Per Wermelin har repeterat Saga, 8A, på Raholmen utanför Sundsvall. Såvitt vi vet är det hans andra 8A boulder efter “Sending Demons”. Då Per är närmare medelåldern än ungdomen så antar vi att det rör sig om något form av norrlandsrekord...
Saga 8a from Per Wermelin on Vimeo.
“Dit tåget går följer vagnarna”. Att hitta nya boulders, borsta upp dem, bedöma om linjer är värda att göra, och är klätterbara, hitta sekvenser, och genomföra dessa är som bekant betydligt svårare och mer tidskrävande än att repetera problem.
Vi bjuder på en översikt över de hårdaste etablerade boulderproblemen i borrbults ungefärliga upptagningsområde för de som vill bli dragna av loket. På grund av siffermagi är tröskeln för hårda boulder satt till 8A.
Sundsvall
I Sundsvallsregionen har Fredrik Bodin länge dragit det tyngsta lasset, men det var faktiskt Christofer Björklund som för tio år sedan satt han upp den första åttan i regionen: Saga, på Raholmen.
Saga var den första, och är säkerligen också den mest repeterade åttan i mellersta Norrland.
Fyra år senare sattes den andra åttan i området då Fredrik Bodin la till en sittstart till sitt jättedyno “Matrix” i Krokviken. Det bör också nämnas att Fredrik har satt upp ett dussintal 7C+ i Sundsvallstrakten för de som vill bygga en rejäl bas av sjuor innan de testar åttor... En av dessa, Marni på storblocket i Marna, gjorde han året efter—och då ingen annan lyckats klösa sig upp och efter att ha testat och funderat har Fredrik beslutat sig för att uppgradera denna till 8A
Det dröjde ända till 2012 innan nästa 8A satts upp runt Sundsvall. Då Per Wermelin gjorde “Sending demons” en travers in från vänster till Bodins problem "Reload".
För Sundsvallsbor finns ju alltid möjligheten att åka söderut mot Söderhamn/Gävle där bland annat Mattias Flodin satt upp ett antal åttor under 00-talen. Den lokale klättraren Patrick Olander och besökande klättrare från Stockholmsregionen har också satt upp ett antal åttor de senare åren.
Östersund
Trots att en av sveriges starkaste bouldrare ursprungligen kommer från Östersund finns det, mig veterligt bara en åtta i Östersund, Ytterligheten assis, som sattes upp av Mikael Andersson för sju år sedan.
Härnösand
Inga åttor vad jag vet. Umeå-Övik
Längre norrut har det gått tyngre med bekräftade/bevittnade åttor. Den första åttan i Ume/Norra Övik-regionen är möjligtvis en eliminationsvariant av Nirvana i Mosjön, Nirvana indirekt, som gjordes av Linus Malm hösten 2010. Linus är definitivt den som dragit det tyngsta lasset i Ume för utveckling av nya hårda boulderproblem, och i Mosjön satte han upp en ny åtta i höstas då han återigen klättrade sittstarten till Mumana, som efter att den förlorat en jättejugg under taket gick från sandbaggad 7C+ till 8A+.
Mosjön fick också finfrämmande av Armin Buc under 2012, som då passade på att göra sittstarten till Soulweeper, 8A+/B, en linje som många suktat efter—men ingen riktigt hade begripet hur man klättrar. Se på filmen innan ni testar själv. Klättrare med svag bål och rumpmuskulatur gör sig icke besvär.
Linus Malm gick också sittstarten till Kunoichi i Skravelsjö våren 2012 som sin tredje 8A (varav två är förstabestigningar).
Skellefteå
Det finns en del fin bouldring runt Skellefteå, men inga åttor vad jag vet.
Norrbottenskusten
Runt Lule har delar av den finska bouldereliten agerat lok och satt upp en del åttor de senaste två åren. Den första åttan, Sami Haapakoskis Veni, vidi, vici, kom på sommaren 2013 då Sami Haapakoski och Jani Lehtola blev övertygade av några Luleklättrare att de skulle besöka Ängesbyn. Sami satt också upp en till 8A (Catch and kill) i Ängesbyn samma sommar. Senare på hösten lade Anton Johansson från Helsingfors till två flytt till starten av Veni, vidi, vici för 8A+.
Den höga sittstarten till Veni, vidi, vici räknades som det svåraste problemet i området tills i höstas då Jani Lehtola lade till en sittstart till Livstid i Rian, vilket blev den andra 8A+ i Luleregionen. (Sittstaren finns på film )
Screencap från filmning av Livstid assis
För Lulebor finns ju också möjligheten att utforska Norra Finland där Jani Lehtola har satt upp problem ända upp till 8B+, alla exemplariskt filmade.
Tidslinje
2005-09-12 Saga 8A, Raholmen, Sundsvall
2008-05-17 Matrix Reloaded 8A, Krokviken, Sundsvall
2008-08-31 Ytterligheten ss 8A, Stugun, Östersund
2009-10-10 Marni, 8A, Marna, Sundsvall
2010-10-21 Nirvana indirekt 8A, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05/06? Soulweeper ss 8A+/B, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05-26 Sending Demons 8A, Bergafjärden, Sundsvall
2012-05-29 Four Noble Truths 8A, Skravel, Umeå
2013-07-11 Veni, vidi, vici 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-07-27 Catch and kill 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-09-?? Veni, vidi, vici ss 8A+, Ängesbyn, Luleå
2014-09-23 Nya Mumana ss 8A+, Mosjön, Örnsköldsvik
2014-10-21 Livstid ss 8A+, Rian, Luleå (Kalix)
kommentarer
Jisses. Jag är inte den enda som haft påsklov. Till skillnad från mig verkar rätt många sluppit bli förnedrade av klättring över deras förmåga och därför klivit på ticke-ticke-tåget som svepte förbi Fontainebleau.
(På diverse klätterbloggar jag frekventerar har det klagats rätt friskt över vädret, något som inte tycks ha påverkat de raska gossarna från Lule.)
Adam Evanne slet sig från backarna i Serre Chevalier och gick bland annat La Mouche (7B+),
Appartenance (7C),
Mégalight ss (7C),
Infidéle (7C, 2nd go),
Aérodynamite (7B+/C), och
Noir Désir (7C).
Jimmy Sundin gjorde Big boss, Infidele, Salle gosse, Vandale, och Irreversible, alla 7C typ.
Då varken Jimmy eller Adam har bouldrat hårdare än 7C på hemmaplan så jag är djupt imponerad av deras rensning bland ett brett urval av ultraklassiska 7C i bleau!
Emil Arvidsson gjorde för övrigt L'Ange Naïf (7C) och Jonas Pelli gjorde Smash (7B), vilket var personbästa för Pelli.
Viktor klättrade L'Œuf (7B) med skadat finger.
Även Per Wermelin från Sundsvall har tickat i Fontan då han rev av den klassiska “Real-Thing“-ticken La Balance (7C+) på mindre än två handfull försök. [Vad resten av Sundsvallsborna sysslat med har de inte funnit värt att meddela omvärlden (=mig).]
Per Wermelin är liksom sin äldre broder, Jan, en av de som klättringen tagit och fångat på livstid. Redan 1993 när jag som färsk nybörjare åkte med Per, som var en kursare under första terminens matematikstudier, till Orgon och Arco var han gammal i gemet och hade klättrat från och till sedan många år.
Ursprungligen från Örnsköldsvik har Per via Umeå och Stockholm hamnat i Sundsvall där han nu bott i snart ett decennium. På en liten vägg i familjens garage har pappa Per stulit några minuter här och där mellan jobb och familjeliv. Det är inte heller så långt till Midskogsberget eller Bergafjärden dit han hinner åka ut och göra ett stresspress på något boulderproblem. För som så många andra småbarnsföräldrar har repet fått vila.
I Bergafjärden har Per på sistonde jobbat på en sittstart från vänster till det trixiga–och i mitt tycke fullständigt desperata–boulderproblemet Reload (7B). Både Reload, och »Overload« (7C+) som är sittstart till höger har satts upp av Sundsvalls mossborstare par excellence, Fredrik Bodin.
Sittstarten från vänster har totalt tio desperata flytt, och sägs vara mycket fint.
Redan i höstas var Per otroligt nära att sy ihop sittstarten. Per skriver att han slutade filma sina försök eftersom han ändå alltid föll på sista flyttet. Då förstår ni vilket mentalt underläge han hamnat i.
Vad göra? Per snickrar raskt ihop en campusbräda i barnens koja dit han kan smyga in och dra lite i lister, vägrar ge sig och försöker gång på gång, och för någon vecka sedan kunde han besegra sin »toppfrossa« och sy ihop Sending demons (8A), som naturligtvis kändes »lätt« när den väl gick ner.