2010-11-21

Resultat Novemberdraget


Nanna vinner finalen, Linus är impad. Foto: Jonas Wiklund


Damer
1. Nanna Söderin
2. Anu Korosuo
3. Jenny Johansson

Nanna ser lite nöjd ut. Foto: Jonas Wiklund




Adam krigar sig upp för herrarnas finalled. Foto: Jonas Wiklund


Herrar
1. Adam Evanne
2. Mikael Andersson
4. Egill Örn Sigþórsson
4. Simon M... (min mobil är trasig. Kan inte stava polske Simons efternamn.)


Adam är också nöjd. Foto: Jonas Wiklund




Novemberdraget from Jonas Wiklund on Vimeo.



Fullständiga resultat:


Resultat final

Herrar
1. Adam Evanne
2. Mikael Andersson
Damer
1. Nanna Söderin
2. Anu Korosuo
3. Jenny Johansson


Resultat kval


HerrarDamer
1MikaelAndersson4831NannaSöderin366
2AdamEvanne4602AnuKorosuo312
3EgilSigþórsson4303JennyJohansson287
4SzymonMarcinczak4304CharlottaSvonni285
5RobertZeterholm4195ThereseEriksson279
6MarcusIsaksson4096AnnaBjörkqvist278
7RobinBoulezu4057LinnBjör270
8EbbeBorg3898AnnaAdamse262
9FredrikNyberg3899KarolinaKulin221
10JohanHasslon37610PetraRantatalo215
11JonasPettersson37411HannaPersson214
12FredrikEngqvist36612KarinKamp213
13ErikMolin36513AnnikaHöjer169
14JohanNilsson36514EmmaPerhamn152
15JohannesJansson36515MalinBonthran119
16PetterNyqvist36516OliviaPerhamn55
17KalleNarfström36417Angelica51
18EmilArvidsson36118Andrea40
19SimonGale36019MalinGeyer32
20JohannesSvensson353
21JohanEklöf352
22MagnusÖberg352
23EjeVelander346Herrar Junior
24ErikLundin3431AlfredSahlen365
25AndrésTapia3352PeterSandström168
26JohanSkönevik3333Måns125
27TovoSpinal3334DanielRuthström70
28GustavNilsson3275HannesSvonni10
29RuZarin326
30GudmundSödrin320
31DanjelHenriksson316
32LinusExkeskog310Damer Junior
33JohanJohansson3081LovisaHedberg312
34AndreasHolm3032ClaraRantatalo100
35StefanPettersson3013Emmy64
36OskarQvarnström2874HildaPerhamn63
37BjörnAndersson2765JosefinEvervall37
38ErikKullning2766LisaRantatalo22
39ThomasNordlander2707EmmaSandström15
40MikaelNilsson2618RebeckaSvonni3
41HenrikJohansson255
42HampusPerhamn248
43MarkusCarlborg226
44AlessandroPontaomi219
45AndersViklund217
46JonatanBonthron212
47AntonViklund204
48FredrikNilsson202
49NippeFlemström194
50JonasAndréen155
51ErikHansson153
52AndréLilja141
53JonasWiklund120
54HenrikNorin67

Novemberdraget sponsrades av Utebutiken, Northstar och Addnature.
kommentarer

2010-11-15

Mikael persar

Mikael Andersson. Foto: Jonas Wiklund

Mikael Andersson har varit i Bruixes och gjorde Energia Positiva på blick vad vi tror är hans första onsight av en fransk 7c+ (solid 8+). Han gjorde också en hel massa annat, vilket ni kan se av hans scorecard på 8a.nu. Redaktionen har inget lämpligt kort av Mikael på leden, men Mikael ovan, leden nedan.

Exposure
Henrik Johansson på Energia Positiva (7c+). Foto: Jonas Wiklund
kommentarer

2010-11-12

Terradets



En samling udda omständigheter gjorde att jag kunde ta semester två veckor i November. Jag bjöd därför in mig till Carlos och Mickes Terradetsresa. Strax efter bjöd Rasta-Jocke med sig. Saken blev inte sämre av att min gamle japanske vapendragare Wataru sagt upp sig från Komatsu för att klättra tre månader i Katalonien.

Till Terradets alltså. Väl där träffade vi sörlänningarna Henrik Johansson, Mia Johansson, Karin Sterky, och min konkurrent Henrik af Petersens (som går om mig på 8as pensionärsranking vilken dag som helst. Fan.) Pär Lindholm kom givetvis ut för att hälsa på också.

Vi blev ett stort gäng svenskar alltså, med förstärkning av två japaner: asiens svenskar.

Stil
Sektorn Paret de les Bruixes har leder mestadels på tufor, lätt överhängande, lättlästa, med stora grepp samt någon pocket här och där. Lederna är kruxfria och har 90-talslängd: 25-35 meter. Jag tror inte att jag hittade något move hårdare än font 5B-5C på någon led upp till och med 9-.

Genomgående var lederna mycket tätbultade, i genomsnitt en bult var annan meter, och aldrig mer än tre-och-en-halv meter mellan några bultar. Bultarna var dessutom i mycket gott skick och toppankarna välgjorda.

Bruixes har ganska smalt gradspann runt 8+ och 9-. För de som föredrar leder inom detta spann finns det nog leder för en två veckor lång vistelse, men för de som vill klättra hårdare eller lättare så kanske det bara finns leder för några dagar, om man inte vill nöta ner någon led.



Rekommenderade leder
Alla leder är fina, men några är finare än andra. I vänstra delen av klippan, skamvrån som Micke kallar den, finns några sexor och sjuor. De flesta av dessa är olämpliga som uppvärmning. Jag rekommenderar några varv på Chasquilla (6) som uppvärmning, eller möjligtvis den ganska fingriga Madroño (7-) längst till vänster, följd av Pasta sin Agua (7+), L'Ansia (8-), eller kanske den jämna och fina Jam Session (8-).

Den klassiska leden i grad 8 är Occident som följer intressanta tufor. När man gjort den kan man mycket väl gå upp ett hack och testa Energia Positiva som följer en magnifik linje ända upp till toppen, eller kanske Primera Linea för en lite hårdare 8+.

El Latido del Miedo (9-), "rädslans hjärtslag" följer tufor i en fantastisk position och rekommenderas varmt trotts den lite vassa och sneda klättringen i starten.

För den som vill ha åtminstonde något lite hårdare flytt rekommenderas Mallorca es Funky eller den gymnastiska Xarop de Basto.

Enkelspårig som jag är, höll jag mig enbart till sektorn Bruixes, sektorn de flesta sportklättrare syftar på när de säger »Terradets«. Tvärs över vägen finns en nyare sektor som kallas Regina med lite högre median grad, leder mest i spannen 9- till 9, i samma stil som Bruixes men brantare och än så längre mindre polerat. Regina är nordvänd och verkar vara ett fint alternativ för varmare dagar.

Pär och Rasta-Jocke gjorde också klassikern Mescalina (8-) en långtur på sektorn Paret de les Bagasses som de var väldigt imponerade av. Sexton replängder i gammeldags stil med hypermoderna bultar. Jocke går så långt som att kalla Mescalina den finaste clip-up han gjort! (Se kommentar nedan). Pär har skrivet en kort not om leden på climbinspain.com



Förare
Det finns massvis av förare över Paret de les Bruixes på nätet, av varierande kvalitet. En del har med nästan alla leder, en del saknar en hel del leder. Fördelen med de många förarna är att det för varje led går att finna en som graderar leden ett pinnhål högre eller lägre än rimligt, och på så sätt kan man underblåsa både sitt högmod och sin missunnsamhet.

Vill man ha en tryckt förare, och vem vill inte det?, så verkar det främsta alternativet vara Lleida Climbs, av Pete O'Donovan och Dani Andrada. Föraren täcker i stort sett alla berömda sportklippor i västra Katalonien (Oliana, Tres Ponts, Santa Linya, St. Llorenç, osv) och eftersom O'Donovan är en duktig fotograf med stor apparat så är bilderna genomgående mycket bra. Dani Andrada har klättrat tiotusentals leder, så graderna är relativt vettiga också. Dessutom går en del av förtjänsten tillbaka till bultning av nyturer.

Pär Lindholm har intervjuat Pete O'Donovan på climbinspain.com

Boende
Vi bodde på vandrarhemmet Alberg Refugi Cellers, knappt 2 km från klippan. Det kostade 15,50 € per person per natt och kan knappast betecknas som prisvärt. Dusharna hade varmt vatten, sängarna acceptabla och värmen OK, men personalen var osannolikt lat: därför var det skitigt överallt och ostädat på toan.

Vattnet på refugion går inte dricka, men det finns en färskvattensfontän med väldigt bra vatten någon kilometer söder om klippan längs c-13, just nedanför en av de många klassiska högre klipporna.

Det finns ett hotell 500 meter längre norrut längs vägen, och delar man på ett dubbelrum kommer man undan med i princip samma kostnad som Refugion. www.hotelterradets.com/

Det billigaste alternativet är att tälta vid den gamla järnvägsstationen 100 meter från Refugion. Tältplatserna såg fina ut.

Resa dit
Det går utmärkt att åka tåg till Terradets. Åk till Lleida och åk sedan lokaltåg till stationen »Cellers-Llimiana«. Eller strunta i de lätta lederna i Terradets och hoppa av redan på stationen »Santa-Linya«...

Bekvämast är det naturligtvis med bil. Från Barcelona tar man A2 mot Lleida och sedan exit 504 Balaguer/Vilagrassa. Precis innan Balaguer svänger man av mot Tremps via Ager. När ni kommit till Hotel Terradets har ni kört för långt. Vänd om och tag första bron på södra sidan sjön över till andra sidan dalen. Sväng höger och kör genom tunnlarna till vattenkraftverket. Parkera, använd några fastbultade handtag för att dra upp er till stigen som leder upp till klippan.

Mat
Närmaste matvarubutik ligger i Tremps, 13 km från klippan längs c-13. I den norra änden av Tremps finns en helt OK matvarubutik, det finns även ett snabbköp inne i centrum.

I Tremps kan man också köpa gas på järnvaruhandeln (»ferretería« på spanska), men inte med skruvnippel utan bara den där kontinentala varianten man trär på. Med en omvandlare kan ni använda vanligt gaskök. (Hur man hittar sådana i Sverige vet jag inte, men googla »Adapter für Ventilkartuschen« så hittar ni ordningsamma sidor där de försäljes, eller googla »Valve Cartridge Adapter« för lägre moms. Northstar säljer också adapter för ekonomigas utan ventil, även dessa behållare är lätta att hitta i latinska länder.)

I Lleida finns det en klätterbutik.

God tur.

kommentarer

2010-10-26

7A till 8A på fyra säsonger - Intervju med Linus Malm

Foto:Fredrik Nyberg
Linus Malm faller, trots sina nyss fyllda 30 år, fortfarande in under definitionen  "ung och lovande" på Umeås klätterscen. Han har en bakgrund som hockeyspelare och downhillcyklist och är högaktuell med att ha satt upp Mosjöns första 8A boulder med "Nirvana indirekt". Jag träffar honom i fiket på IKSU hallen under en kort rast från hans jobb som doktorand nere på Kemi institutionen vid Umeå Universitet.

Första gången vi träffades var i Obbola under vårvintern -06 och du hängde med Rocklövs och deras galna hund. Minnet man kanske har från dig från början var lite som Rocklövs ”sidekick”. Vem är det som kickar nu egentligen?
Bra fråga. Nu kör jag eget race. Jag klättrar med lite olika. Kör inte sidekickstuket så mycket, lite grann med Stenlund men han har ju familj och sånt vilket gör att jag vill nog klättra mer än han har möjlighet till. Jag har rätt många jag kan klättra med och är inte bunden till att hänga bara med en eller några längre. 


Du gick 7A-8A på fyra säsonger. Hur är det möjligt?
Nu vet vi inte om det stämmer ännu. Det här sista är, som alltid, ett gradförslag. Bakgrunden är dock mycket, mycket klättring. Även om graden nu skulle visa sig vara fel så har jag klättrat väldigt mycket i förhållande till hur länge jag har hållit på. Att klättra med Rocklövs från början gav väldigt bra teknikgrund. Åsa är bra på att se när folk gör rätt eller fel och kommenterar också på ett bra sätt så då fick man bra input på teknikgrejor. Att klättra med två som är duktiga med en gång är mycket värt. Vi hann ju klättra ungefär ett halvår tillsammans inomhus också och det tror jag var jättenyttigt. Sedan träffade jag Carlos Cabrera och andra året följde jag hans upplägg med bland annat mycket uthållighetsträning. Det gav många flytt utan att jag klättrade sönder mig då intensiteten var mycket lägre. Jag hade mycket mer problem med skador under första året än andra trots att mängden var mycket högre år två. Förresten kanske du ska lägga in att jag får tacka Hasse för all pushning om fingerbrädsträningen under den här senaste säsongen för annars blir han arg.


Hur många utedagar har du egentligen per år?
Under säsong så ligger jag på 4-5 dagar ute/vecka. Har även försökt köra inomhus under sommaren för att kunna hålla igång även när förhållandena blir sämre. Mitt i sommaren körde jag rep 2 dagar och inomhus resten för att få upp volymen på träningen. Året innan blev det alldeles för lite mängd. 


Du var lite inne på graden till Nirvana indirekt? Det bör väl ändå vara himlahuvagaranti på den då du vanligtvis klättrar med Stenlund och han är ju inte direkt känd för att vara frikostig med glädjegraderingar. 
Haha, jag är nog inte helt ute och cyklar men det kanske kommer någon som tycker den ska ner. Men samtidigt är "Return to sender, assis" (7C+) ingen lätt 7C+ heller.  Nirvana indirekt är hårdare än både den och den andra 7C+:en i Mosjön men min gissning ligger nog relativt rätt ändå. Någonstans i bakhuvudet finns ändå att jag testat Perrans (Per Lindmark) 7C+ och de känns ju mycket, mycket hårdare än den jag gjorde nu men samtidigt tror jag inte riktigt de är 7C+ heller utan snarare hårdare. Men det är ju bara min teori och jag har ju inte gjort dem. Det är svårt att jämföra här i Umeå då Perrans problem bara är repeterade av honom, hans brorsa (Peter) och Per (Norgren). Det är ju några som varit på dem men den enda repeterade, vad jag vet, är "Proof of life, 7C" på I20 stenen.  Jag jämför inte ens längre med deras problem utan utgår helt från egna erfarenheter då det förmodligen är svårt för killar som bouldrar 8B att träffa rätt i grad på om ett problem håller 7C+ eller 8A.


"Nirvana indirekt", knepigt namn förresten!
Jag tänkte den som en direktlinje till orginalet. "Nirvana, org" går upp till en sloperramp och går sedan direkt vänster till ett utsteg. "Indirekt" går till samma ramp men först rakt upp och sedan vänster. En direktlinje bör enligt mig gå direkt ut till toppen men de här går ihop via en liten ”avkrok” från orginallinjen. Hade  jag börjat köra på Nirvana (Före Dag anm.) hade jag säkert valt den här linjen i första hand för att original linjen känns inte lika naturlig för min stil av klättring. För Dag faller det sig naturligt med långa dynamiska flytt men det är inte riktigt jag. Jag ville inte heller ge den ett helt nytt namn för då kan det blir rörigt med varianter och beskrivningar.





Nirvana Indirect from The Umeå Show on Vimeo.


Hur mycket kan man klämma in i taket i mosjön utan att det blir för krystat?
Ja det är en svår fråga. Inte för mycket men samtidigt har jag svårt att säga att varianter förtar så mycket av kvalitén. Men någon sans måste det nog ändå finnas. "27crags" är ändå bra. Två till tre klockrena linjer men sedan ser jag inget problem med att tillföra varianter. Om jag hade skrivet en guidebok över Mosjön hade jag nog listat tre linjer i taket och sedan visat på varianter under dessa.


Träning eller Lifestyle
Träning, jag gillar att träna! Dels har jag bakgrund i hockeyn och det existerar ingen lifestylehockey. För att vara bäst på match måste man träna mest. Min bror skrev träningsdagböcker från det han var 13- uppåt och när jag läst dem inser jag att jag tränat väldigt lite genom åren. När jag körde downhill var jag den enda som tränade förrutom att cykla. De andra cyklade bara medan jag körde ben på gymmet för att bli starkare. Jag har kört mycket gym och löpträning för klättringen och jag kan inte se hur lifestyleklättring skulle kunna gå till egentligen. Jag tror det handlar om en definitionsfråga. Vill man definiera sin klättring som lifestyle eller vill definiera klättringen som träning. Det sistnämnda passar mig betydligt bättre.

Du klättrar ju utomhus 4-5 ggr i veckan. Är inte det lifestyle?
Jao, fast samtidigt har jag en tydlig plan med vad jag vill åstadkomma. Jag har mina lätta och hårda dagar men utomhus kör jag oftare hårda dagar. Ibland har jag medvetet ett lugnare tempo även utomhus för att det bättra passar in i min träningsplanering.

Som gammal repklättrare måste jag ju fråga varför du valt mestadels bouldering?
Den skyller jag helt på Rocklövarna! Varje år har jag tänkt att jag ska klättra mer rep. Det blir som ändå aldrig att jag känner att jag riktigt haft tid då jag har så många projekt med bouldringen. I juni kan det ändå vara ganska bra klättring här i Umeå men Juli - Aug är oftast misär. Nu i juli körde jag lite mer rep men det var ju så jävla varmt då så det gick inte så bra det heller. Men sen åkte jag till Norge i augusti och fick på så sätt en lite förlängd säsong. Det är svårt att vara bra på både rep och bouldring samtidigt och sedan saknar jag riktigt bra reppsyke än. Jag kanske har kört rep 6 gånger i sommar men skulle kanske behövt klättra mer för att känna mig helt bekväm.


Vad är din bästa klätterupplevelse!
När jag fick göra "Enjoy the silence". Jag trodde den skulle vara helt omöjlig. Eller "Jaws" i Norge för den var så jäkla läskig och där hade jag en stor klump i magen innan jag gick på. Enjoy är nog ändå den viktigaste och min första ”riktiga” 7C som jag räknar. Det tog mig 5 sessioner innan jag fick ihop den och den är så jäkla solid. Inget snack om graden! Man brukar som alltid börja med att göra någonting som anses ”soft” i alla grader och det är ju det jag säger om "Nirvana indirekt" att den är säkert också soft. Man gör som regel aldrig en benchmark som första. Det är det bara Björkén som lyckas med det härikring (sände "Black Russian" som första 7B anm.).

Sämsta då?
Få dåliga men den sämsta klätterupplevelsen var nog ändå Lofoten ifjol. Det var ren misär. Bilen gick sönder, klättringen passade inte och det strulade allmänt. Eller egentligen hela förra året, sjukt nära på allt jag gick på men fick inte ihop nåt. Frustrerande!

Hur kommer utvecklingen te sig när du skaffar dig ett riktigt jobb, utanför universitetet?
Det får man väl se, det beror mycket på vart man hamnar. Det blir klart svårare då man i nuläget kan pricka av de bra klätterdagar som finns. Det är nog den stora fördelen att arbeta som doktorand mot ett riktigt jobb. Säsongen går så fort ruskigt fort. Höstsäsongen här var i två veckor och sedan var det klart. Jag tror jag lyckades pricka av en av de sista riktigt bra dagarna, kanske den bästa på hela året i Mosjön. Dagen efter snöade det.  Med ett annat jobb tror jag det blir svårare med projekt osv. Det finns iofs många i Stockholm som har vanliga jobb och lyckas klättra hårt men man får nog välja sina långtidsprojekt så de ligger närmare arbetsplatsen.

Kost, hur äter du egentligen?
Jag äter vad som helst! Nä jag skojar bara. Jag har en fördel med att jag är ganska lätt i kroppen från första början. Jag är 174 cm lång och har aldrig brottats med problemet att väga för mycket. När jag var som störst vägde jag 71 kg. De senaste åren har jag varit mer noga med vad jag äter men den stora fördelen är nog att jag är mycket mindre på krogen. Naturligtvis håller jag lite koll på maten så att det inte brakar iväg. Jag försöker hålla mig mellan 63-67 kg där jag ser en fördel att väga mer under träningssäsongen på vintern. Jag tokbantar inte som vissa andra kan göra under våren och brukar som regel vara lättast på hösten. Man är ute mycket och rör sig hela sommaren, samt att jag av naturliga orsaker även äter mindre under sommaren. Jag kan inte säga att jag helt plötsligt bara blir lätt utan det handlar mycket om att äta bättre. Micke (Andersson anm) har många bra idéer om hur man ska äta och det känns vettigt att hålla sig till enkla tips som att dra ner på socker osv. Inte att äta lite för det tror jag inte alls på för någonstans måste energin komma ifrån och kroppen behöver kolhydraterna.  Jag tror dock inte att vikten spelar lika stor roll i bouldring som för rep.

Stora klippklättringsboken pryder många klättrares bokhyllor. Återfinns den även i din?
Nej!

Varför inte? Där finns ju några riktigt handfasta tips!
Jag har ju hört talats om den där boken men jag vet inte riktigt vad den handlar om faktiskt. Det kanske finns några bra tips. Kanske är det där nyckeln till 8b+ ligger.

Jag gissade nästan det men har tagit ut några bra tips till dig!
Bland annat står det att ”man som klättrare eftersträvar lätta och starka muskler. ” Är du lätt och stark?
Jao, det är jag väl. Jag är ju kanske mer lätt än stark.

Det står även att man ”ska ha en kompis som rätar upp en när man faller”. Har du någon kompis som finns där och rätar upp dig?
Nej, jag har en kompis men han rätar aldrig upp mig när jag faller. Jag får sköta sånt själv!

Return to sender assis, 7C+
För många är grader någonting ganska ”fult” att prata om och man ska klättra enbart för upplevelsen och linjen hur är din relation till grader inom klättringen?
Det är helt klart en sporre. Jag tycker det är bullshit att säga att grader inte spelar någon roll. Det är ett sätt att kvantifiera sin klättring. Jag har alltid haft ett gradmål för varje säsong men ett delmål är att klättra vissa givna problem som jag verkligen VILL göra. Den listan blir längre för varje år. Med tiden tror jag kanske ändå att jag blivit mindre fokuserad på graden och mer på vilka problem det gäller. Dock blir linjerna jag väljer ut svårare och svårare så på sätt och vis är det ändå graden som styr. Jag tror att jag börja bli mer kräsen. Idag kan jag gå förbi vissa linjer som är hårda på pappret om jag inte tycker de ser roliga ut. Det är jag inte så säker på att jag skulle gjort förr. Nu när jag sätter upp ett mål för en säsong är det ändå i första hand graden och i andra hand problemen.

Om det inte fanns grader skulle du klättra i samma utsträckning då?
Joo det tror jag. Men då vore det nog helt annorlunda. Eller så kanske det blir samma sak ändå? Jag tror ändå någonstans att det skulle bli svårare att träna och hålla sig motiverad. Det är lite som bänkpress, att nästa år vill jag lyfta såhär mycket. Jag har iofs hållit på med cykling och där fanns det inga grader men det är som en helt annan sak. En annan sporre som finns är att jag hela tiden strävar efter att vara bättre än de jag tränar med. Det är viktigt att ha rätt personer omkring sig. Jargongen ska vara rätt och jag och Hans (Stenlund anm.) passar rätt bra ihop då vi gillar att tävla och på så sätt sporrar varandra. Det blir liksom ”gör inte du den på nästa så gör jag det” och det driver oss framåt. Fanns det inga grader skulle nog fokus hamna där istället.

Vad händer framöver?
Nu resten av den här månaden blir det lugnt, men sedan startar den ordentliga träningen igen. Nu blir det inomhus fram till jul men sedan åker jag till Bishop i början av februari.

Vilka åker?
Jag, än så länge bara jag. Jag ska på konferens i Tahoe city och tänker kombinera det med en resa till Bishop. Just nu har jag inga med mig men jag är nog inte så brydd om det. Jag kommer vara där sista veckan i januari och första veckan i februari så om någon känner sig sugen att hänga på är det bara att höra av sig. 

Strukturerad som du är antar jag att du kollat in vissa linjer redan?
Jag har så dålig koll! De man vet om är ju typ "Mandala" men det är en highball 8a+ och det känns som chanslöst att gå på en sådan utan att ha med sig någon. Att sedan persa på en sådan resa är nästan omöjligt. Vanligtvis är ett bra tips att de problem som finns på foto i guideböckerna brukar vara värda att klättra. Det ska finnas en jättefin 7C+, men jag kommer inte på namnet här och nu. Det är som i Harbak. Jag körde sjukt fin 7B som Fred Nicole klättrar på bild i föraren. Det finns oftast en bra anledning till att vissa linjer finns med på bild och i film.

Bishop är ju rätt högt har jag förstått. Bör man inte ha med sig någon dit?
Nä man är ju som van norrlandsspotting så det spelar nog ingen större roll om någon står under eller inte.

7A-8A på fyra säsonger, kan vi förvänta oss 8B+ senast 2013?
Ja det måste väl vara målet iallafall, annars kan man inte utvecklas. Stegen är säkert större högre upp i gradskalan men det vore sjukt tråkigt att säga att maxtaket skulle stanna vid 8A...


kommentarer

2010-10-25

Slåttdalsskrevan



Stefan Lindblom sätter upp "Slåttermaskinen, 7+/8-" i Slåttdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark. En av många leder jag missade i min uppräkning över nyturer norr om Nolaskog (även om denna ligger på gränsen...).

Eftersom skrevan ligger i nationalpark så gäller låg profil och låg åverkan. Enligt Stefan finns en hel del potential för hårda kilturer, något som verkligen har efterfrågats längst norrlandskusten, där det förutom någon enstaka led inte skett någon utveckling alls sedan sent 80-tal.

I åttonde graden känner jag bara till några få leder helt på egna säkringar norr om Nolaskog: "Ingenjör Söderströms irrfärd" (8), "Stockholm-Norrland 8-2" (8) och nu "Slåttermaskinen". I Jämtland finns Kari Nikkumas "Höstsonaten", som 1989 blev sveriges första 9- på kil, "Fingerpisset" (8/8+) på Gransjölandet samt "Joshua"(8-/8) på Välaberget.



Joakim Söderström på Irrfärd (8), foto upplagd av Jonas Wiklund.



Tack för tipset Jon!
kommentarer

2010-10-22

Mosjön - 8A



The Umeå show rapporterar att Linus Malm äntligen gått sin variant av "Nirvana, 7c" i Mosjön. "Nirvana indirekt" blir namnet och efter sedvanligt velande verkar graden (tillsvidare) hamna på 8A, vilket både är Mosjöns hårdaste testpiece och personbästa för Linus.  Grattis önskar vi på redaktionen.
kommentarer