Årets sänd! Plötsligt händer det! Dag Knutssons klättrar sitt ständigt blöta projekt i Anna-Lotta-kammaren / Skravelsjö - Umeå. Dag började försöka på “Livstid” för tretton år sedan. Sedan dess har han hunnit bilda familj, byta karriär, starta ett framgångsrikt företag och byggt hus. Och nu också sänt “Livstid”.
På sin facebook-vägg skriver Dag:
Tycker det är sällan men idag hände det, träning ger färdighet. Ingen händelse för världen, eller ens byn. Årets händelse för mig. Efter oändligt antal anmarscher, uppvärmningar, gasflaskor, kritblock, sekvensutprovningar, besvikelser, flappers, fall, sår i händerna, värk i armbågarna, minneskort, ja t om kameror och allmänt astronomiskt slit under de senaste 13 åren fick jag i eftermiddag klättra Skravels hjärta, Umeås kanske äldsta ogjorda boulderprojekt – Anna-Lotta kammaren.
Tänkte tanken första gången jag besökte grottan och ett par år senare -2003 möblerades stenarna om lite så att det gick att klättra utan att riskera ryggbrott. Dom första försöken på detta tillsynes eviga livsprojekt inleddes.
Kan inte påstå att det är dom hårdaste flytt jag känt på, långt ifrån. Det har bara varit så förbaskat svårt att sy ihop helheten. Grottans blöta karaktär har inte heller underlättat (behöves en nästan 100% torr september och en halv flaska gas). Men det är också nackdelen att köra eget race, man fastnar i konstiga sekvenser som någon annan skulle löst bättre. Spelar ingen roll nu.
Grad mycket oklar, lycka ännu mer självklar.
Grottans mörker en aldrig sinande börda, nu väntar frihet att skörda.
Kedjade vristers värk slutar ila, jag är fri och tvångshjärnan får äntligen vila.
Aldrig mer. (det är under torra omständigheter väldigt fina flytt och bra grepp, mer kroppstungt än fingrigt, typ bara juggar) Aldrig mer. (betar gärna om något är sugen) Aldrig mer.
Tack vänner & familj som hängt med ut, stått ut med mitt tjat, låtit bli att ”sno” det från mitt ego och stöttat i största allmänhet. Och ett extra stort TACK till Charlotta, utan dig hade det aldrig, aldrig gått
Norran uppmärksammar bouldering i Burträsk med en helsida i papperstidningen och ett fem minuters klipp på deras web-tv. Benedikt Neyses och Petter Hedenström får representera Skellefteåklättrarna.
För övrigt har Ben just repeterat Replica 7B+ i Burträsk, en bestigning som han kallar höjdpunkten så länge i hans klätterliv.
På mitten av 00-talen bultade Dag Knutsson, Urban Dufva och Lycksele-sonen Conny Dahlin upp ett antal leder på Kallhålsberget strax norr om Lycksele. Av marknadsföringsskäl kallade de klippan Kallberget. Den svåraste linjen bultades av Conny, men han fick aldrig ihop den på den tid det begav sig, och nu seglar han i stället på de sju haven.
Nyligen fick klippan ett återbesök av Urban, som passade på att fria Connys gamla projekt. Urban kallar leden “Lucas” och säger att 8b passar bra som grad. Det bör då röra sig om Västerbottens svåraste led, så vitt jag kan avgöra.
Ungefär 5 km sydväst om Burträsk ligger det återupptäckta Bjärnberget. Det visar spår av några äldre bultade 90-tals leder men besöks nog idag endast för dess ståliga boulderlinjer. Högt beläget med utsikt över Burträsk kyrka med en kort anmarch och behaglig skuggig miljö gör det besöksvärt även varma dagar.
Jon Lindmark på Golden Canyon, 7A. Petter Hedenström vaktar
I dagsläget finns ett 40-tal boulderproblem 5-7B, och antalet har ökat i rask takt sista tiden då Skellefteåklättrarna varit flitiga besökare. Här finns potencial för ytterligare minst 50 problem i alla grader.
Utmärkande för Bjärnberget är tydliga givna linjer utan krångel på branta, grepprika och fasta block i blandade storlekar. Landningarna kräver ofta några paddor och borstningen på det älde problemen skulle behöva en översyn. Ta gärna med stålborste men tänk på att det ligger i ett naturreservat och gå varsamt fram.
Körtid från Umeå ca 1,5 timme, 45 minuter från Skellefteå. Hår på Fötterna (6A) och den magnifika Enzo (7A) rekommenderas varmt. Skynda nu, än så länge finns chans till ära för första 7C och 8A!
Eje Velander har gjort en film med två boulderproblem i Bjuröklubb, ett “nytt” boulderområde nära Hökmarksberget mellan Skellefteå och Umeå. Bjuröklubb är väl annars mest känt för inbitna lyssnare av radions sjörapport.
Bjuröklubb from Eje on Vimeo.
Bouldering i Bjuröklubb. Problem:
Layback-sprickan
North Power x2
Johan Hasslow har gjort en fribestigning av Finska Färden, 7+(R) på Blåberget! Leden startar som Steneld (orginalstarten till höger) och slutar vid Skiljelinjens ankare. Leden rensades av Saku Korosuo som inte hann med att klättra linjen innan han lämnade Umeå för Kontinenten.
Leden har bara en kort bit med egen ny klättring, men den biten lär vara mycket fin med bra sprickklättring innan sprickorna dör ut och ersätts av väggklättring den sista biten.
“Bra säkringar strax nedanför fötterna när man gör de svåraste flytten, sen är det lite lättare men ändå sekvensig väggklättring i några meter där man nog kan dra i hyllorna på steneld vid ett fall. Fotledsstukningspotential, inte mer tror jag”, enligt Johan. Och han är ju läkare, så han måste veta...
Johan gjorde första fria efter inövning på topprep. Vem blir först att göra den i stöt från backen?
“Dit tåget går följer vagnarna”. Att hitta nya boulders, borsta upp dem, bedöma om linjer är värda att göra, och är klätterbara, hitta sekvenser, och genomföra dessa är som bekant betydligt svårare och mer tidskrävande än att repetera problem.
Vi bjuder på en översikt över de hårdaste etablerade boulderproblemen i borrbults ungefärliga upptagningsområde för de som vill bli dragna av loket. På grund av siffermagi är tröskeln för hårda boulder satt till 8A.
Sundsvall
I Sundsvallsregionen har Fredrik Bodin länge dragit det tyngsta lasset, men det var faktiskt Christofer Björklund som för tio år sedan satt han upp den första åttan i regionen: Saga, på Raholmen.
Saga var den första, och är säkerligen också den mest repeterade åttan i mellersta Norrland.
Fyra år senare sattes den andra åttan i området då Fredrik Bodin la till en sittstart till sitt jättedyno “Matrix” i Krokviken. Det bör också nämnas att Fredrik har satt upp ett dussintal 7C+ i Sundsvallstrakten för de som vill bygga en rejäl bas av sjuor innan de testar åttor... En av dessa, Marni på storblocket i Marna, gjorde han året efter—och då ingen annan lyckats klösa sig upp och efter att ha testat och funderat har Fredrik beslutat sig för att uppgradera denna till 8A
Det dröjde ända till 2012 innan nästa 8A satts upp runt Sundsvall. Då Per Wermelin gjorde “Sending demons” en travers in från vänster till Bodins problem "Reload".
För Sundsvallsbor finns ju alltid möjligheten att åka söderut mot Söderhamn/Gävle där bland annat Mattias Flodin satt upp ett antal åttor under 00-talen. Den lokale klättraren Patrick Olander och besökande klättrare från Stockholmsregionen har också satt upp ett antal åttor de senare åren.
Östersund
Trots att en av sveriges starkaste bouldrare ursprungligen kommer från Östersund finns det, mig veterligt bara en åtta i Östersund, Ytterligheten assis, som sattes upp av Mikael Andersson för sju år sedan.
Härnösand
Inga åttor vad jag vet. Umeå-Övik
Längre norrut har det gått tyngre med bekräftade/bevittnade åttor. Den första åttan i Ume/Norra Övik-regionen är möjligtvis en eliminationsvariant av Nirvana i Mosjön, Nirvana indirekt, som gjordes av Linus Malm hösten 2010. Linus är definitivt den som dragit det tyngsta lasset i Ume för utveckling av nya hårda boulderproblem, och i Mosjön satte han upp en ny åtta i höstas då han återigen klättrade sittstarten till Mumana, som efter att den förlorat en jättejugg under taket gick från sandbaggad 7C+ till 8A+.
Mosjön fick också finfrämmande av Armin Buc under 2012, som då passade på att göra sittstarten till Soulweeper, 8A+/B, en linje som många suktat efter—men ingen riktigt hade begripet hur man klättrar. Se på filmen innan ni testar själv. Klättrare med svag bål och rumpmuskulatur gör sig icke besvär.
Linus Malm gick också sittstarten till Kunoichi i Skravelsjö våren 2012 som sin tredje 8A (varav två är förstabestigningar).
Skellefteå
Det finns en del fin bouldring runt Skellefteå, men inga åttor vad jag vet.
Norrbottenskusten
Runt Lule har delar av den finska bouldereliten agerat lok och satt upp en del åttor de senaste två åren. Den första åttan, Sami Haapakoskis Veni, vidi, vici, kom på sommaren 2013 då Sami Haapakoski och Jani Lehtola blev övertygade av några Luleklättrare att de skulle besöka Ängesbyn. Sami satt också upp en till 8A (Catch and kill) i Ängesbyn samma sommar. Senare på hösten lade Anton Johansson från Helsingfors till två flytt till starten av Veni, vidi, vici för 8A+.
Den höga sittstarten till Veni, vidi, vici räknades som det svåraste problemet i området tills i höstas då Jani Lehtola lade till en sittstart till Livstid i Rian, vilket blev den andra 8A+ i Luleregionen. (Sittstaren finns på film )
Screencap från filmning av Livstid assis
För Lulebor finns ju också möjligheten att utforska Norra Finland där Jani Lehtola har satt upp problem ända upp till 8B+, alla exemplariskt filmade.
Tidslinje
2005-09-12 Saga 8A, Raholmen, Sundsvall
2008-05-17 Matrix Reloaded 8A, Krokviken, Sundsvall
2008-08-31 Ytterligheten ss 8A, Stugun, Östersund
2009-10-10 Marni, 8A, Marna, Sundsvall
2010-10-21 Nirvana indirekt 8A, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05/06? Soulweeper ss 8A+/B, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05-26 Sending Demons 8A, Bergafjärden, Sundsvall
2012-05-29 Four Noble Truths 8A, Skravel, Umeå
2013-07-11 Veni, vidi, vici 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-07-27 Catch and kill 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-09-?? Veni, vidi, vici ss 8A+, Ängesbyn, Luleå
2014-09-23 Nya Mumana ss 8A+, Mosjön, Örnsköldsvik
2014-10-21 Livstid ss 8A+, Rian, Luleå (Kalix)
kommentarer
Alfred Sahlén har klättrat den högra sittstarten till Bermudatriangeln. Problemet sattes upp av Linus Malm för ett tag sedan, och efter lite velande föreslog Linus 7C+ som grad. Alfred som tvingats gå i oss Umegubbars snåla skola anförde naturligtvis 7C i sin loggbok.
Film här
Bermudatriangeln startade ursprungligen mitt i taket i det lilla boulderområdet utanför Flurkmark. En mysterisk sitstart från vänster rapporterades en gång i tiden in, men tycks vara obekräftad och möjligtvis oklätterbar annat än för räklar, vilket ju i och för sig borde passa Alfred väl.
Carlos Cabrera på Bermudatriangeln. Foto: Jonas Wiklund
Snön har smält, klippan torkat och säsongen är i full gång.
Linn Björ repeterade igår Greven, 7B+ på Hökberget i Umeå efter tre dagars arbete. Jag tror det var personbästa för Linn och jag vet faktiskt inte om någon annan norrländsk dam gjort ett problem med högre grad? (Kommentera gärna isf!)
Robert Österholm presterade också igår med en repetition av sittstarten till Traicion, 7C+, i Skottsund, Sundsvall, ett populärt problem som han själv borstade upp för två år sedan. Gradmässigt är det också tangerat personbästa för Robert.
Samtidigt var Fredrik Bodin ute för att städa upp lite på det klassiska men kanske lite bortglömda sport- och blockområdet i Nolby söder om Sundsvall och passade på att sätta upp en ny 7C, Katod.
Längre norrut gjorde Kristoffer Lindbäck en “typ-flash” av Scarface, 7B, på det alldeles nyfunna boulderområdet i Ängesbyn 25 km från centrala Luleå.
Tillbaka i Umeå så klättrade Linus Malm sittstarten till Android, 6C, i Norrmjöle golfby vilken tydligen förtjänade ett helt nytt namn: 3, 7C+.
Bra väder över norra Sverige i går alltså!
I mer internationella nyheter så har Geir Söderin från Östersund stannat till i Schweiz på väg hem från Spanien och passade på att flasha Foxy Lady, 8A, den första i graden som Geir flashat tror jag. Mer på Geirs blogg.
kommentarer
Dag Knutsson har gjort första repetitionen av Henke Johanssons märkligt aviga Svårmodet på Degersjöberget. Än så länge är nog anmarchen lättare med skoter än till fots. Se mer hos differentstoner
Linn Björ har öppnat säsongen med en rask bestigning av boulderproblemet Mobilt arbete, 7A+, i Golfbyn.
I lördags åkte Linn, Linus Eckeskog och Mikko Mäkelä (också känd som ›Skinny Mike‹, ytterligare en finsk förstärkning till Ume-miljön) åkte till Golfbyn i lördags och skottade fram taket.
I söndags var det 3-4 minusgrader och torrt på klippan, och det gick tydligen lätt för Linn att skicka problemet i år.
»Det har varit mitt projekt jag har tänkt på hela vintern så kändes kul att kunna inleda säsongen på detta viset« skriver Linn. Grattis! säger vi och undrar om det kanske är dags för större planer?
Igår avgjordes den årliga bouldertävlingen, "Novemberdraget" i Umeå. Tävlingen har alltid lockat till sig många deltagare men till i år hade hela 123 (!) tävlande dammat av skorna och därmed sattes nytt deltagarrekord med råge. Möjligtvis hade årets nystartade Norrlandscup lockat en ut en del folk från andra orter för det var ett väldigt blandat startfält med många klättrare från både Stockholm, Östersund, Härnösand, Sundsvall, Luleå, Älvsbyn m.m.
Foto: Petra Lundmark
Poängräkingssystemet var nytt för årets upplaga och innovatören Saku Korosuo hade tidigare provat det vid en par tävlingar i Finland med gott resultat. Alla problem gav 100p som sedan fördelades mellan de klättrare som klarade det. Rättvist och med en mycket jämn placeringsfördelning som följd! Tävlingsproblemen var välbyggda och varenda millimeter av väggen utnyttjades på något sätt.
Vinnaren Jocke Berglund ! Foto: Petra Lundmark
Herrarnas klass vanns av Jocke Berglund från Stockholm i, vad jag skulle vilja säga, överlägsen stil. Han vann kvalet med 234,68p och såg helt omänsklig ut i finalen. Tvåa blev Danny Medina (?) efter en stark finalklättring. Tredjeplatsen togs av fjolårsvinnaren Adam Evanne från Luleå som var tvåa i kvalet med 168,38p. På damsidan var det jämnare och här drog fjolårsvinnaren Linn Björ, UKHK det längsta strået och vann med knapp marginal över Nanna Söderin från Östersund. Trea blev Anu Korosuo också hon tävlande för UKHK. Damcupen ser därmed ut att kunna bli en jämn och fin historia över tre deltävlingar!
Anu Korosuo på ett av finalproblemen. Foto: Petra Lundmark
Det enda som fanns att gnälla på var väl trängseln. Undertecknad tog sig aldrig upp på "balkongen" för att testa de problem som var byggda där eftersom det vid den tidpunkten var 15 min kö och "en ut en in" tillämpades. IKSU är i minsta laget för att hålla tävlingar av den här kalibern och det är kanske dags att ledningen på bygget sätter spaden i jorden och ser till att Norrland får en ordentlig tävlingshall för både rep och bouldering då intresset helt klart verkar finnas. Herr 1. Jocke Berglund - Sthlm 2. Danny Medina - Sthlm
3. Adam Evanne - Luleklättrarna
Dam
1. Linn Björ - Ukhk
2. Nanna Söderin - Östersund
3. Anu Korosuo - Ukhk
Komplett resultatlista är utlagd av IKSU klättring och den hittar du HÄR!
I alla fall. Mobilt arbete sitt är en ny 8a signerad Linus Malm, 10-12 flytt ren styrkeuthållighet på hyggliga grepp på skön sten. Den har redan repeteras av Magnus Larsson, och är därför den enda åttan som jag vet repeterats i Umeregionen.
Johan Hasslow har i höst repeterat ett antal mirkoleder / höga block i Esset. Som kronan på verket så gjorde Johan den andra repetitionen av undertecknads Oktoberfesten (6B+). Oktoberfesten är åtta och en halv meter hög ovan en rimligt platt och bra landning, men har ett besvärligt och lite känsligt flytt upp till rampen som hänger ner en meter från toppen.
Oktoberfesten är mentalt svår och klättrades första gången för tio år sedan efter rensning och inspektion från topprep, då de första försöken i stöt från backen fick avbrytas på grund av skitig klippa.
Sedan dess har den bara repeterats av Jens Åström.
Passa på nu i höst när vädret är fint, en bestigning utan varken topprepsinövning eller inspektion från firningsrep är fullt möjlig för svaklättrare med gott huvud och starka fotleder.
Snorres Edda upplyser att Odens spjut Gungner tillverkades i Svartalvaheim av Ivaldes söner, på Lokes begäran.
Gungner är också namnet på en spricka på Blåberget som går fritt i grad 7+.
På Blåbergsträffen gjorde Anu Korosuo vad som möjligtvis var den första kvinnliga repetitionen av Gungner.
Kanske heter leden »Gugner«, vidare undersökningar skall göras.
Linus Malm åkte till Magic Wood i sommar och repeterade bland annat boulderproblemet The right hand of darkness som sin första 8A utanför Norrlands gränser.
Väl hemma så har Linus fortsatt kämpa på med utvecklingen av boulderingen runt Umeå. I går satte Linus upp en sittstart till Bermudatriangeln i Flurkmark. Boulderproblemet startar med det man når sittande på rumpan under taket längst ner till höger; Linus startade med höger hand på en stor kloss och med vänster hand på något litet fras.
Sitten till Bermudatriangeln lägger till fyra handförflyttningar till originalproblemet och gör hela klabbet till en styrkeuthållighetsfest på tretton flytt. Linus tror att problemet är 7C eller 7C+ och säger att det är det finaste problemet i den graden i Umeås närområde (ifall Mosjön inte räknas med).
Rykande dagsfärska nyheter är ju normalt inget vi sysslar med här på Borrbult (bland annat så förbigås nya hårda boulderproblem i Sundsvall i allmänhet med fullständig tystnad).
I alla fall så klättrade Linus Malm idag lågstarten till Kunoichi på fältet S2 på nedre sidan av Djäknebölsklinten. Problemet är runt grad 8A och har tre både svåra och hårda flytt innan den lättar upp. I mitt tycke är problemet det kanske finaste av de hårdare problemen i närheten av Umeå, och vill man klättra finare hårda problem måste man åka ner till Mosjön.
Ståstarten är en av Umeås finaste 7A och sattes upp av Dag Knutsson och arbetslaget som låg bakom utomhustävlingen SBO 2004 då området S2 öppnades. (En kunoichi är för övrigt en kvinnlig hemlig agent från japans feodala epok.)
