2015-09-28

Himmelen direkt, 8, Offerhällan

Johan Hasslow firade i går sin 29 födelsedag genom att göra första fribestigningen av “Himmelen direkt”, 8, på Offerhällan i Åsele. Från första standplats på “Halvvägs till himmelen”, där denna går ut höger i det stora vänstervända diedret fortsätter man i stället rakt upp längst en fingerspricka genom brant terräng.

Gustav Svensson på starten av Halvvägs till himmelens första repl. Foto: Johan Hasslow

När fingersprickan tar slut sitter det ett bultat ankare i Indian Creek stil. Leden är knappt 40 m och mycket luftig på toppen, men säkringarna är bra.

Johan brukade ungefär tre dagar allt som allt för att knyta ihop leden. Det är inte direkt lättsamt att stöta på Himmelen direkt då man måste klättra en 30 meters vertikal handspricka innan man kommer till de svårare partiet.

För den väldigt starke så tror jag det för övrigt är möjligt att hitta en linje som fortsätter ända upp till toppen av klippan, och då pratar vi om en 58 m replängd i nionde graden.

Tillsammans med Ljudvallen är Himmelen direkt den andra leden i grad 8 på Offerhällan, men jag gissar att Himmelen direkt är en smula hårdare än Ljudvallen som fick en lite generös grad då det begav sig.



Himmelen direkt from Umeå Climbing on Vimeo.


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-25

Klätterkurser i norr

När redaktionen började klättra så lärde vi oss klättra i stor sett på egen hand: kompisar med mer eller mindre erfarenhet, en bok på biblioteket och guds försyn var allt som krävdes.

Tack och lov finns det bättre och säkrare sätt att lära sig klättring idag.

Vill man lära sig hur klättring utomhus går till så finns det ett antal aktörer, både ideella föreningar och privata aktörer som är certifierade av svenska klätterförbundet att bedriva verksamhet.

Samtliga certifierade instruktörer finner ni via svenska klätterförbundet

I Umeå kan man anlita företaget Klättring i Västerbotten som drivs av Landry Larrive

I Luleå bedriver Joakim Leonardson verksamhet under namnet  Jockes klätterskola

Annars finns det ofta möjlighet att gå en kurs genom någon av klubbarna: Kiruna Klätterklubb, Luleå Klätterklubb, eller Umeå Klätter- och Högfjällsklubb.






Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-23

Taghia—Nordafrikas kalkstensparadis

Klättringen

Mestadels 7-20 replängders turer på vertikal kalksten av den högsta kvalitet man kan föreställa sig. En blandning av hel- och nästan hel-bultad väggklättring, stödbultad sprickklättring, och helt obultad klättring. Merparten av lederna är mellan 200 och 700 meter och det är dessa leder som är anledningen till att man sätter sig på flyget till Marocko.

Det finns också en del sportklättring i Taghia med en liten nybörjarsektor, två sektorer med sjuor och en tufasektor med några få lätta åttor (som ser riktigt fina ut!). I Zahouiat Ahnesal (där vandringen mot Taghia börjar) finns också ett antal sportsektorer med klättring mellan 5 och 8b+ ungefär.

En del av de äldsta lederna följer de lättaste vägen upp till topparna längst kammar har klättring upp till max grad 4/4+. Dessa leder klättras väldigt sällan.

För den moderna klättringen i Taghia är det nog bra om man är stabil på fransk grad 6c. De tre lättaste moderna lederna i Taghia är La rêve d'Aïcha (6a+, 160m m), Belle et Berbère (6b+ [6a+ obligatorisk], 300 m) och Au nom de la réform (6c [6a obligatorisk] 300 m). [Den obligatoriska graden anger hur hårt man måste klättra för att ta sig upp om man drar i säkringar. Ibland ges olika obligatorisk grad beroende på om man har tar med en skyhook eller inte, men i Taghia antas det att man inte har en skyhook på racket.]
Klätterstilen är jämförbar med Verdon. Klättringen är runt vertikal, i bland lätt överhängande, i bland lätt svaig. Alltid fingerintensiv, ofta teknisk, och det finns sällan kritspår att följa. Graderna går också bra att jämföra med Verdon, speciellt i sexaregistret. En vertikal 6b+ är sällan lättköpt i Taghia.

3 replängden på À boire, ou je tue le chien, 6c (6b obligatorisk) 300 m.

À boire... går på den vertikala väggen på vänstra sidan

Från Belle et Berbère 6b+ (6b o) 285 m. Foto: Julia Sni
Polacker på Zebda 7b+ (6c) 260 m. 

Julia kan också både polska och klättra i berg. Från Zebda

Jag på den sista repan av Zebda. Magnifik.
Classe Montagne Épinal 6c+ 185 m. Foto: Julia Sni
Julia på Fat Guides, 7b+ (7a+ obligatorisk), 260m

Julia på den sinnessjukt fina Fat Guides, och den finaste replängden med (sista repan)

Legendariska leder
Börja med att googla dessa leder: Au nom de la Reform 6b+/c, À boire ou je tué le chien 6c,
Canyon Apache 6c, Haben oder Sein 6b expo, Princesse de Msmir 7a, Baraka 7b (klättras oftast som 6c/A0), Zebda 7b+, Suserro Berbere 7b+, Shucran 7c, Fat Guides 7b++, Rivieres Poupres 7b+, Fantasia 7c, l'Axe du Mal 7c, Rouge Berbère (Astroman of Africa) 7b, Le Grand Carneval 8a (6c+ obli!), Sul Fillo della Notte 7c+ (7b oblio... Rolando Lacher....), Babel 8a, Widmo 8a och Walou Bass 8c.

Guideböcker
Taghia, Montagnes Berbères av Christian Revier. Från 2009 så den saknar en hel del fina leder. En ny utgåva skulle vara välkommen. Boken är på franska.

Den legendariska Luichy har en nästan fullständig guidebok på spanska över leder upp till 2008-2009 ungefär på sin sajt.

Det finns också några topos på Remi Thivel’s webbplats

Parois de Legende av Bodet & Petit listar några av de lederna med topos och lite användbar info (på franska)

Desnivel #248 (Mars 2007) har en del topos och kartor (på spanska).

Man kan hitta topos för några leder som satts upp efter 2009 på planetmountain.com, men i allmänhet är det nytursboken + gästböckerna hos Said som gäller.

Säsong
Mitten av april till mitten av juni samt september till slutet av oktober

Hygien
Säg hej! till vanlig turistdiarré. Nästan alla som åkt dit rapporterar om magproblem. Vi la reningstabletter i allt, inklusive vatten för att borsta tänderna. Vi fick diarré ändå. Piller man tar i efterhand hjälper. Koka allt vatten är nog en bra idé. Liksom att inte äta frukt som bjuds till efterrätt.

Vaccin
Hepatit A. Två sprutor med 6 månaders mellanrum. Visst skydd efter första sprutan
Difteri. En spruta skyddar i 3 år
Stelkramp. (Med det ingår i normala vaccineringsprogrammet i Sverige.)

Väder

I synnerhet meteoblues väderprognoser stämde bra för oss när vi var där.

Klätterutrustning
  • 18-20 dragare (för de allra flesta leder räcker det med 12-14)
  • Dubbelrep eller enkelrep + hissrep/firningsrep
  • Slingmaterial för standplats
  • Extra slingor för att byta ut på firningspist + ett par snabblänkar
För att ha möjlighet att klättra turer som inte är helt bultade
  • Ett set friends från fingertoppar upp till handstorlek¨
  • Ett set kil
För att kunna klättra alla friturer:
  • Ett fullt bergsrack + ev ett par pitonger

Annat i packningen
  • Ett kök för att koka vatten (vi kunde köpa gasflaskor med skruvnippel i Taghia)
  • Två par skor. Skorna blir blöta och leriga, det är trevligt att kunna byta
  • Medicin
  • Toalettpapper
  • Huvudsjal (för kvinnor. Behövs inte i Giten eller vid väggen men är en bra idé när man befinner sig i byn.)
  • Lätta och luftiga långärmade skjortor och byxor (män & kvinnor) för besök under varmare delen av säsongen
De som vill klättra på Tadarate (L'axe du mal, Sul filo della motte, Rouge berbère etc) måste vara bland de snabbaste replagen i världen, eller ta med sovsäck och liggunderlag för att bivackera i grottan under väggen. Eller stiga upp klockan tre på morgonen och starta dagen med en 3 timmars vandring.

Boende
Det finns ett antal giter med halvpension (tänk mer tehus i Nepal än Gite d'Etape i Frankrike...) Saids och Youssefs giter är de mest populära bland klättrare. Said var först att bygga en gite för klättrare och den har en nytursbok och gästböcker fulla av imponerande berättelser från klättrare på alla nivåer, från 6c-klättrare till några av de bästa europeiska storväggsklättrarna.

Bland franska klättrare är Saids gite den mest populära. Said pratar franska, hans son Mohammed pratar mycket bra franska och lite engelska. Vi bokade över telefon, men pratar man inte franska så rekommenderar jag att maila på enkel engelska i god tid. Det finns fn ingen stabil tillgång till internet i byn.

Halvpension innebär bröd till frukost, och tajin, pasta med tomatsås, eller couscous till middag (i den ordningen, med en periodicitet på tre dagar, vilket tydligen är en förbättring mot förut då det var tajin varje dag som gällde). Vi betalade 120 Dh per person och natt.

Said Messaoudi, Douar Taghia, Zaouia Ahanesal
22010 Azilal Maroc
Mobil +212668246536 (dålig täckning)
Fast telefon +212523 459 290 (till huset)
e.mail: gitesaid@yahoo.fr

Youssef Rezki, Douar Taghia, Zaouia Ahanesal
22010 Azilal Maroc.
Tel : +212 668909843
Shopping
Det finns ett antal butiker i byn. Jag har bara besökt La Boutique Jamal. Den är alltid öppen, men man måste ropa på dem så kommer det och öppnar luckan. När vi var där sålde de: vatten på flaska, snabbkaffe, gasbuteljer (med skruvnippel, de minsta), coca cola, sardiner, enorma påsar couscous, nötter, chokladkakor, salt och tvål.

Kvinnan som skötte butiken kunde inte räkna.  Hon sa vad varje sak jag köpte kostande och väntade på att jag skulle summera ihop inköpet: det tog ett tag för mig att förstå att det var mitt uppdrag.

Civilisationens frukter
Sedan 2013 är Taghia uppkopplat till elnätet. Saids gite har till-och-med varmvatten för dusch! Det finns viss täckning för mobiltelefon. Ibland finns det också G3, men roaming är sinnesjukt dyrt: skaffa ett simkort med Meditel (ingen annan operatör har täckning). Vi köpte ett kort med internet-access (800 MB för 200 Dh) åt Mohammed och han satt upp sin telefon som en wifi-router, men det är kanske enklast att köpa ett simkort i Marrakesh.

Hitta dit
Flyg till Marrakesh. Det enklaste är att boka en Gite i Taghia i förväg och låta Giten ordna med resan mellan Marrakesh och Taghia.
Karta

I stora drag går det ut på att åka från Marrakesh till Azilal med taxi eller buss, sedan fortsätta med taxi till Zaouiat Ahnesal (75 km längs halvdant asfalterad bergsväg). Från Zaouiat Ahnesal är det ungefär 2 timmars vandring längst åsnestig upp till Taghia. Det kostar 100-120 Dh att hyra en åsna och åsneförare. Åsnan tar upp till 70 kg packning. Vandringen är ganska enkel, 300 höjdmeter längst en välpreparerad åsnestig.

Vägen mellan Marrakesh och Taghia
Vi åkte taxi hela vägen från Marrakesh till Zaouiat Ahnesal och betalade 1200 Dh. Det tog ungefär 6 timmar med några småstopp och stopp för lunch i Azilal.

Räkna med att starta i Marrakesh på morgonen och komma fram i Taghia på kvällen, eller stanna i en Gite i Zaouiat Ahnesal och gå upp till Taghia på morgonen.

Vandring upp från Zahouia till Taghia. Taoujdad är det snygga solbelysta berget i bakgrunden



Getaherdar bygger ibland imponerande stigar

Sydvästväggen på Oujdad var tyvärr för varm för sin höjd i mitten av September

Mer berber-stig


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-22

Skotest: 5.10 Verdon

I somras fick redaktörn (både jag och M. tituleras helst så) ett par 5.10 Verdon tillskickat sig för test. Verdon är en styv sko som 5.10 har utvecklat med vertikal småstegsklättring i åtanke, och den passar speciellt bra för fler-replängders väggturer.
5.10 Verdon. Foto: JW

Då det var alldeles för varmt för just Verdon i somras så lät jag dem ligga i en låda. Jag tog med dem till Tarn och klättrade en vertikal replängd i dem, och de verkade bra. Så bra så att när jag nyligen åkte till Taghia i Marocko så var det de enda skorna jag stoppade i packningen.

Skall jag vara dryg (och det skall jag ju) så rör det sig om en mindre känslig och blåfärgad version av La Sportiva Miura för de som gillar 5.10-gummi bättre än Vibram-gummi. En utmärkt sko för långturer av vägg-klättringskaraktär där klättringen är så svår att man inte kan såsa runt i sin vanliga skomodell men i en storlek större.

Verdon är asymmetriska och svagt bananformade (se vår artikel om att välja klättersko) med en relativt tjock sula och en innansula. Den relativt tjocka sulan var varmt välkommen i Taghia då kalkstenen där är otroligt nötande, men för replängder på absolut maxnivå kan det vara en smula begränsande.

För min fot var skon bekvämare direkt från skokartongen än de andra alternativen som 5.10 erbjuder för småstegsklättring (anasazi vit etc). Skon är i naturläder med en tunn fordring, så de går ut litegrann men inte särskilt mycket—köp dem inte allt för trånga om ni skall ha dem för långturer. För mig är hälen betydligt bekvämare än Anasazi.
Jag kör med oknytta 5.10 skor som de starka gubbarna (U. Dufva & S Mcclure).
Det verkar funka bättre för dem. Foto: Julia Sni. 

En del gillar inte knytskor på långturer då det tar längre tid att ta på sig dem igen om man luftar hälarna på standplats. Tydligen är en velcro-version på gång.

För att sammanfatta så fungerade 5.10 Verdon bra på 7-10 replängders turer på vertikal kalksten med många små dropp-pockets, jag tror det kommer bli en populär sko för både det ändamålet, samt som all-round prestationssko för lite större klättrare.

Alternativ: För de riktigt svåraste långturerna där man ändå hissar en säck så kan man ju ta sina favoritskor för krux replängderna och en lite bekvämare sko (samma sko i större storlek t.ex.) i säcken. Annars har La Sportiva sin modell TC-pro som en sko speciellt för långturer, men mer som en specialistsko för granit.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-04

Dagens boktips: Parois de légende

Parois de Légende (2011), Stéphanie Bodet & Arnaud Petit, Glénat förlag (ISBN 9782723483285)

Svenska klättrare har i allmänhet ganska bra koll på långturer i Norge, Yosemite och möjligtvis Alperna. Men det finns en hel värld med långturer som bara väntas på att upptäckas.

Att få en överblick är nästan omöjligt, men ett franskt försök är Parois de Légende, skriven av bergsguiderna och världscup-vinnarna Stéphanie Bodet och Arnaud Petit. Det är en guidebok med utvalda leder på 78 klippor runt om i hela världen.


Naturligtvis är boken skriven med en provensalsk syn på världen och vad som är värt att klättra, och begränsas av var de varit och gjort. Således listas endast bara två leder i Canada och en led i Pakistan (Eternal Flame, om vilken man blir upplyst att det “kort och gott är den vackraste klätterleden bland världens alla berg”).

Det jag kan säga från att klättrat ett tiotal leder från boken är att om det finns en topo över en led i Parois de Légende kan man vara helt säker på att få en upplevelse helt utanför det vanliga.

För varje led får man en ritad topo, lite foton, information om säsong och anmarsch och franska grader, inklusive obligatorisk grad, dvs vilken grad man minst måste klättra om man drar i säkringar. Obligatorisk grad säger väldigt mycket om en led (så länge det inte är en spricka då obligatorisk grad = 0)

För varje led föreslås också ett antal leder som man göra istället. Totalt beskrivs drygt 200 leder detaljerat och runt 400-500 leder namedroppas.

Boken listar inga turer i Norge.


Topo med detaljerad information för de rekommenderade lederna



Innehållsförteckningen







Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-03

Klätterhallen i Kiruna är redo!

I slutet av augusti monterades de sista greppen ner från Kiruna Klätterklubbs gamla vägg på I22. Kommunen har bekostat en ståtlig Triax-vägg, byggd av Fugu-sport, i Tarfala-hallen. Väggen, som vi skrev om tidigare, är tretton meter hög och rymmer elva rep, så det ryms en hel del klättrare samtidigt. Väggen har varit öppen lite i smyg sedan början av Juli.

Väggen och boulderväggen. Foto© Håkan Eklund.
Viss förståelig panik uppstod dock bland entusiasterna när det stod klart att det inte byggts en boulderdel. Kirunas kommun tycks dock vara bra att ha göra med från klätt
erperspektiv, och klubbens aktiva medlemmar med Fredrik Hansson och Christer Bjuhr i spetsen med stöd från Svenska klätterförbundet lyckades övertyga kommunen om att köpa en bouldervägg att ställa bredvid.
En del av dödsstjärnan. Foto© Håkan Eklund.

Fugu-sport fick således instruktioner om att rita en brant boulderdel. Boulderväggen är åtta meter bred men eftersom den är brant (fyra meter överhäng) och konvex så har den ändå 50 m2-yta

Invigning av Tarfarahallen. Foto© Jon Moln Teike

Den trettionde augusti var det invigning för Tarfarahallen: kommunalrådet Kristina Zackrisson klippte bandet. Fotbolls- friidrotts- och klätter-klubben visade upp sina aktiviteter. Klättring var såklart populärast, och hade kö på lederna från öppning till en halvtimme efter stängning, vilket bådar gott för Kirunaklubbens planerade ungdomsverksamhet.
Prova-på-klättring visade sig populärt!  Foto© Jon Moln Teike

Kirunaklubben är typ trettio år gammal, det tycks röra sig om lite osäkerhet när1 klubben startade sin verksamhet, och har knappt hundra medlemmar. Med en ny klubbvägg lär det vara lätt att komma över hundragränsen. Med tanke på hur många stjärnor som Kiruna fostrat, från Ulf Björnberg till Malin Holmberg2 lovar det gott för svensk klättrings räkning!


Fotnoter
1 Tips från coachen: kolla igenom SKFs årsmötesprotokoll
2 En fullständig lista skulle vara chockerande lång för en småstad på tundran.



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-01

Destination Briançon

För den som vill styra sin resa söderut för sportklättring under Juli-Augusti finns det inte så många vettiga destinationer. I Frankrike är förstås Céüse ett givet alternativ med rimliga förhållanden i skuggan och fin klättring i gradspannet 6a till 9a. Céüse har klättring i yttersta världsklass men är trots sin timmeslånga branta anmarch mitt i den stekande solen absolut överfull av folk i Juli och framförallt i Augusti.

Ett annat sydeuropeiskt alternativ under högsommaren är klättringen runt Briançon i de franska alperna. Dalgången Serre Chevalier är välkänd för skidåkare, men det bjuder också på en hel del sportklättring på mellan 1000 och 2500 meter över havet (samt  långturer, bouldering, sommaralpinism under sommarhalvåret, och skidåkning, vinteralpinism, isklättring och mixad klättring under vinterhalvåret).
Anmarcherna är inte alltid fula. Foto: JW
Eftersom det finns nordvänd klättring på hög höjd är det ett av de få ställen man inte bara kan överleva en fransk värmebölja utan även klättra i hyggliga förhållanden.

David, en svensk som bor i dalen, försäkrar om att det finns klippklättring på sydvända klippor som även funkar i januari-mars, och hälsar att Pouit, Fressinier, St Crepin, och Raph är lämpliga sektorer. Jag har dock bara provat sommarklättringen.

Klättringen sker på mindre klippor med mellan 10 och 50 leder runt om i dalen. Det innebär en hel del bilkörning och navigering. För de flesta besökare är det nog bäst att installera sig i närheten av L'Argentière-la-Bessée.

För att vara i alperna är vädret mycket stabilt, med runt 300 soldagar per år.

Eftersom området är mycket populärt under semestertider, framförallt i Augusti och under vinterloven, så vimlar det av campingar, stugor, hyreslägenheter och hotel. Det finns också gott om små avkrokar att ställa en van på.

Bultningen är nästan chockerande generös för mig som vant in mig med den sydvästfranska stilen. Räkna med en bult per två meter, även på mycket långa leder, så för en 40m pitch behöver man 20 dragare.

Det finns en hel del klippor som har något tveksam klippkvalitet, och för den som är allergisk mot limmade grepp och chipping på industriell skala så har dalgången ett betydligt mer begränsat utbud. Den lokala klätterföraren skrivs av ett par äldre bergsguider och deras son och brorson. Familjen är också mycket aktiva med att sätta upp nya leder. Far i familjen tycker det skall finnas leder i varje grad på alla klippor, och om det inte finns grepp för det så arrangerar han naturen i en mer önskvärd konfiguration. Detta leder givetvis till en del konflikter med andra nytursmakare, som försöker hålla sina crags hemliga så att han inte skall hinna dit och snickra. Så trots att det finns massvis med klippor i föraren så finns det också en bunt hemliga klippor, som förarförfattarna aldrig får veta om.

Klippor vi testat

Pimaï. Vertikalt till lätt överhängande klättring på nordväst-vänd klippa mitt i en skidbacke. Klippan ligger på födelsedagen1900 meters höjd och är perfekt på sommaren. Solen börjar lysa på högerdelen runt 5-tiden. Många små grepp och korta flytt. Bitivs lite halvrutten klippa, men kul klättring. Längst till höger går fem leder Pimaï ca caille, 6c+, Pimaï qui m'aille 7c+, La Shibani 8a+, I wish I knew you before, 7c/+ och Gravity jump, 8a som alla har rätt hög klippkvalitet och dessutom är väl värda att göra.
Julia Sni klättrar I wish I knew you before, 7c+. Foto: JW
Bybo på Gravity Jump, 8a. Foto: JW

La Saume. För mig är detta dalens pärla. Några håller med mig, andra har en mer  ljummen inställning till (tyvärr är min partner bland dessa). Vad som inte kan ställas på fråga är att klippan ligger bedövande vackert till, just på trädgränsen med en betesäng vid klippans fot.

Hursomhelst är klättringen väldigt lik svensk sportklättring med långa drag mellan rätt goda lister, den stora skillnaden är att lederna är mellan 20 och upp till 60 meter långa.

Klippan består av blå alpin kalksten av högsta kvalitet. Varken lim eller borrade pockets här.

Sektor 2, som är den enda sektorn vi besökt är nordostvänd och har sol till ungefär 12 på dagen, sedan är det skugga. Sektorn ligger på 2100 meters höjd, och är det för varmt där kan man gå upp till sektor 3 på 2400 meters höjd där det går en hel del fina leder sägs det. (20 nya utvecklades i år). Klättring mest i graderna 7a till 9a.
Okänd klättrar i bekymmer på Dragée Fuca, 8b+. Foto: JW

Några klassiker: Dragée Fuca, 8b+, går längst en gul strimma och sägs vara superb, teknisk och hård (en viss McColl lär ha behövt sex försök för att länka till toppen). Petit Danseuse, 8a, är fin och ypperligt onsightvänlig, i alla fall om det hänger slingor. Mystic Reveur, 6c+ är superfin men kanske närmare 7a+? Skyrunning är en fin 7b+ och den har en förlängning som gör den till 8a. Le vent de l'errance är en cool 7a+-slab till ett mellanankare, sedan följer överhängande klättring längst ett arête till ett ankare 50 meter ovan backen om man vill göra 7c+.
Jonas W klättrar Petit Danseuse, 8a, med mycket möda och besvär. Foto: Julia Sni

En bil med en viss markfrigång, eller en viss okänslighet mot skrap rekommenderas starkt. Ta ut full försäkring om ni tänkt köra hyrbil.

Henrik af Petersens provar en 8a i La Saume. Foto: JW
Atelier. Älska det eller hata det. Detta är en sprillans ny klippa efter den gamla provensalska skolan. Pyttesmå krimpers, små hala fotsteg, öppna slopiga tvåfingers-pockets och långa drag i juggiga enfingerspocket med värdelösa fotsteg gör att klättringen känns som en blandning av Verdon, Buoux och Céüse. Tycker du det är helt rimligt att Cthulhu i Verdon är 6c+ kommer du nog tycka att graderna här känns helt normala.

Klippan ligger på 1350 meters höjd och är nordvänd. Det är nog alltså inte lämpligt att klättra här de allra hetaste dagarna.

Anmarchen är besvärlig med en fix repstege i stället för en via ferrata. Tricket är tydligen att hälkroka i stegen. Jag gick hand över hand med fötterna släpande i väggen och var mer slutkörd än uppvärmd när jag kom upp till hyllan lederna startar från.

Vi gjorde bara ett kort besök, men kan rekommendera framförallt King Line, en 7c som dessutom kändes helt normalt graderad, och en brutal 7a+ till höger på klippan.

Jo Trango Fin klippa med klättring från 6a till 7c med många låga sjuor på 1300 meters höjd. Solen kommer på just efter 12, så den måste nog kombineras med andra klippor i närheten. Man kan till exempel vila några timmar vid älven och sedan köra till Rocher des Brumes som sägs vara fin, eller till ovannämnda Atelier

Fessourier Fin norvästvänd klippa på 1350 meters höjd. Går bra alla dagar utom de allra varmaste. Solen kommer på ett slag vid 5-6 tiden, men försvinner strax utom runt midsommar då den står högt nog för att skina längre. Mestadels vertikala sjuor, många nästan 40 meter långa. Vi spenderade några dagar här och jag tror jag provade alla leder på huvudektorn utom tre. Alla leder är fina eller mycket fina utom möjligtvis Sauvons la planéte 6b+ some dessutom är galet hård, och en 7a just till höger om denna. Bäst var Therapie Genial, 6c+, D'art d'art, 7a, Million Dollar, 7a+, Cause Tojours 7b, Christian Xerox, 7c, och Grande Arche 7c+ (som alltid var upptagen, så den har jag inte testat, går på rekommendationer).

Botten av klippan är vattenpolerad och superhal. Sedan blir friktionen bättre ju högre man tar sig. Det tar ett par leder innan man vänjer sig med friktionen i starten av lederna, så börja försiktigt!

80 m. rep är väldigt trevligt att ha, men det går tar sig ner från de flesta leder med en 70 m genom att använda mellanankare.

Grand Bois ligger just nedanför Tournoux och träffas av solen runt femtiden. Båda de första två sektorerna är fina, båda tar man sig till med en via ferrata. Den vänstra sektorn har en bekväm hylla och på den högra får man vara inklippt hela dagen. Jag hade flunsa då vi var till den vänstra sektorn och låg mest i fosterställning, Julia rapporterar dock om många fina låga sjuor. Det går en klassisk 8a/+ med kompressionsklättring där också. Klättringen på högra sektorn var fin, men en sandbagsvarning utfärdas för L'été des stars, en exponerad och lite skräckig 6c+ som jag gladeligen tog 7b för. Minst.

Tournoux ligger på 1700 meters höjd och går in i skuggan vid 12-tiden. Blandande grader och lutningar, men vi klättrade bara där en dag och gjorde ett antal vertikala saker på vänstra delen av huvudsektorn. Inget speciellt att rekommendera.
Jonas W får tokpisk av Final fantasy 7b+? Foto: Julia Sni
Klättrare i Tournoux. Foto: Julia Sni

Praktisk information

Resa dit Milan, Geneve och Marseille ligger alla på ungefär tre timmars avstånd till Briançon. Det är i allmänhet lättast att hitta lågprisflyg till Milan. Man behöver hursomhelst en bil, så antingen får man köra hela vägen ner eller hyra en bil för hela resan.

Det är knappt två timmar mellan Céüse och Briançon, så det går utmärkt att kombinera de båda.

Utrustning: Helst ett 80 m rep. 70 m duger till den mesta klättringen. 18 kortslingor, varav 4-5 fullängds (27 cm).

Topo: Briançon Climbs. Text på engelska och franska.
.
Världscupen på besök i Briançon. 5000 kvinnor och män med stora underarmar i publiken. Foto: JW
Stor underhållning. Foto: JW

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer