2016-10-31

Urban Dufva repeterar Nya Mumana med sittstart

Den evigt grönskande fjällbjörken, Urban Dufva, har passat på att repetera sittstarten till “Nya” Mumana på stora stenen i Mosjön.
Urban nära toppen på Nya Mumana. Foto: Marcus Isaksson


När vi började jobba på Mumana från ståstart hade den ett besvärligt och hårt flytt från ett axelpress i starten. Efter ett tag lossnade dock en lös sten från ett flak och ett stort grepp framträdde vilket till vår besvikelse sänkte svårigheten betydligt. Conny Dahlin gjorde första ganska direkt efter och döpte det till ”Mumana” efter något slags Thailändskt paradis om jag förstod saken rätt. Mumana blev snabbt ett populärt problem i gränslandet 7B/B+.

Sommaren 2014 föll dock flaket vi skapat under projekteringen loss, och det största greppet i taket var borta. Då återskapades problemet till att vara rätt likt det vi ursprungligen testade. Linus Malm gjorde strax problemet igen i grad 7C och kallade det “Nya Mumana” för att minska förvirringen. Strax efteråt lade Linus till en sittstart som lägger på en kort sekvens med klättring runt 7C till ståstarten. Linus föreslog graden 8A+ för hela schabraket.

Jimmy Karlsson har tidigare repeterat Nya Mumana sittstart på en rajd då han i princip gjorde allt som vi skrev om här (med film). Jimmy trodde inte riktigt att det höll 8A+ utan nöjde sig med att ticka det som 8A på sitt scorecard.

I och med allt bestyr det innebär att vara småbarnsförälder har Urban och Sofie lagt repet på hyllan för ett tag och ägnat sig mest åt sporadisk bouldering. Urban har tidigare i år repeterat högervarianten på Nirvana, som också rör sig om klättring runt 8A, och föll samma dag dråpligt nog på flyttet till vilojuggen nära toppen av Nya Mumana sitt.

Nå, man har ju alltid chansen att återvända. Urban åkte i lördags ner för att göra vinter och plocka hem paddan och skriver:
Har vart förkyld en hel del i och med att mini har börjat förskolan. Bra uppvärmning, bra stick och överraskande gick den ner på första.

Om det inbördes svårighetsgraderna på Stora stenen säger Urban:
Nog är den [Nya Mumana] lite hårdare än Nirvana indirect i alla fall. Men sen vad den är låter jag vara osagt. Har ju inte känt på så många åttor. De är dock bägge hårdare än den handfull 7c+ som jag har känt på.
Urban säger också att han vill passa på att bli lite stark för en rep-comback nästa år...

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

Kristoffer Lindbäck trea i Boulder-SM

Efter att ha slarvat i finalen i svårighet så tog Kristoffer Lindbäck revansch genom att toppa samtliga finalproblem i bouldering. Både Hannes Puman från Eskilstuna och Fredrik Serlachius från Solna toppade också ut samtliga problem, fast på färre försök.


Top Bonus
1 Hannes Puman 4/7 4/7
2 Fredrik Serlachius 4/9 4/9
3 Kristoffer Lindbäck 4/13 4/14
4 Emil Abrahamsson 3/8 4/11
5 Hannes Platon 2/5 3/6
6 Ymer Alber 1/2 2/5

Från Kristoffers instagram:

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-10-06

Robert Österholm klättrar 8A

Hårda nya boulders trillar in från hela distriktet!

Robert Österholm från Sundsvall har gjort sin första 8A och därmed hårdaste förstabestigning med Die Mauer i Sörfjärden. Ett lämpligt namn i dessa dagar.

Robert meddelar via sin ticklista på 27crags att han känner sig osäker på graden, men att han baserar graden på det är hårdare än allt han klättrat tidigare.

Mer info kommer.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-10-03

Livstid för Dag Knutsson

Årets sänd! Plötsligt händer det! Dag Knutssons klättrar sitt ständigt blöta projekt i Anna-Lotta-kammaren / Skravelsjö - Umeå. Dag började försöka på “Livstid” för tretton år sedan. Sedan dess har han hunnit bilda familj, byta karriär, starta ett framgångsrikt företag och byggt hus. Och nu också sänt “Livstid”.



På sin facebook-vägg skriver Dag:
Tycker det är sällan men idag hände det, träning ger färdighet. Ingen händelse för världen, eller ens byn. Årets händelse för mig. Efter oändligt antal anmarscher, uppvärmningar, gasflaskor, kritblock, sekvensutprovningar, besvikelser, flappers, fall, sår i händerna, värk i armbågarna, minneskort, ja t om kameror och allmänt astronomiskt slit under de senaste 13 åren fick jag i eftermiddag klättra Skravels hjärta, Umeås kanske äldsta ogjorda boulderprojekt – Anna-Lotta kammaren.

Tänkte tanken första gången jag besökte grottan och ett par år senare -2003 möblerades stenarna om lite så att det gick att klättra utan att riskera ryggbrott. Dom första försöken på detta tillsynes eviga livsprojekt inleddes.

Kan inte påstå att det är dom hårdaste flytt jag känt på, långt ifrån. Det har bara varit så förbaskat svårt att sy ihop helheten. Grottans blöta karaktär har inte heller underlättat (behöves en nästan 100% torr september och en halv flaska gas). Men det är också nackdelen att köra eget race, man fastnar i konstiga sekvenser som någon annan skulle löst bättre. Spelar ingen roll nu.

Grad mycket oklar, lycka ännu mer självklar.

Grottans mörker en aldrig sinande börda, nu väntar frihet att skörda.

Kedjade vristers värk slutar ila, jag är fri och tvångshjärnan får äntligen vila.

Aldrig mer. (det är under torra omständigheter väldigt fina flytt och bra grepp, mer kroppstungt än fingrigt, typ bara juggar) Aldrig mer. (betar gärna om något är sugen) Aldrig mer. Tack vänner & familj som hängt med ut, stått ut med mitt tjat, låtit bli att ”sno” det från mitt ego och stöttat i största allmänhet. Och ett extra stort TACK till Charlotta, utan dig hade det aldrig, aldrig gått

Livstid. 8A.



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer