att skriva ut en ticklista med leder innan man åker, eller att kolla graderna på de handritade topos som finns på baren i Salinas, just nedanför Las Devotas.

För den nya sektorn Rincon är i princip ännu hysch-hysch och det finns ännu ingen förare. Rykten säger att en dedikerad förare med ett par hundra replängder kommer våren 2021. Än så länge får man nöja sig med att navigera sig dit med hjälp av informationen på ukclimbing. Nästan alla leder har namn skrivit vid basen, så listan från ukclimbing räcker till dess man stöter på en lokal klättrare.

Ytterligare än anledning till att jag tvekat att rekommendera detta ställe är att Bielsa är lite väl fancy för klättrare, och till och med campingplatserna har franska priser. Nå, via booking.com hittade vi ett billigt och bra härbärge i den helt absurt vackra byn Sin, mindre än 10 km från klättringen. Boka direkt via http://alberguedesin.com eller (kanske lättare) via Booking.com



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Kristoffer Lindbäck gör När lammen tystnar, 8b+

Kristoffer på Lammen tystnar. Foto: Kristoffer Lindbäck/Instagram

Kristoffer Lindbäck har gjort “När lammen tystnar”,  8b+, i Niemisel. Leden är en länkning av de svåra bitarna av “Bä bä, vita lamm” och “A day in life”.

Kommentar av Kristoffer på hans instagramkonto:

Helt okej klätterkväll igår!!! Satte Diabolic Feelings 8a+ och sedan personbästa då jag nästa press gjorde "När Lammen Tystnar" 8b+. På bilden 3/4 uppför Lammen då man får sig ett väl förtjänat knälås innan slutspurten! Tack för peppen allihop vid klippan (:

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Patrik Landberg klättrar 8b

Piteklättraren Patrik Landberg tog i somras sitt pick och pack och drog till Kalymnos. Tillsammans med sin flickvän bor han “uppe bland bergen i en fin liten stadsdel som heter Panormos, bland getter och hönor”. Där odlar de sina “egna grönsaker, lever billigt och njuter av ö-livet”

I höstas började han jobba på Racomelo*, en 8b på sektorn Iannis och den 20 mars klarade han hela leden. Patrik beskriver Racomelo såhär:

“Leden i helhet är super! Tre bouldeproblem med bra vilor emellan, just som jag vill ha det. Leden startar med ett halvknepigt boulder på fem move, sedan lätt klättring och bra vila innan nästa krux på sex move (om man gör den som jag gjorde den): ett hårt boulder som går att göra på många olika sätt beroende på hur lång man är. Efter det vila igen, och en härligt, avkopplande travers. Sedan kommer sista delen, en teknisk travers, på det sista movet av den traversen föll jag säkert tio gånger innan sänd. Sen tror jag det är en lätt 8b, ungefär som Niemisels Diablo. Lätt att arbeta igenom.

Patrick a.k..a. sweedheart on Racomelo!
Patrick (representing pickled herring) on Racomelo! Kalymnos(music Gramatik)
Posted by Taipan Media on Tuesday, 27 October 2015

Av flykting-sitationen i området märker de inte så mycket, mest då de åker in till staden för att ordna med alla stämplar som är så populära i länderna runt medelhavet.
Patrik skriver att klättringen är superbra under lågsäsong är de dagar det inte regnar. Detta år har det tydligen inte regnat särskilt mycket och temperaturen har lägst gått ner till runt fem grader under 1-2 veckor, men att det gått perfekt att klättra i solen.

Fotnot: Rakomelo (ρακόμελο från raki (ρακή) och meli (μέλι), honung) är en alkoholhaltig dryck vilken används som folkmedicin mot hosta och halsont. Den förre Lulestudenten Henrik Johansson har också klättrat Racomelo för några år sedan.

 Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Jullovsprestationer

Umestudenten Jimmy Karlsson har varit i Albarracin och bouldrat över julledigheterna. Där lyckades Jimmy skicka Zarzaparrilla, 8A+.

Jimmy Karlsson på Zarzaparilla

Jimmy berättar att Zarzaparilla har ett väldigt svårt sista flytt där han föll hela tiden, men att han lyckades motstå omkringliggande pärlor och kämpa ner den.

Albarracin har ju Martin Fransson skrivit om för länge sedan här på borrbult, sedan dess har vi hört rykten att det är rikigt skitigt i skogen, med hundar och människobajs överallt. Albarracin har också haft rejält med accessproblem de senaste åren. Det har tydligen blivit bättre för Jimmy skriver att

Albarracin är riktigt bra tycker jag, ganska brant och mestadels bra grepp. Väldigt fin skog och det har faktiskt städats upp bra sen vi var där för två år sedan.

I en helt annan del av världen så har luleklättraren Kristoffer Lindbäck gjort sin andra 8b, Jai Dum på Ton Sai i Thailand.  Hela bestigningen lär finnas på film, så det ser vi fram emot! Jai Dum har också klättrats av en annan Luleklättrare,  Johan Sundkvist, men det var för sju år sedan. Tiden går inte långsamt...

Kristoffer klättrar på Ton Sai. Foto Tobias Karlsson

Om leden säger Kristoffer att det är en

väldigt fin led där man tar höjd snabbt på långa moves och [med] en hjärtekrossare mantling på slutet

Kristoffer kom för övrigt fyra på SM i svårighet i December, vilket jag tror är den bästa placeringen av en manlig norrbottning någonsin, och den bästa placeringen av en norrbottning överhuvudtaget sedan Malin Holmbergs och Sanne Lunbergs framfart.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Ny 8b i Lycksele

På mitten av 00-talen bultade Dag Knutsson, Urban Dufva och Lycksele-sonen Conny Dahlin upp ett antal leder på Kallhålsberget strax norr om Lycksele. Av marknadsföringsskäl kallade de klippan Kallberget. Den svåraste linjen bultades av Conny, men han fick aldrig ihop den på den tid det begav sig, och nu seglar han i stället på de sju haven.

Nyligen fick klippan ett återbesök av Urban, som passade på att fria Connys gamla projekt. Urban kallar leden “Lucas” och säger att 8b passar bra som grad. Det bör då röra sig om Västerbottens svåraste led, så vitt jag kan avgöra.

Utdrag ur föraren, med korrigering :)

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Skotest: 5.10 Verdon

I somras fick redaktörn (både jag och M. tituleras helst så) ett par 5.10 Verdon tillskickat sig för test. Verdon är en styv sko som 5.10 har utvecklat med vertikal småstegsklättring i åtanke, och den passar speciellt bra för fler-replängders väggturer.

5.10 Verdon. Foto: JW

Då det var alldeles för varmt för just Verdon i somras så lät jag dem ligga i en låda. Jag tog med dem till Tarn och klättrade en vertikal replängd i dem, och de verkade bra. Så bra så att när jag nyligen åkte till Taghia i Marocko så var det de enda skorna jag stoppade i packningen.

Skall jag vara dryg (och det skall jag ju) så rör det sig om en mindre känslig och blåfärgad version av La Sportiva Miura för de som gillar 5.10-gummi bättre än Vibram-gummi. En utmärkt sko för långturer av vägg-klättringskaraktär där klättringen är så svår att man inte kan såsa runt i sin vanliga skomodell men i en storlek större.

Verdon är asymmetriska och svagt bananformade (se vår artikel om att välja klättersko) med en relativt tjock sula och en innansula. Den relativt tjocka sulan var varmt välkommen i Taghia då kalkstenen där är otroligt nötande, men för replängder på absolut maxnivå kan det vara en smula begränsande.

För min fot var skon bekvämare direkt från skokartongen än de andra alternativen som 5.10 erbjuder för småstegsklättring (anasazi vit etc). Skon är i naturläder med en tunn fordring, så de går ut litegrann men inte särskilt mycket—köp dem inte allt för trånga om ni skall ha dem för långturer. För mig är hälen betydligt bekvämare än Anasazi.

Jag kör med oknytta 5.10 skor som de starka gubbarna (U. Dufva & S Mcclure).
Det verkar funka bättre för dem. Foto: Julia Sni. 

En del gillar inte knytskor på långturer då det tar längre tid att ta på sig dem igen om man luftar hälarna på standplats. Tydligen är en velcro-version på gång.

För att sammanfatta så fungerade 5.10 Verdon bra på 7-10 replängders turer på vertikal kalksten med många små dropp-pockets, jag tror det kommer bli en populär sko för både det ändamålet, samt som all-round prestationssko för lite större klättrare.

Alternativ: För de riktigt svåraste långturerna där man ändå hissar en säck så kan man ju ta sina favoritskor för krux replängderna och en lite bekvämare sko (samma sko i större storlek t.ex.) i säcken. Annars har La Sportiva sin modell TC-pro som en sko speciellt för långturer, men mer som en specialistsko för granit.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Eva Hägglund går sin första 7b

Eva Hägglund, hemmahörande i Hissjö, har gjort Utan slut, en 7b på TKAK/Rödåsel. Utan slut har ett hårt boulderkrux direkt från backen följt av lite lättare klättring och är hennes första 7b. Med tanke på Evas framfart på blocken på senast så måste hon haft lite marginal på startbouldret!

På 27crags ser jag förbryllade kommentarer om att ankaret försvunnit. Det är jag (Jonas) som plockade ner det då jag tyckte det var lite onödigt att leden tog slut mitt på väggen. Nu får man klättra upp till ankaret på desperado.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Mannen som vägrade släppa taget

Av alla klättrare jag känner till är Fredrik Nyberg den som bäst lever upp till Jerry Moffats devis: “Om du inte släpper taget kan du inte falla”.

Power! Foto: Elin Eriksson.

Efter att ha långsamt och metodisk arbetat sig upp genom graderna, med större och större kapacitet för att inte släppa greppet flyttade han så småningom till den djupa södern där han arbetade som vakmästare och åt mer mat än vad han förbrände.

Tack och lov lyckades Fredrik fly den osunda luften på västkusten och landande i Sundsvall där den friska luften och det sunda livet på tajgan gjorde honom starkare än någonsin.

Fredrik på Elvis första replängd för sju år sedan. Foto?

Fredrik lyckades klättra Elvis (7c+) på Midskogsberget efter en hel del arbete. Därefter hägrade naturligtvis Milestone, som blev Fredrik klättrade igår efter ungefär 10 dagar av försök som sin första 8a. Den mentala styrkan som krävs för en lång belägring som denna är nästan obegriplig för mig, så ett djupt imponerat grattis!


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Swing it!

Patrik Landberg repeterade Swing it i Niemisel i går. Swing it är en kärv 8a i Niemisel som ofta är hyggligt torr på vårkanten. Niemisel har inte riktigt öppnat för säsongen: Wild Thing är torr, allt utom starten av Swing it, och bitar av E-type. Resten blött.

---

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten

kommentarer

Minimera repdrag på mycket långa replängder

På kontinenten har det blivit mer och mer populärt med sportklättring på väldigt långa replängder. Med ett tunnt (≤9.4mm) 80m långt rep och några långa slingor kan man klättra nästan alla 40-43m långa leder utan allt för besvärande repdrag. (Med ett okapat 80m rep kan man bli nedfirade runt 43m eftersom repen är dynamiska och några procents förlängning gör stor skillnad)

Är lederna mer än 40m långa eller har en tvär travers eller en stor hylla får man i allmänhet väldigt begränsande repdrag. 50-60m replängder är fortfarande möjliga att klättra som vanligt om linjen är enastående rak och det är väldigt långt mellan bultarna. En bra tumregel är att efter man klippt mer än 20 bultar spelar det ingen roll om leden är spikrak, repdraget kommer ändå att vara besvärande.

Vill man klättra långa klassiker som t.ex. Grande Adventure i Gorge du Tarn (80m, 7b) behöver man antingen ha mycket god marginal för ledens svårighet, eller ha kunskap om lite mer avancerade repkonster än vad som vanligtvis används inom sportklättring.

Dessa repkonster är inte att rekommendera för dig som inte har några års erfarenhet av reparbete och en god kunskap om säkerhetssystemen vid klättring. Det finns så många möjligheter att göra bort sig att ingen vill ta ansvar för att beskriva dem. De mest utförliga beskrivningarna av detta system jag hitintills hittat lyder ungefär: “Dessa leder är mycket långa och du tar dig inte ner med ett hundra meter långt rep. Kunskap om hur man firar ner någon med två rep och två grigris är nödvändig.”

Jag beskriver ändå dessa tricks i hopp om att alla förstår att instruktionerna måste följas på egen risk.

Först beskriver jag en metod för att klättra en lång led med hjälp av två rep och två grigris (eller cinch eller eddy). I beskrivningen nedan antar jag att vi har två rep: rött och blått. Och två grigris röd grigri och blå grigri.

1. Knyt in dig i både blått och rött rep. Klättra en lagom bit, ofta runt 30m och klipp enbart blått rep i kortslingorna. Säkraren säkrar som vanligt med blå grigri på blått rep. Det röda repet släpar ner i backen. 

   

   Figur 1. Rött rep släpar ner i backen

2. Efter 30m klipp in rött rep. Säkraren klipper nu in röd grigri till rött rep och börjar säkra med detta don samtidigt som säkraren matar ut några armlängder slack på blått rep. (Ibland finns det ett mellanankare ungefär här, och då passare det ju perfekt att bara klippa in två kortisar i var sin ankarbult.)

   

   Figur 2. Klättraren har klippt två bultar i rött rep och är redo att knyta loss blått rep

3. Efter du klippt in två eller tre bultar i rött rep, knyt ut blått rep och släpp ner det till marken. Du kan nu klättra till toppen som vanligt.

   

   Figur 3. Blått rep är nere på marken. Klättraren har nu nästan inget repdrag

Att ledrepet inte har några kortslingor de första 30m är av stor fördel när du skall ner till backen.

Ponera att det röda repet är 100m långt och att klättraren tar ett jättefall ut i tomma luften i den sista bulten som är slagen 62m ovan backen. Klättraren tar sig alltså inte ner till backen på ett 100m rep. Om säkraren släpper ner klättraren så kommer det röda repet vara 62*2-100=24m för kort för att klättraren skall kunna nå marken (om repen är perfekt statiska... i verkligheten kommer det bara saknas runt 17m rep).

Efter fallet använder sig säkraren av både det röda och det blå repet samt både blå och röd grigri.

Klättraren hänger alltså för närvarande i det röda repet.

1. Säkraren knyter ihop blå och rött rep.
2. Säkraren klipper in blå grigri på det blå repet tätt emot knuten.

   

   Figur 4. Repen ihopknutna. Grigri redo på blått rep

3. Säkraren firar ner klättraren till dess att rött rep tar slut och röd grigri vilar mot knuten som håller ihop repen.
4. Klipper in blå grigri i selen (och slå en åtta på blått rep en bit bakom grigrin.)

   

   Figur 5. Blå och röd grigri i selen. Dra ut en ögla i rött rep och koppla ur röd grigri från selen

5. v1. Eftersom det är så mycket rep ute i system så kan säkraren greppa det röda repet med ena handen och dra ut en ögla slack. Sedan klipper säkraren bort röd grigri från selen, släpper den och sätter handen på det blå repet. Säkraren släpper långsamt ut det blå repet och börja fira ner på det röda repet.
6. v2. Om klättraren är betydligt tyngre än säkraren, eller säkraren har dåligt nyp, eller kanske bara lite bättre förstånd kan säkraren sätta en jumar med benslinga på det röda repet och ställa sig i benslingan för att dra ut en ögla slack. Gör sedan som i 5.v1.
7. Det är nu en stor fördel att rött rep inte är klippt i några kortisar de första 30m, eftersom knuten som håller ihop repen inte kommer att fastna mot en karbin förrän efter 30m. På så sätt kan man alltså släppa ner en klättrare från en 65m lång led med ett 100m långt rep.

   

   Figur 6. Det är nu möjligt att fortsätta fira ner klättraren till dess röd grigri fastnar i kortslinga högt upp

Varianter av detta förfarande kan användas för att släppa ner klättrare till mellanankare. You do the math.

* * *

Ibland kan klättringen i början av en replängd vara så svår att det är ogörligt att klättra med den extra tyngden av två rep. Då får man nöja sig med att klättra med ett rep.

Vid mellan-ankare (dubbla bultar) och ett rep:

1. Sätt en kortslinga i en bult och slå ett dubbelt halvslag i karbinen med en ögla som är just så lång att repet inte belastas, men inte längre.
2. Backa upp denna ögla med ett dubbelt halvslag i en andra kortslinga.
3. Ropa “lägg av” till säkraren som då kopplar bort säkringsdonet.
4. Dra upp allt rep till dig och kasta ner det igen, vänta tills säkraren har klippt in dig igen och ropat “säkring klar”
5. Ta ur första halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Ta ur andra halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Du är nu klippt in i två kortslingor och kan fortsätta mot toppen.

[Uppdatering: Denna text finns nu att ladda ner som pdf från Svenska Klätterförbundets nätsida, med kommentarer från Säkerhetskommittén]

kommentarer

Chulilla

De vertikala brandgula kalkstensväggarna runt byn Chulilla väster om Valencia var, sägs det, mycket populära ett tag under 1980-talet. Av något skäl så dog aktiviteten plötsligt ut, och de enda som besökte området var några få lokala klättrare.

Den spanske legenden Pedro Pons har alltid haft ett gott öga till klättringen här och tillsammans med Nuria Marti startade han upp en refugio just utanför byn. Nya leder och sektor utvecklas i jämnt högt tempo och klättrare från hela världen har börjat strömma till.

Varför Pons, Marti och besökare från när och fjärran gillar Chulilla är lätt att förstå. Långa ihållande välbultade leder på kalksten av hög kvalitet. Lederna hittar vi i två trånga raviner med klippor som vätter i alla riktningar. Allt detta i ett mycket torrt klimat gör Chulilla till en utmärkt vinterdestination.


Sektorer
Man kan hitta fina leder lite överallt, men de två viktigaste sektorerna är Pared de Enfrente med omgivande sektorer för den som vill klättra i solen och Oasis med omgivande sektorer för den som vill klättra i skuggan. Samtliga leder, inklusive de nya, finns listade på climbmaps.com (klicka er fram till Valencia och sedan till Chulilla på kartan). Graderingen av lederna på climbmaps jämnare än i föraren.



På Oasis får man under inga som helst omständigheter missa de långa till mycket långa tufa-lederna i sektor Chorreras till höger på klippan. Till vänster om Oasis ligger sektor Algarobbo med några klassiska mycket lättlästa leder i 7c-c+ registret. Ytterligare vänster finner vi Bálcon/Balconcito med många låga åttor.

Grader
Det finns klättring i alla grader utom de allra hårdaste (inga leder hårdare än 8c+ vad jag vet). Det sagt så är klättringen nog bäst för de som vill klättra på blick mellan 7a/a+ och 8b. Jag har bara testat några få sexor och av dem var nästan alla mycket polerade och stenhårda. Det finns mycket få leder lättare än 6a/b.

Typ av klättring
Mestadels vertikal till lätt överhängande sportklättring i huvudsak på lister. En del klättring på kolonner/tufor. Relativt långa ihållande leder.

Rekommenderade leder

Jag kan absolut inte säga att jag har klättrat tillräckligt mycket i alla grader för att ge en utförlig lista av de allra bästa lederna i Chulilla. Och jag gillade nästan alla jag testade, så jag tror det är svårt att bli mycket besviken. Hursomhelst.

Long dong John 6b+. 35m. Sektor Chorreras. Fantastisk resa längst en typ av terräng som mycket sällan går klättra i sjätte graden.

Rastreator y su pedro policia 7b. 35m. Sektor Chorreras. Har tyvärr ett bitigt krux mitt på, men det är slutet man vill åt. De sista 15m är rätt unika.
Sendero Luminoso 7a/7b 35/45m. Sektor Chorreras. Mycket fin.
Los Caminantes 7c. 50m. Sektor Chorreras. Ett måste för den som har ro i kroppen. Racka på många långa slingor.
Los Merenderas 7b 37m. Sektor Chorreras. Lång och ihållande tufaklättring.
Plan Z dos 7a. 30m. Sektor Oasis. Mycket mycket fin. Det är allt jag minns.

Magneto resistencia gigante 6b+. 30m. Sektor Oasis. Bitig start. Polerad. Fin.
Los animáculos de la placa 7b. 35m. Sektor Oasis. Get your crimp on. Lite glesare bultad än normalt för området. En finfin led för den som gillar att krimpa och att vara koncentrerad under en lång tid.
Hipotermia 7c. 20m. Sektor Algarrobo. Less på all lång uthållighet? Vill bara smälla av ett hårt krux och sedan springa till ankaret? Hipotermia kan vara leden för dig.
Nibelungelos 7c. 25m. Klassisk första 7c-onsight. Var ursprungligen graderad 7b+ och många hävdar att den är lätt för graden. Jag tillhör icke dem. Jag tyckte den var knallhård. Lite glesbultad. Uthållighetsklättring på lister.
El Bufa 8a. 40m. Sektor Balconcito. Ett måste för de som har nivån. Onsightvänlig, men det är inte över förrän det är över. Fråga mig, jag vet.
Altos, guapos y fuertes. 8a. 40m. Sektor Pared Blanco. Med ett namn som detta (Gamla, vackra och starka) var jag naturligtvis tvungen att prova. Jag blev inte besviken. På ledens kvalitet dvs. Inte heller denna är över förrän sopranens slutaria klingat av.
Segui lluitan 7b. 35m. Sektor Nanopark. Lång och varierande. Krimpar, juggar, flak och tufor.

Bor man i refugion så kan man fråga världarna om tips på leder. Jag tror inte någon kan överträffa deras kännedom och entusiasm för klättringen i Chulilla.



Utrustning

Minst ett okapat 70m rep. 80m om ni har. 20 kortslingor per person. Åtminstone fem långa kortslingor (typ petzls längsta kortisar) och en 60 cm slinga om ni vill klättra de allra längsta lederna.

Säsong
Höst, vinter och vår. Denna del av Spanien är väldigt torr och det regnar mer sällan än i Katalonien. Det är möjligt att klättra här över jul och nyår. Jag skulle vilja säga att det är ett säkrare resmål för en jul-nyårsresa än Siurana.

Boende
Vill man bo på Refugion El Altico bör man maila eller ringa (+34 650 82 92 40) dem innan. Refugion är inte alltid bemannad så det är bäst att boka. Refugion är mycket ren, vacker belägen, har pool, en fantastisk inomhusvägg, välutrustat kök, och fina sovsalar (3-15 personer per sal. Det är bäst att boka i tid om man vill slippa den stora sovsalen.)



Det finns dessutom gott om lägenheter i byn. Klättrarnas högsäsong är resterande turisms lågsäsong...


Mat
Det finns en liten matvarubutik i Chulilla, och är man van att laga mat utan halvfabrikat så räcker den gott och väl. Refugion har bra mat, men köket är inte öppet varje kväll. Det finns ett antal resturanger i Chulilla och närliggande byar, men vi har inte provat dessa.

Resa dit
Närmaste flygplats är Valencia (en timmas bilfärd från Chulilla). Alicante ligger ungefär tre timmar från Chulilla. Madrid ligger drygt tre timmar från Chulilla.

Guidebok
En tvåspråkig (engelska/spanska) säljs hos tobakshandlaren mitt i byn och i Refugion. Föraren är rätt ny men redan lite bristfällig med alla nya leder som satts upp senaste året. Jag tog ett antal screenshots från climbmaps.com och sparade de i min telefon som komplement.

Klätterutrustning
Närmaste butik som säljer klätterskor och krita ligger i Valencia en timma bort.

Länkar
http://climbmaps.com
http://chulillaclimbing.com
http://www.ukclimbing.com/articles/page.php?id=6242

kommentarer

Kristoffer Lindbäck gör ‘A day in life’ (8b)

Kristoffer Lindbäck satte personbästa på led på kvällen den 17 september genom att länka "A day in life" 8b i Niemisel. Grattis!

Nöjd Kristoffer. Foto© Klas Morin

kommentarer

Johan Hasslow, Finska skriket

Vi säger grattis till Johan Hasslow som klättrat sin första 8a (9–), Finska skriket på Rösåsberget. Finska skriket, liksom de flesta sportleder på Rösås, sattes upp av Saku Korosuo under tiden han bodde i Umeå och har en handfull repetitioner.

Johan gjorde dessutom nyligen en av mycket få repetitioner av andra replängden av Halvvägs till himlen på Offerhällan, på blick dessutom!


Finska skriket tick from Umeå Climbing on Vimeo.

kommentarer

När lammen tystnar, Markus Lehtonen

Slouppi rapporterar att i augusti repeterade vår vän maskinen Markus Lehtonen, som ju också besökte Niemisel i fjol, “När lammen tystnar”, 8b+ (9+). Dessutom lyckades han städa bort “Jedi mind trix” på tre försök.

Det här är Markus. Leden han klättrar är inte När lammen tystar, men man kan inte få allt.

kommentarer

Sänt och gjort de senaste halvåret del 1

Ja just det, medan jag och Magnus har sovit vid rodret (eller rättare sagt: riktat vår energi mot andra saker en denna blog... mer om detta senare) har naturligtvis det skickats leder både till höger och vänster.

Jari på Jedi mind tricks. Foto: Jonas Wiklund

Färskaste nyheten är att Uleåborgs ålderman Jari Pöllänen äntligen, efter sju resor och åtta bedrövelser, fått ihop Jedi mind tricks 9 (8b) i Niemisel. Ge aldrig upp!

En gammal nyhet är att Pitekometen och räckhävsmästaren Patrik Landberg sydde ihop He-man 9- (8a/+) och dess utstegsvariant 9- (8a+) i början av sommaren.

Patrik nöjd och belåten efter He-man. Foto: Johan Norén?

Film då Patrik klättrar utstegsvarianten i kamoflagekläder...

 

kommentarer