2012-08-14

Linus kämpar på

Linus Malm åkte till Magic Wood i sommar och repeterade bland annat boulderproblemet The right hand of darkness som sin första 8A utanför Norrlands gränser.
Linus klättrar Bermudatriangeln ss. Foto ©: Therese Eriksson
Väl hemma så har Linus fortsatt kämpa på med utvecklingen av boulderingen runt Umeå. I går satte Linus upp en sittstart till Bermudatriangeln i Flurkmark.  Boulderproblemet startar med det man når sittande på rumpan under taket längst ner till höger; Linus startade med höger hand på en stor kloss och med vänster hand på något litet fras.

Sitten till Bermudatriangeln lägger till fyra handförflyttningar till originalproblemet och gör hela klabbet till en styrkeuthållighetsfest på tretton flytt.  Linus tror att problemet är 7C eller 7C+ och säger att det är det finaste problemet i den graden i Umeås närområde (ifall Mosjön inte räknas med).

[Senare tillägg]Hasse var inte bara nyhetsledande, han har också en intressant infallsvinkel på justanotherboulderingblog[/Senare tillägg]
kommentarer

2012-08-01

Naranjo de Bulnes - en orange apelsin





Klättringen I allmänhet mycket fast gråblå kalksten.  Västväggen är knappt 500 meter hög och totalt sett just under vertikal. Övriga sidor är flackare och i allmänhet något lägre.  Den lättaste leden totalt sett går på sydväggen och har en replängd med femmaklättring följd av tre-fyra replängder lättare klättring och 100 meter scrambling. Den normala nedstigningen från fjället följer i stort sett denna led.

Den svåraste frileden går på västväggen, startar med några replängder överhängade klippa och går i 8b+/9a beroende på vem man frågar.
Uppvärmningsdag: tre timmar jobbig anmarch och fem timmar lätt klättring.
Mycket få leder går göra helt på fasta säkringar, och de leder vi gjorde hade rejäl »fjällkänsla« med bitvis långt mellan säkringar på lätt terräng.

Trots den enorma popularitet fjället har i Spanien så är inga leder polerade.  Jag stod på typ fyra polerade steg på knappt 2000 meter klättring.
En chokerande skandal i klättersverige!
En representant för SKF inklippt i en amerikansk dödstriangel! Tipsa slaskpressen!

De fasta säkringarna består av allt möjligt från 12 mm rostfri expander, rejäla bladbultar, kassa bladbultar, rostiga rurps, supersolida timglasslingor, och solblekta frasiga skosnören runt några få molekyler kalksten.  På klassikerna kan man i allmänhet räkna med att alla bultar är solida 12 mm expander, annars får man vara beredd på det mesta.  På de flesta replängder kryllar det inte av solida lägg för eget, även om vissa bitar kan vara lika lättsäkrade som en spricka i det allra solidaste granitfjäll.


Guidebok och topo Den mycket kortfattade engelskpåkiga föraren från 1989 (Walks and climbs in Picos de Europa) är nog för inaktuell för att vara till mycket hjälp, även om den fortfarande lär vara tillgänglig.  Intenet är helt nedlusad med spansk- och polskspråkig information om lederna.  Alla klassiker har handritade topos som går att läsa, skriva, och fota av i refugion; där har de också den senaste spanska guideboken för tillfälligt lån.  Jag har skissat en topo för Murciana och Rabadà-Navarro som snart går ladda ner som pdf.
Naranjo de Bulnes/Picu Urriellus snygga västvägg är den skuggiga väggen höger i bild


Rack För lederna på västväggen behöver man ett set kamkil från tajt finger till lös hand (blå till blå camalot/dragons, eller friend #0 till #3-3.5, eller metolius #1-#8), 5-6 wirekilar (personligen rekommenderar jag DMM offset för denna klippa), ett par stumpar repsnöre för avknytning, en-två 120cm-slingor, några fjälldragare och 10-15 sportdragare.

Till det tillkommer dubbelrep, gärna minst 55 meter, men 60 meter är bättre.

Lederna på de övriga väggarna tarvar ungefär samma rack, men är OK med kortare rep(?)


Mat & boende Hyttan uppe vid klippans fot, Refugio Vega Urriellu, erbjuder det ›bekvämaste‹ alternativet. Enligt nationalparksreglerna får man tälta en natt på varje ställe vilket gör egen camping lite mer besvärligt.
Hytthäng och vila dagen efter Rabadà-Navarro

Refugion serverar enkel och illa tillagad fantasilös mat. Frukosten består av en kaffe och ett par skorpor (4,50€), middagen (14€) är mycket fyllig och i princip obegränsad: en pastasoppa eller pastasallad följs av en soppa med bönor, potatis, en liten bit chorizo, och antingen en liten bit blodkorv eller en liten bit ben av fårkött (icke lamm). Till efterrätt serveras en banan eller brylépudding på halvfabrikat.

Vi valde att laga egen frukost, och i förekommande fall lunch, men åt middag på hyttan.

Hyttan kostar 12,50€ per natt, eller 6€ per natt om man är medlem i en europeisk klätterförening som ingår i det internationella stugutbytet (SKF eller NKF är inte med eftersom vi inte har några stugor).  För en längre vistelse kan det löna sig att gå med i DAV eller BMC i god tid innan avfärd.

Hyttan har 96 bäddar i fyra små rum. 60% av hyttan kan bokas, resten är för tillfälliga gäster och hyrs ut till de som är först i kön.  Under högsäsong (Juli / Augusti) är hyttan fullbokad på helger och under perioder med fint väder.  Boka på telefon +34–984 09 09 81, eller 650 780 381, eller skicka ett mail.

Hyttan ligger en kvart från insteget till lederna på Västväggen, och drygt en timme till instegen på sydväggen.

Åka dit Picos de Europa ligger på Spaniens nordkust, sex timmar norr om Madrid och åtta timmar väst om Barcelona.  Närmaste större städer är Santander och Bilbao.  Billigaste alternativet från Norr- och Västerbotten är att flyga Skellefteå-Girona med Ryan Air och sedan ta en natt i Barcelona för vidareresa med Ryan Air från Barcelona till Santander och hyra bil där.



View Larger Map

Kör längst kusten och sedan söderut mot Arenas en liten turiststad med resturanger, matvarubutik och en liten friluftsbutik som säljer primusflaskor med skruvnippel (häpna!).

Ta sedan av på vägen mot Sotres och ta sedan av mot Collado de Pandebano (teckna helförsäkring på bilen, annars kan det vara läge att gå sista kilometern). Ta den uppenbara stigen sydväst mot Vega de Uriellu (skyltat).  På stigen till hyttan vinner man 740 höjdmeter utan några svårare branter uppför. Räkna med knappa tre timmar upp i fall ni bär 25 kg.
kommentarer

2012-07-15

Bultkurs med Borrbult!

Utsikt över Svensbyliden. Foto: Patrik Landberg
Krossberget i Svensbyn är sedan länge ett av få berg som det faktiskt klättrats på i Piteåtrakten. Redan på 80 talet borstade Jörgen Wikström upp ett 10-tal lättare turer i 5-6 registret vilka flera troligen mossat igen. På senare tid har det topprepats på berget men miljön, med dess täta granskog,som inte är speciellt gästvänlig, har gjort att besöken blivit sporadiska. Kenneth Marklund och Håkan Eklund har i många år pratat gott om Krossberget och dess potential men av någon anledning har det inte blivit av att utveckla klippan.

På toppen av berget går "Eliasleden" och här skvallrar en skylt om att: Krossbergets branter är ett populärt tillhåll för bergsklättrare. Populärt" är väl en modifierad sanning men förhoppningsvis kommer detta att ändras från 2012.

 I våras gjordes ett återbesök och avsaknaden av ett klätterbart berg i Piteåtrakten gjorde att vi bestämde oss för att göra en insats. Piteåklubben kontaktades och gick med på att stå för material till 10 leder mot att vi introducerade några av klubbens medlemmar i hur man etablerar leder och vad man bör tänka på när man sätter borrbultar. Vidare ville de att vi satte upp lättare leder så att de har någonstans att intressera fler till utomhusklättring.

Mange instruerar. Foto: Johan Norén

Sagt och gjort, söndagen den 8 juli 2012 körde vi igång och efter 10 långa, skitiga, arbetssamma timmar hade vi fått upp 8 bultade leder i varierande grader. Det finns potential för ytterliggare 10-15 leder beroende på hur kräsen man är med kvalitén.


De mest uppenbara lederna som går att säkra naturligt lämnades givetvis orörda. Man skulle behöva rensa upp och gallra ut en hel del träd för att göra det riktigt trivsamt men det är någonting för Piteåklubben att ordna i framtiden.
Tradpotential! Foto: Johan Norén
Laban Berglund bultar och borstar "sitt" aréte. Foto: Johan Norén
Patrik Landberg sätter ankare.


Johan Norén

Lederna som bultades beskrivs i en enkel fototopo nedan.  
Lednamn står skrivet på klippan, respektera "projekten"
Hyfsad vägbeskrivning hittar ni på Sverigeföraren!

      1. Kråknästet, 6c. Laban Berglund
      2. IO, 7c. Magnus Eriksson Brändström, Adam Evanne 2012
      3. Uppvärmningen, 6a+. Patrik Landberg 2012
      4. Boondock Saints, 6a. Johan Norén, 2012
      5. Renkadaver, 7a. Magnus Eriksson Brändström, Patrik Landberg 2012
      6. [öppet projekt]  Magnus Eriksson Brändström.
      7. Curiosity, 5b. Patrik Landberg
      8. [eget projekt] Johan Norén
kommentarer

2012-07-10

Jimmy Sundin klättrar Rich Marcus, 8c

Jimmy Sundin
Jimmy Sundin sydde idag ihop »Rich Marcus«, 9+/10- (8c), i Niemisel. Rich Marcus, som klättrades första gången av Urban Dufva sommaren 2010, är en ihoplänkning av diverse leder på mittpartiet av Snipen i Niemisel där själva poängen är att undvika alla knälås eller större vilor för att kunna uppnå den värsta pump som går få i Norrbotten.

För ett par veckor sedan så trampade Jimmy av fotsteget på kruxmovet på starten till Bä, bä/Lammen tystnar, föll, drog upp sig i första bult och fortsatte direkt ända upp till toppen; så naturligtvis var det bara en tidsfråga innan Jimmy skulle länka hela.

Startmovet på »Bä, bä...« är numera lite svårare då fotsteget är klart sämre och har lite sämre riktning.
Fotsteget på Bä, bä
kommentarer

2012-07-08

Soulweeper sittstart, 8a+/b, Mosjön



Armin Buchroithner har lagt till en sittstart till Soulweeper i Mosjön, vilket lägger till 5 flytt och bumpar graden från 6C+ till 8A/B. Super-geil!
kommentarer

2012-07-04

DWS-tävling Luleå 2012

Det är hög tid att göra den första puffen för årets DWS-tävling i centrala Luleå.  Under den 3-4 augusti kommer Luleklubben ha sin tretton meter höga vägg rest över kajen i centrala Lule. På fredagen är det speed-tävling och på lördagen svårighet och fest.

Tävlingshelgen brukar bli en av årets höjdpunkter, åk dit!

För närmare information, peta iväg ett mail till adressen på affischen nedan eller gå med i facebook-gruppen Deep water solo - Luleå


Vill ni kombinera Lulebesöket med bouldring i Norrbotten, så ladda ner vår sprillans nya pdf-förare över Bouldering Norrbotten.  Eller varför inte sportklättra i Niemisel?

Läs om några tidigare DWS-tävlingar här.

kommentarer

2012-06-30

Norrbotten boulderförare - 2012

Behovet av att samla ihop och uppdatera informationen över boulderingen i Norrbotten har länge varit stort. Vi har under våren försökt få ihop de områden jag redan varit med och ritat med andra områden som utvecklats på senare tid. Detta har resulterat i denna boulderförare som vi nu publicerar här på borrbult.nu.
Omslag

 Troligen blir man aldrig helt färdig med ett sånt här projekt och uppdateringarna kommer fortsätta under hela sommaren. Ett exempel är Kantaberg, som på inget sätt är färdigt utan är mer att se som ett utkast. Till veckan kommer besök till Kantaberg att prioriteras och förhoppningsvis går det smidigt och en snabb uppdatering därifrån är eftersträvansvärd. Samma sak är Lappviksberget i Rosvik som också är i stort sett helt färdigritat. Här är det ändå så pass mycket jobb kvar ute på berget så vi har därför valt att vänta med att lägga till det området till en senare uppdatering.
Utdrag ur föraren

Utdrag ur föraren
Ett bortglömt område är Hundberget i Älvsbyn som vi, efter återbesök, absolut kan rekommendera ifall man vill kombinera bouldering med lättare repklättring.

Det här projektet hade varit helt omöjligt att genomföra utan hjälp från framförallt bouldergurun i Luleå, Marcus Lagerkvist, samt andra personer som varit med och satt upp nya problem, nya områden och gett feedback på topos och beskrivningar. Några av dessa som lagt ner tid på att guida och korrekturläsa är exempelvis Victor Holmqvist, Adam Evanne, Mikael Vesterberg, Jimmy Sundin, Emil Arvidsson, Jonas Wiklund m.fl.

Länken nedan går direkt till föraren som även går att nå via "förarsidan". Följ instruktionerna för hur den ska skrivas ut och vikas ihop.

Boulderförare Norrbotten 2012 [PDF]

Vi tar mer än gärna emot feedback så länge den är saklig och konstruktiv.

Håll till godo!


kommentarer

2012-06-27

St Hans i Hanshelleren


Jenny Johansson och Petra Rantatalo passade på att besöka Flatanger över midsommarhelgen, och Jenny har både tagit fina foton och skrivit ett trevligt resereportage som vi publicerar i hopp om fler besök från oss öster om vattendelaren.  Det glädjer oss speciellt att det numer verkar finnas klättring för alla i Flatanger, vilket borde göra det lättare att fylla en bil och dra dit! (Några av lederna finns beskrivna på headwall.com)
------------------------------------------



Nasjonal klatresamling i Flatanger 2012
Text & Foto: Jenny Johansson



Einvikfjellet till vänster och Sandmælen till höger,

två av de nybultade klipporna
Trondheims klätterklubb och Norska klätterförbundet bjöd in till klätterträff den 22:a till den 27:e juni i Flatanger. Här finns en enorm grotta, Hanshelleren, som bjuder in till ungefär hur svår klättring som helst. Då det bara är 65 mil från Umeå till Flatanger lät det lockade att spendera midsommaren där; så jag och min replagskamrat Petra packade bilen och drog i väg.

Inför klätterfestivalen hade 100 nya leder bultats. I området finns dessutom trad och bouldering. Bonden på gården Strøm hade slagit sina lägdor och gjort plats åt bilparkering och tältplatser. I ladan var det iordningställt för middagar och föredrag, i mjölkrummet var det dusch. I runda tal var det 250 deltagare: sportklättrare, traddare, bouldrare, barnfamiljer och världselit.

I föraren fanns 100 nya leder utan grad, namn eller förstebestigare (FA, first accent), där endast antalet bultar var angivet. Att klättra sportleder utan grad var en ny upplevelse och nyttig träning för ledpsyket. Den person som var först upp fick ge leden ett namn, samt ge gradförslag. Vid gården kunde man på kvällen sedan se vilka leder som var gjorda. Lite extra krydda till klättringen var det allt att få namnge en led! På kvällarna var det föredrag med de elitklättrare som var där, Ethan Pringle, Dani Andrada och Magnus Midtbø. Minnesvärt från föredragen var bland annat att få se att även proffsen ibland förlänger en slinga!

Dani Andrada håller låda i lada
Självaste hålan.  Här går de hårda lederna.
På lördagen var det klättertävling för de bästa i Hanshelleren, men undertecknad var inte där då egen klättring på annat håll lockade mer. Ryktet säger att det var ca tvåhundra åskådare och att Ethan Pringle avgick som segrare. Senare samma kväll bjöd Norska klätterförbundet på en mycket god buffé, och efter den kvällens föredrag tändes Sankt Hansbålet vid stranden.

Klätterfestivalen pågick från fredag till onsdag och vi hade sol alla dagar!  Vi kom mitt på torsdagen och stannade till söndagen. Det hela var mycket bra arrangerat och bra klättring. Vi gick en traditionellt säkrad 6- »Trang fødsel« i Hanshellerens vänsterkant som var överhängande och välsäkrad, rekommenderas! Stenen i Hanshelleren bör upplevas–den är fantastiskt, och nu finns det även en del lättare sportleder i grad 6, så det finns något för alla. (Många av trad-lederna i festival-föraren är fel inritade så det rekommenderas att titta i till exempel Trondheimsföraren).

Föraren fylls på med namn och grader
Sedan spenderade vi en hel del tid med de nybultade lederna. I de lättare graderna var det mest sva- till vertikalt, ibland märktes det att det var 100 leder bultade på kort tid då en del bultar hade kunnat vara annorlunda placerade och ett och annat grepp fick borstas fram, men i stort sett var det fina och bra leder.

Det var absolut värt 65 mil körning från Umeå. Trondheims klätterklubb har gjort ett fantastiskt arbete och bonden i Strøm är värd många guldstjärnor!      

Det var två nöjda klättrare som inte bara hade klättrat utanför komfortzonen utan också hade fått varsin första bestigning som styrde kosan hemåt.
Aktivitet på Einvikfjället

St. Hansbål
kommentarer