Visar inlägg med etikett nyturer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nyturer. Visa alla inlägg

2015-10-28

Ny 8b i Lycksele

På mitten av 00-talen bultade Dag Knutsson, Urban Dufva och Lycksele-sonen Conny Dahlin upp ett antal leder på Kallhålsberget strax norr om Lycksele. Av marknadsföringsskäl kallade de klippan Kallberget. Den svåraste linjen bultades av Conny, men han fick aldrig ihop den på den tid det begav sig, och nu seglar han i stället på de sju haven.

Nyligen fick klippan ett återbesök av Urban, som passade på att fria Connys gamla projekt. Urban kallar leden “Lucas” och säger att 8b passar bra som grad. Det bör då röra sig om Västerbottens svåraste led, så vitt jag kan avgöra.


Utdrag ur föraren, med korrigering :)


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-10-01

Ny nio-minus på Midskogsberget

I förrgår lade midskogsvännen Erik Massih till en naturlig länk på den finaste delen av klippan. »Hildr« startar med det hårda boulderinsteget till »Double trouble« och går sedan via ett antal nya bultar in i det nerviga utsteget på Sundsvallsklassikern »Milestone«.

Lite hårdare och lite mer ihållande än de andra 8a-lederna på klippan meddelar Erik.

Erik på Hildr. Foto: Fredrik Nyberg

Erik på Hildr. Foto: Fredrik Nyberg


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-28

Himmelen direkt, 8, Offerhällan

Johan Hasslow firade i går sin 29 födelsedag genom att göra första fribestigningen av “Himmelen direkt”, 8, på Offerhällan i Åsele. Från första standplats på “Halvvägs till himmelen”, där denna går ut höger i det stora vänstervända diedret fortsätter man i stället rakt upp längst en fingerspricka genom brant terräng.

Gustav Svensson på starten av Halvvägs till himmelens första repl. Foto: Johan Hasslow

När fingersprickan tar slut sitter det ett bultat ankare i Indian Creek stil. Leden är knappt 40 m och mycket luftig på toppen, men säkringarna är bra.

Johan brukade ungefär tre dagar allt som allt för att knyta ihop leden. Det är inte direkt lättsamt att stöta på Himmelen direkt då man måste klättra en 30 meters vertikal handspricka innan man kommer till de svårare partiet.

För den väldigt starke så tror jag det för övrigt är möjligt att hitta en linje som fortsätter ända upp till toppen av klippan, och då pratar vi om en 58 m replängd i nionde graden.

Tillsammans med Ljudvallen är Himmelen direkt den andra leden i grad 8 på Offerhällan, men jag gissar att Himmelen direkt är en smula hårdare än Ljudvallen som fick en lite generös grad då det begav sig.



Himmelen direkt from Umeå Climbing on Vimeo.


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-08-27

Bränna Boulders: Höga boulders i vildmarken

Efter att Krister Jonsson, som så många andra, jagats ut från nordnorge av atlantiska lågtryck hamnade han i sina gamla hemtrakter i Norr Ångermanlands inland.

Under en löptur passerade han några granitväggar 20 meter från vägen, med några uppenbara linjer. Efter en rejäl genomkörare med piassavakvasten uppenbarade sig fem högbollar.

Från vänster till höger
  1. “Handfast” 5c
  2. “Truck ain't Stuck” 7b+
  3. “At the Tailgate” 7b
  4. “The Return of the Horseman” 7c/7c+
  5. “Young at Heart” 6b+


Mer utförlig information hittar ni under inlägget High-ball boulder weekend på Kristers blog.



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-05-18

Nytur på Blåberget: Finska Färden, 7+R

Johan Hasslow har gjort en fribestigning av Finska Färden, 7+(R) på Blåberget! Leden startar som Steneld (orginalstarten till höger) och slutar vid Skiljelinjens ankare. Leden rensades av Saku Korosuo som inte hann med att klättra linjen innan han lämnade Umeå för Kontinenten.

Leden har bara en kort bit med egen ny klättring, men den biten lär vara mycket fin med bra sprickklättring innan sprickorna dör ut och ersätts av väggklättring den sista biten.

“Bra säkringar strax nedanför fötterna när man gör de svåraste flytten, sen är det lite lättare men ändå sekvensig väggklättring i några meter där man nog kan dra i hyllorna på steneld vid ett fall. Fotledsstukningspotential, inte mer tror jag”, enligt Johan. Och han är ju läkare, så han måste veta...

Johan gjorde första fria efter inövning på topprep. Vem blir först att göra den i stöt från backen?




Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2012-11-09

Mobilt arbete

Av någon anledning, förmodligen en småsint sådan, har vi bara rapporterat om sittstarten till Mobilt arbete i Norrmjöle golfby på Borrbults facebooksida och icke på denna plats.

I alla fall. Mobilt arbete sitt är en ny 8a signerad Linus Malm, 10-12 flytt ren styrkeuthållighet på hyggliga grepp på skön sten.  Den har redan repeteras av Magnus Larsson, och är därför den enda åttan  som jag vet repeterats i Umeregionen.

Det finns en film på justanotherboulderingblog också.
kommentarer

2012-10-16

FA-hets i Kirgizistan

Krister Jonsson, bergsguiden från Bredträsk och kungen över Blåberget* spenderade sammans med Anna Backlund tre sommarveckor i Aksu-dalen, centralasiens motsvarighet till Yosemite. De klättrade inte bara den ultraklassiska Perestroja-sprickan som vi tidigare skrivit om här, utan satte även upp tre nya leder i denna mytomspunna dal.

Krister har skickat ut information om lederna för intresserade och har gett oss tillstånd att översätta brevet och publicera det här.


Aksu 2012

Under tre veckor, från 9 augusti till 1 september besökte vi, Anna Backlund och Krister Jonsson Aksu-dalen i Kirgizistan.

Efter en flygresa till Osh från Bishkek åkte vi bil till Uzgarish via Batken. Från Batken vandrade vi 43 km upp til baslägret med hjälp av packhäst och drevkarl.

Vårt huvudsakliga mål med resan vara att repetera Perestrojka-sprickan, 800 meter hög, 24 replängder lång, grad 8- (7b).

För att värma upp klättrade vi en bredspricka på »Petit tour Russe«, en sju replängders 7+ (7a). Detta följdes av en tur uppför den nedre sektionen av »Peak Slesova«, eller »Russian Tower 4220m«; till vänster om leden Magic Mountain satt vi upp en nytur »Lazy Lizard«, 14 replängder 6/6+ (6b), med fin klättring över sprickor och svahällar med några trevliga utklättringar.  Inga bultar placerades längst leden, men replängd 4 använde en av standplatserna på Magic Mountain.
Anna Backlund följer på Petit Rousse, en bredspricka.

Våran nytur toppade ut precis på replängd 5 av Perestrojka-sprickan, så vi fick en fin överblick av Perestrojka-sprickan innan vi firade av längs dess firningspist.

Dagen efter gick vi upp till insteget av Perestrojka-sprickan och klättrade de fyra första replängderna och bivackerade innan vi klättrade till toppen helt i fri nästa dag. På toppen gjorde vi vår andra bivack innan vi firade av.

Med huvudmålet avklarat var det dags för Peak 3850 där vi klättrade en lång hård led som kallas »Magic Line«, inklusive vad vi kallade »Black Magic Corner« grad 8 (7b+), 18 replängder.  För returen satte vi upp ankare med  enkla fixa punkter.  Denna led startar 20 m höger om en italiensk led från 1998 som har fixa ankare; vi använde deras ankare för replängd ett.
Anna Backlund på Black Magic Corner, 8, ny led centralpelare på topp 3850.
Foto© Krister Jonsson
På centralpelaren på Peak 3850 satt vi också upp en kortare led på åtta replängder uppåt och vänster från »Petit tour Russe« som vi kallade »Leaning Flower Tower«, 8- (7b).  Också denna fick enkla ankarpunkter ner till botten.  För att ta er till denna led fortsätt upp förbi Tour Rousse och upp 200 meter längs rännan och sväng sedan hårt vänster över brant terräng. Håll utkik efter rösen!

När ni besöker detta område så rekommenderar vi starkt att vara försiktiga i val av lokal researrangör.  Vi använde »Asia Travel« som tog oss via Tajikistan på tillbakvägen. Då detta var oplanerat (EU-medborgare behöver inte visum för inresa till Kirgizistan) så hade vi inga visum och fick tillbringa två dagar i häkte, först hos militären och sedan hos polisen. Vi fick böta i domstol för olaglig inresa. Detta enbart på grund av en dålig researrangör. Inte en trevlig upplevelse!
Anna Backlund på vår nytur Leaning Flower Tower på topp 3850.
Foto: Krister Jonsson

Allt detta gjorde att vi missade vårt inrikesflyg och behövde boka om till Bishek. Till slut lyckades vi med några timmars marginal ta oss till Bishek i tid för flyget hem.

Sammanfattningsvis är detta en fantastisk klätterområde där det fortfarande finns många nya oklättrade linjer.

/Krister Jonsson 2012-09-26



-------
Fotnot:  Frisolo av Vikingasvärdet och Skiljelinjen, för att bara nämna två saker.
kommentarer

2012-09-03

Perestroika Crack och nytursmani i Kirgizistan

Krister Jonsson, bördig från Bredträsk–ett stenkast från Blåberget–, har sammans med Anna Backlund klättrat Perestroika Crack  8- (7b) i Kirgizistans Ak-Su dal. De repeterade den 800 meter långa turen i fritt med två bivacker, en efter fjärde replängden och en på toppen av berget (4240 m). 

Perestroika Crack friades av ett franskt replag 1993 och sägs vara en av världens finaste spricka.

Resten av vistelsen tycks ha varit än mer produktiv, Krister skickade följande korta meddelande
Men vi etablerade även 3 nyturer i området mellan 5 och 16 replängder upp till 7b+/7c på Peak 3850, central pillar och Slesov 
Mäktigt! Mer information om dessa senare.

Bilderna från Ak-Su-dalen gör onekligen att det vattnas i munnen på varje sprick- och granitälskande klättrare. För närvarande är dock den politiska situationen i landet tyvärr väldigt spänd med etniska konflikter mellan Uzbeker och Kirgiser. Utrikesdepartementet avråder från icke nödvändiga resor, men att klättra 800 meter spricka på den allra finaste fjällgraniten, vad kan väl vara mer nödvändigt?

 Inför resan till Kirgizistan blev Krister intervjuad på addnatures blog.
Perestrojka-sprickan. Foto ©: Krister Jonsson
kommentarer

2012-08-14

Linus kämpar på

Linus Malm åkte till Magic Wood i sommar och repeterade bland annat boulderproblemet The right hand of darkness som sin första 8A utanför Norrlands gränser.
Linus klättrar Bermudatriangeln ss. Foto ©: Therese Eriksson
Väl hemma så har Linus fortsatt kämpa på med utvecklingen av boulderingen runt Umeå. I går satte Linus upp en sittstart till Bermudatriangeln i Flurkmark.  Boulderproblemet startar med det man når sittande på rumpan under taket längst ner till höger; Linus startade med höger hand på en stor kloss och med vänster hand på något litet fras.

Sitten till Bermudatriangeln lägger till fyra handförflyttningar till originalproblemet och gör hela klabbet till en styrkeuthållighetsfest på tretton flytt.  Linus tror att problemet är 7C eller 7C+ och säger att det är det finaste problemet i den graden i Umeås närområde (ifall Mosjön inte räknas med).

[Senare tillägg]Hasse var inte bara nyhetsledande, han har också en intressant infallsvinkel på justanotherboulderingblog[/Senare tillägg]
kommentarer

2012-07-15

Bultkurs med Borrbult!

Utsikt över Svensbyliden. Foto: Patrik Landberg
Krossberget i Svensbyn är sedan länge ett av få berg som det faktiskt klättrats på i Piteåtrakten. Redan på 80 talet borstade Jörgen Wikström upp ett 10-tal lättare turer i 5-6 registret vilka flera troligen mossat igen. På senare tid har det topprepats på berget men miljön, med dess täta granskog,som inte är speciellt gästvänlig, har gjort att besöken blivit sporadiska. Kenneth Marklund och Håkan Eklund har i många år pratat gott om Krossberget och dess potential men av någon anledning har det inte blivit av att utveckla klippan.

På toppen av berget går "Eliasleden" och här skvallrar en skylt om att: Krossbergets branter är ett populärt tillhåll för bergsklättrare. Populärt" är väl en modifierad sanning men förhoppningsvis kommer detta att ändras från 2012.

 I våras gjordes ett återbesök och avsaknaden av ett klätterbart berg i Piteåtrakten gjorde att vi bestämde oss för att göra en insats. Piteåklubben kontaktades och gick med på att stå för material till 10 leder mot att vi introducerade några av klubbens medlemmar i hur man etablerar leder och vad man bör tänka på när man sätter borrbultar. Vidare ville de att vi satte upp lättare leder så att de har någonstans att intressera fler till utomhusklättring.

Mange instruerar. Foto: Johan Norén

Sagt och gjort, söndagen den 8 juli 2012 körde vi igång och efter 10 långa, skitiga, arbetssamma timmar hade vi fått upp 8 bultade leder i varierande grader. Det finns potential för ytterliggare 10-15 leder beroende på hur kräsen man är med kvalitén.


De mest uppenbara lederna som går att säkra naturligt lämnades givetvis orörda. Man skulle behöva rensa upp och gallra ut en hel del träd för att göra det riktigt trivsamt men det är någonting för Piteåklubben att ordna i framtiden.
Tradpotential! Foto: Johan Norén
Laban Berglund bultar och borstar "sitt" aréte. Foto: Johan Norén
Patrik Landberg sätter ankare.


Johan Norén

Lederna som bultades beskrivs i en enkel fototopo nedan.  
Lednamn står skrivet på klippan, respektera "projekten"
Hyfsad vägbeskrivning hittar ni på Sverigeföraren!

      1. Kråknästet, 6c. Laban Berglund
      2. IO, 7c. Magnus Eriksson Brändström, Adam Evanne 2012
      3. Uppvärmningen, 6a+. Patrik Landberg 2012
      4. Boondock Saints, 6a. Johan Norén, 2012
      5. Renkadaver, 7a. Magnus Eriksson Brändström, Patrik Landberg 2012
      6. [öppet projekt]  Magnus Eriksson Brändström.
      7. Curiosity, 5b. Patrik Landberg
      8. [eget projekt] Johan Norén
kommentarer

2012-07-08

Soulweeper sittstart, 8a+/b, Mosjön



Armin Buchroithner har lagt till en sittstart till Soulweeper i Mosjön, vilket lägger till 5 flytt och bumpar graden från 6C+ till 8A/B. Super-geil!
kommentarer

2012-06-27

St Hans i Hanshelleren


Jenny Johansson och Petra Rantatalo passade på att besöka Flatanger över midsommarhelgen, och Jenny har både tagit fina foton och skrivit ett trevligt resereportage som vi publicerar i hopp om fler besök från oss öster om vattendelaren.  Det glädjer oss speciellt att det numer verkar finnas klättring för alla i Flatanger, vilket borde göra det lättare att fylla en bil och dra dit! (Några av lederna finns beskrivna på headwall.com)
------------------------------------------



Nasjonal klatresamling i Flatanger 2012
Text & Foto: Jenny Johansson



Einvikfjellet till vänster och Sandmælen till höger,

två av de nybultade klipporna
Trondheims klätterklubb och Norska klätterförbundet bjöd in till klätterträff den 22:a till den 27:e juni i Flatanger. Här finns en enorm grotta, Hanshelleren, som bjuder in till ungefär hur svår klättring som helst. Då det bara är 65 mil från Umeå till Flatanger lät det lockade att spendera midsommaren där; så jag och min replagskamrat Petra packade bilen och drog i väg.

Inför klätterfestivalen hade 100 nya leder bultats. I området finns dessutom trad och bouldering. Bonden på gården Strøm hade slagit sina lägdor och gjort plats åt bilparkering och tältplatser. I ladan var det iordningställt för middagar och föredrag, i mjölkrummet var det dusch. I runda tal var det 250 deltagare: sportklättrare, traddare, bouldrare, barnfamiljer och världselit.

I föraren fanns 100 nya leder utan grad, namn eller förstebestigare (FA, first accent), där endast antalet bultar var angivet. Att klättra sportleder utan grad var en ny upplevelse och nyttig träning för ledpsyket. Den person som var först upp fick ge leden ett namn, samt ge gradförslag. Vid gården kunde man på kvällen sedan se vilka leder som var gjorda. Lite extra krydda till klättringen var det allt att få namnge en led! På kvällarna var det föredrag med de elitklättrare som var där, Ethan Pringle, Dani Andrada och Magnus Midtbø. Minnesvärt från föredragen var bland annat att få se att även proffsen ibland förlänger en slinga!

Dani Andrada håller låda i lada
Självaste hålan.  Här går de hårda lederna.
På lördagen var det klättertävling för de bästa i Hanshelleren, men undertecknad var inte där då egen klättring på annat håll lockade mer. Ryktet säger att det var ca tvåhundra åskådare och att Ethan Pringle avgick som segrare. Senare samma kväll bjöd Norska klätterförbundet på en mycket god buffé, och efter den kvällens föredrag tändes Sankt Hansbålet vid stranden.

Klätterfestivalen pågick från fredag till onsdag och vi hade sol alla dagar!  Vi kom mitt på torsdagen och stannade till söndagen. Det hela var mycket bra arrangerat och bra klättring. Vi gick en traditionellt säkrad 6- »Trang fødsel« i Hanshellerens vänsterkant som var överhängande och välsäkrad, rekommenderas! Stenen i Hanshelleren bör upplevas–den är fantastiskt, och nu finns det även en del lättare sportleder i grad 6, så det finns något för alla. (Många av trad-lederna i festival-föraren är fel inritade så det rekommenderas att titta i till exempel Trondheimsföraren).

Föraren fylls på med namn och grader
Sedan spenderade vi en hel del tid med de nybultade lederna. I de lättare graderna var det mest sva- till vertikalt, ibland märktes det att det var 100 leder bultade på kort tid då en del bultar hade kunnat vara annorlunda placerade och ett och annat grepp fick borstas fram, men i stort sett var det fina och bra leder.

Det var absolut värt 65 mil körning från Umeå. Trondheims klätterklubb har gjort ett fantastiskt arbete och bonden i Strøm är värd många guldstjärnor!      

Det var två nöjda klättrare som inte bara hade klättrat utanför komfortzonen utan också hade fått varsin första bestigning som styrde kosan hemåt.
Aktivitet på Einvikfjället

St. Hansbål
kommentarer

2012-06-18

Sillmjölke

Mitt inne i Östersund, alldeles längs en väg på bostadsområdet på Frösön ligger det en klippa med ett hundratal leder. Klippan (kvartsit?), som består av den magmatiska bergarten porfyr, är ganska hal och lederna är något för finsmakare.  Tack vare att det under lång tid funnits många duktiga och drivna klättrare i Jämtland så finns det leder i alla svårighetsgrader.

I torsdags satte Geir Söderin upp den hittills hårdaste leden på Frösöberget: »Sillmjölke«, 9+/10- (8c), en alternativ start till »Energy«, 9- (8a) vilken i sin tur sattes upp av Geirs far, Gudumund Söderin.  Leden går på det estetiskt utmanande och vägnära klippartiet som omväxlande kallas »Dödsgrottan« eller, mer neutralt, »Bergrummet«.

»Sillmjölke« är den första leden i grad 8c i Jämtland och blott den andra i norra Sverige efter Urban Dufvas »Rich Marcus« i Niemisel.

Nästan alla leder på Frösöberget beskrivs i nätföraren på sverigeföraren.se




kommentarer

2012-06-16

Finska krigare

Urban klättrar Dragster, 8a, på Lilla väggen. Foto ©: Jonas Wiklund

Som vi skrivit om tidigare så har Saku Korosuo har på egen hand utvecklat två nya sektorer med överhängande sportleder på det annars mest mossiga av flacka och mossiga svaberg, Rösås.  Till dags dato räknar vi ihop till 20 enreplängders bultleder, varav Saku satt upp 18, och en tre replängders bultled som Saku också satt upp.

Senaste veckan har det tillkommit två nya lite hårdare leder, »Salmiakki«, en väldigt kort men mycket fin 8+ (7c), och »Dragster« en 9- (8a) som Saku mycket gentilt gav bort första fribestigningen av till Urban Dufva.  Dessutom har några lite lättare leder tillförts, bland annat »Pastirol« ett ganska fint ytterhörn i grad 6+ (6b).

Saku Korosuo gör FB av Salmiakki, 7c+. Foto ©: Anu Korosuo
Fler fina foton från Rösås finns här, här och här.

Förare finns på 27crags.com
kommentarer

2012-06-06

Förare Degerberget

Inför lördagens träff på Degerberget innanför Byske så har Erik Nordfeldt tagit fram en förare över området.  Föraren finns att ladda ner som pdf. Degerberget är även upplagt på 27crags.com

Problemen är framsopade av Erik Nordfeldt, Fredrik Brännström, Paulina Jaconelli, och Didrik Marklund

Tack!
kommentarer

2012-06-05

Thank God for sending demons

Per Wermelin är liksom sin äldre broder, Jan, en av de som klättringen tagit och fångat på livstid.  Redan 1993 när jag som färsk nybörjare åkte med Per, som var en kursare under första terminens matematikstudier, till Orgon och Arco var han gammal i gemet och hade klättrat från och till sedan många år.

Ursprungligen från Örnsköldsvik har Per via Umeå och Stockholm hamnat i Sundsvall där han nu bott i snart ett decennium.  På en liten vägg i familjens garage har pappa Per stulit några minuter här och där mellan jobb och familjeliv.  Det är inte heller så långt till Midskogsberget eller Bergafjärden dit han hinner åka ut och göra ett stresspress på något boulderproblem. För som så många andra småbarnsföräldrar har repet fått vila.

I Bergafjärden har Per på sistonde jobbat på en sittstart från vänster till det trixiga–och i mitt tycke fullständigt desperata–boulderproblemet Reload (7B). Både Reload, och »Overload« (7C+) som är sittstart till höger har satts upp av Sundsvalls mossborstare par excellence, Fredrik Bodin.

Sittstarten från vänster har totalt tio desperata flytt, och sägs vara mycket fint.

Redan i höstas var Per otroligt nära att sy ihop sittstarten.  Per skriver att han slutade filma sina försök eftersom han ändå alltid föll på sista flyttet. Då förstår ni vilket mentalt underläge han hamnat i.

Vad göra? Per snickrar raskt ihop en campusbräda i barnens koja dit han kan smyga in och dra lite i lister, vägrar ge sig och försöker gång på gång, och för någon vecka sedan kunde han besegra sin »toppfrossa« och sy ihop Sending demons (8A), som naturligtvis kändes »lätt« när den väl gick ner.

Jag kan på rak arm bara komma på två andra boulderproblem i åttonde graden i Sundsvall: Matrix Reloaded, Krokviken, och Saga, Raholmen.
kommentarer

2012-05-27

NBM 2012

NBM avgjordes i år i ett helt nytt område i byn Rian ca 1 mil söder om Kalix. Arrangörerna hade borstat fram 55 problem i spridda svårighetsgrader och det handlade om "total boulder", dvs att göra så många problem som möjligt under 4 timmar.



Blocken ligger utspridda i vacker skogsterräng (nåja några ligger under en kraftledning också) och både stenkvalitén och problemkvalitén är höga. Grepprikt och bitvis väldigt brant gör att Rian bjuder på rolig och inbjudande klättring. Viktor Holmqvist, Adam Evanne, Emma Lundström m.fl hade gjort ett enormt jobb med att hinna färdigställa allt till den här tävlingen vars tävlingsdatum bestämdes för precis en månad sedan och då var det fortfarande snö i skogarna.


Undertecknad hade inte de bästa förutsättningarna då jag nästan direkt kom från en 3 veckors sjukskrivning och knaprade allehanda smärtstillande piller som om det vore smågodis samt knappt tränat klättring alls sedan någon gång före jul. Den andra halvan av redaktionen (Jonas Wiklund) kom däremot till tävlingen utvilad, stark, genomtränad och med en maxburgare i magen vilket naturligtvis ledde till en förkrossande [futtigt knapp] seger på herrsidan före Jimmy Sundin och Mats (jag tränar aldrig men tar alltid en pallplacering ändå) Nordlund. 


Damklassen vanns av Liza Hellgren, Skellefteå före Linn Björ och Anu Korosuo, båda hemmahörande i Umeå. 





Resultat damklassen: 


1  Liza Hellgren
2  Linn Björ
3  Anu Korosuo 
4  Linn Karlsson
5  Eleonor Brunzell
6  Maria Larsson
7  Sophie Forsberg

Resultat herrklassen:



1  Jonas Wiklund 
2  Jimmy Sundin 
3  Mats Nordlund 
4  Oskar Norberg Lundmark 
5  Magnus Eriksson Brändström 
6  Linus Eckeskog 
7  Didrik 
8  Mackan 
9  Patrik Landberg 
10 Petter Forsmark
11 Johan Norén
12 Krille
13 Laban 
14 David Sandström 
15 Johan Engström 
16 Erik Nordenfeldt
17 Oscar Landström 
18 Mattias Myrnäs
19 Per Burström 
20 Carl Knutsson 
21 Ian Basta




kommentarer

2011-11-28

Stora stenar

Linus hittar ett gryt medan Therese funderar på hur man toppar ut. Foto: Dag Knutsson


Stenen på fotot ovan är en av de större, men det finns ett antal stenar i klassen just under och många normalstora block i Stensjön inte långt från Fredrika. Något för nästa år kanske.

Den här tjing-paxar jag. Foto: Dag Knutsson
kommentarer

2011-09-28

Rösås rediscovered


Foto©: S. Korosuo. Urban Dufva på den fotogeniska kanten "Xylitol", 7c.
(Fler foton finner ni på Sakus blog)


Saku Korosuo har på egen hand* utvecklat två nya sektorer med överhängande sportleder på det annars mest mossiga av flacka och mossiga svaberg, Rösås.

Saku har lagat en förare över de nya sektorerna, Ravinen och Lilla väggen. Föraren finner ni på 27 crags.

Vårt utlåtande? Som ett bättre Vallberget. Några riktigt fina leder på sydvänd, relativt skyddad, klippa. För den som vill se en gubbe bli bortklippt när han hänger i bultar på "Finska Skriket" bjuder Hasse på detta:


----
Fotnot: Vi vet att bl.a. Lars Lundqvist, Fredrik Nyberg och Gudmund Söderin också satt upp leder i Ravinen, men den stora majoriteten är uppsatt av Saku.
kommentarer

2011-07-10

... och råttan på repet

Ny fritur på Offerhällan: Ljudvallen, 8. 30 meter, eget, två bultar + ankare.

Fredrik borstade linjen runt år 2007, och jag och Fredrik slog i ett ankare samt två ledbultar och borstade färdigt år 2009. Av olika anledningar blev det inte läge för ett återbesök förrän nu i år. Ljudvallen är ytterligare en riktig klassled på Offerhällan, och erbjuder mycket varierande klättring med chans att utnyttja alla möjliga tekniker: väggpartier, undertagstraverser, dieder, tak och fingersprickor skall klättraren övervinna för att ta sig upp. Jag klättrade med två rep och knöt ur det ena repet från ett bra handjam en bit upp, men för den som är okänslig för repdrag går den nog fint att klättra med ett rep.

Det enda som behövs varnas för är en riktig aggressiv brunråtta som bor på hyllan leden startar från. När jag gjorde första ledförsöket så stod Fredrik i stand inklippt i trädstubben längst till höger då råttan kröp ut ur sitt bo och bet Fredrik i foten. Sedan när Fredrik flytt längre upp på hyllan passade råttan på att bita av mitt rep, två decimeter från mitten, och göra om mitt 60 meters-rep till två 30 meters-rep. Ouch. Dubbelouch.


Och katten på råttan, och råttan på repet, och repet på oxen, och oxen på vattnet, och vattnet på elden, och elden på riset, och riset på pojken och pojken gick till skolan.
kommentarer